Vardagslunken...
Roddis och matte är ensamma hemma länge utan husse. Det innebär fixande och trixande för mattes del för att Roddis ska vara så lite ensam som möjligt. Tur att det är de sista skälvande skoldagarna innan terminsslut. Igår var det till exempel friidrottstävling på Fredriksskans hela eftermiddagen vilket innebar att Roddis kunde hänga med, och fick sita på läktaren med matte, och miljöträna för fulla muggar. Startpistolerna var lite läskiga och dånet från en jublande läktare, men det gick finfint och väl hemma slocknade han och sov länge.
Vår bil är med husse i Öret, därför får Roddis åka bak i "farmors" lånade bil, den är liten men det går.
Nu har vi varit ute och gått i dryga timmen i regnet. Dags för sängen, som Roddan redan intagit...
Vår bil är med husse i Öret, därför får Roddis åka bak i "farmors" lånade bil, den är liten men det går.
Nu har vi varit ute och gått i dryga timmen i regnet. Dags för sängen, som Roddan redan intagit...
Roddans paradgren
Jag tror bilderna nästan talar för sig själva. Jag har kommit fram till vad som verkligen är Rods paradgren, för han gör ingenting med så stor lust som just sök. Idag var det inga problem med en "främmande figge". Bamses matte Maria hittade han lätt som en plätt, lät sig berömmas, hämtade mig och visade på... så himla roligt att se honom jobba! Vi skickade åt två håll och det var heller inga problem...
Kurskvällens spårande den här gången gick bättre, men inte klockrent... han tycker att sök är mycket roligare och det syns!
Vi gick två spår, ett med tre apporter som han tog i munnen allihop. Sluttapporten ville han inte ens släppa. Ett längre rakt personspår för att höja motivationen. På öppen yta hade spåret rört sig i vinden och det var lite knepigt, men väl inne i skogen gick det som en dans.
Vi gjorde även en liten uppletandeövning mellan allt spårande och sökande. Jag hade en kotte i fickan som jag sedan placerade ut i en kottsamling. Rod markerade på rätt kotte direkt. Andra och tredje gången tyckte han dock att hela grejen var rätt onödig. Vadå jag hittade den ju en gång, räcker inte det? Måste du slänga dit kotten igen? Typiskt Ridgeback, eller?
Min kotte ligger i mitten, med en liten smörblomma på, så att jag skulle veta att Roddis markerade rätt kotte.
Nej, sök ska det vara för en Rod vars motivation och koncentration är som bäst då....
Äntligen helg
Så var det äntligen helg! Igår kväll hade vi besök av husses barndomsvän och hans familj. Lilla V 13 månader var stormförtjust i den stora bruna hunden som bjöd på pussar. V kiknade av skratt och skräckblandad förtjusning och innan kvällen var slut var de två mycket goda vänner. V drog Roddan i öron och svans och Roddan slickade tålmodigt V i ansiktet. Roddan är så cool med småttingar och är varje småbarnsföälders önskedröm till hund! Så även sin husses och mattes, såklart!
Sjyrrans, bjuder du på lite gröt med paradisdessert till?!
Hihi.... han är så stor hunden... hade lilla V sagt, om han hade kunnat.
Rod är helpaj i kistan för första gången och vi har ingen aning om varför. I natt har vi varit ute varannan timme (och nu säger genast alla småbarnsföräldrar att det är väl ingenting, men då säger jag att ni behöver i alla fall inte GÅ UT, dessutom i ösregn). Roddan får filmjölks- och vällingdiet. I morgon blir det ris och kokta morötter, och vi hoppas att det går över snart.
Idag har vi suttit ute på gården större delen av dagen, eftersom Roddan inte är på topp. Han njuter av att ligga utsträckt i gröngräset och spana. Vi har i och för sig gått fram och tillbaka till mattes föräldrar och käkat grillad middag så vi har rört på oss... faktiskt. Där händer det en massa spännande saker i omgivningarna, och Rod som aldrig annnars vågar gå någonstans utan husse eller matte kan plötsligt vandra iväg för att hälsa på förbipasserande barn, grannar eller nosa på något annat spännande.
Nu börjar snart semesternedräkningen, hurra! Hoppas, hoppas bara titrarna i Roddans blod har nått godkänd nivå! Sen drar vi!
Dramaqueen
Idag var det dags för det STORA blodprovet och förhoppningsvis får vi ett okej inom två veckor så att vi kan dra söderut i folkisbussen för surf, rödvin, strandhäng, franska ostar och mängder av bokläsande. Håll tummarna för oss!
Rod sov utslagen på sidan på golvet i djursjukhusets väntrum (!!!) och sa inte ett pip vid själva blodprovstagningen. Han hoppade ned från undersökningsbordet och sedan fick han SYN på sitt bandage - då började han halta !!!
Snacka om dramaqueen, både jag och djursjukvårdaren började gapskratta.
Han glömde raskt sin hälta när jag ville väga honom. Håll i hatten - vågen stannade på dryga 51 kilo, fattar ni?! Då tycker vi ändå att han är i verkligt god kondition, nästan tunn då man ser revbenen upp emot ryggen, så det är väl en bra vikt då antar jag. Han börjar väl muskla sig mer och bli riktig hanhund...
Nu ryar husse från köket, Rod stoppade sin tunga i rabarberpajen som stod på köksbänken och husse tog honom på bar gärning.
Rooood.... hahaha.
Den som söker han finner
Spana in tjockisens halsskinn...
Ikväll var det dag för kurs igen. Spår och sök. Sök tycker Rod verkligen är jätteroligt... men idag körde vi med en annan figurant än matte och Rod flög iväg över stock och sten. Sigges husse Per satt bakom ett träd laddad med Frolic i näven, men Rod blev förskräckt och backade undan när han hittade honom. Per var så klok och bra och visade Frolichanden och Rod vågade sig fram... så nu vet vi vad vi har att träna på... "främmande figgar"... det blir till att lura med sig vänner ut i skogen och träna och träna. Han är ju lite försiktig med nya bekantskaper och i konstiga situationer så "flyr han"...
Spårandet går okej, han är på, fixar vinklar men kan stundtals bli disträ och pinka (!!!) mitt i spårandet... det syns när han är på eller av och det går inte jättefort. Dock tar han verkligen slutapporten i munnen. Virar han in sig i spårlinan och råkar få den under benet kan han absolut inte fortsätta förrän den är borta och så har han tappat tråden lite... men han är på det igen och tar alltid hela spåret, men jag vill se mer "go" och mindre tankspriddhet. Kortare spår med något jättekul i slutet kanske kan höja motivationen några snäpp?!
Tänk ändå vad han kan nu jämfört med för bara ett halvår sedan, massor!
Goda grannar
Vi måste ha världens bästa grannar. De ringer på med fläskfilérester i en skål till Rod, och det har nu hänt flera gånger. Den äldre mannen som bor i gårdshuset och är livrädd för hundar sa igår när vi satt ute i solen:
-Jag tror ni har bygdens trevligaste hund, han är så lydig.
Hurra!
Idag är det sommar här. Vi har suttit ute i flera timmar och Roddis rullar sig i gräset och i sandlådan(!!!). Vi har också varit över på Zindras gård och busat med henne på deras gräsmatta.
Ikväll kommer husse och då blir ordningen återställd för ett tag framöver. I alla fall fram till helgen eller nå't...
Rods älsklingsplats (om han inte ligger i vår säng) IKEA-korgen som "mormor" köpt...
-Jag tror ni har bygdens trevligaste hund, han är så lydig.
Hurra!
Idag är det sommar här. Vi har suttit ute i flera timmar och Roddis rullar sig i gräset och i sandlådan(!!!). Vi har också varit över på Zindras gård och busat med henne på deras gräsmatta.
Ikväll kommer husse och då blir ordningen återställd för ett tag framöver. I alla fall fram till helgen eller nå't...
Rods älsklingsplats (om han inte ligger i vår säng) IKEA-korgen som "mormor" köpt...
Flocken samlad
Matte åker och kommer hem, och så när hon precis kommit hem då åker hon igen. Och när hon kommit hem igen då åker husse! Rod blir inte klok på sin flock.... Vad sysslar de med egentligen?
Idag hade vi alla fall en underbar dag i Sandbergen under blå himmel i strålande sol. Mängder av kites i luften och segel i sundet. Surfarna har intagit ön under långhelgen som gick.
Rod käkar frulle, i bakgrunden husse vid Kalmarsund och så Kalmar långt borta i horisonten
Vi grillade lax och njöt av sol och vind. Husse fick dock hålla sig på land, eftersom det inte var värt att rigga allt då han skulle med tåget rätt snart.
Rod lattjade med hundar han träffade, bl.a. en pappillonhane som han rejsade med i skogen och det gick bra trots viktskillnaden på närmare 45 kilo. Mitt i leken kom en goldenhane förbi och han fick också vara med och leka. Det är så skönt att Rod kan leka med alla oavsett storlek och kön. Bara de vill springa så...
Rod och en något mindre polare
Rod gratulerar...
Rod gratulerar mamma Inka på tioårsdagen idag! Hurra, hurra hurra hurra! Finfina bilder på födelsedagsbarnet finns på www.vereusqoya.se
Mamma Inka i mars 2007, hemma på gården, när hon frår besök av alla sina vilddjur till ungar m.fl.
Mamma Inka i mars 2007, hemma på gården, när hon frår besök av alla sina vilddjur till ungar m.fl.
Sökträning i Läckebyskogen
Idag var det dags för sökpremiär för Roddisen, och det gick bra såklart! Matte fick sitta och vänta bakom en gran och så kom en Rod i full karriär flygande över stubbarna och blåbärsriset. Han stannade upp, vände sig tillbaka emot instruktören som skickade honom, men så tillbaka, luftvittring och så där var matte! Så kul att se honom jobba!
Matte jag hittade dig, hurra!
Efter att ha blivit utskällda, nåja ifrågasatta på ett otrevligt vis, av ett gäng bruksare som inte tyckte att vi hade där att göra - antagligen eftersom de planerat att hålla till just där vi vallat upp sökruta och lagt spår - så morskade vi upp oss tillsammans. Sedan kom markägaren förbi och vinkade glatt från sin skogmaskin och tyckte inte alls att vi var till besvär.
Rod fick gå ett spår med 90 graders vinkel som Bamses matte gått, och det fixade han, även om han tog en pinkpaus mitt i. Nu sover han gott under vardagsrumsbordet, Ordningen är återställd, matte är tillbaka efter tre dagar i Skåne. Vad han inte vet är att jag åker till Stockholm på torsdag. Men det är nyttigt för Rod och husse att vara själva. Roddis får bli en riktig beachbum och hänga med de stora surfgrabbarna.
Matte jag hittade dig, hurra!
Efter att ha blivit utskällda, nåja ifrågasatta på ett otrevligt vis, av ett gäng bruksare som inte tyckte att vi hade där att göra - antagligen eftersom de planerat att hålla till just där vi vallat upp sökruta och lagt spår - så morskade vi upp oss tillsammans. Sedan kom markägaren förbi och vinkade glatt från sin skogmaskin och tyckte inte alls att vi var till besvär.
Rod fick gå ett spår med 90 graders vinkel som Bamses matte gått, och det fixade han, även om han tog en pinkpaus mitt i. Nu sover han gott under vardagsrumsbordet, Ordningen är återställd, matte är tillbaka efter tre dagar i Skåne. Vad han inte vet är att jag åker till Stockholm på torsdag. Men det är nyttigt för Rod och husse att vara själva. Roddis får bli en riktig beachbum och hänga med de stora surfgrabbarna.
Tjuvlyssnat
Ett av mattes surfnöjen är och har länge varit sajten www.tjuvlyssnat.se
Nu "har" vi en egen Rod-tjuvlyssning att delge er bloggläsare.
Sen kvällsrastning och vi passerar mellan hamburgerstället och en bankomat på en av infartslederna till centrum. Intill trottoarkanten stannar en bil full av killar i tjugoårsåldern och med hög musik spelandes.
- Kolla vilken hund alltså! *Fin, ellerhur tänker jag...*
- Jag vet, vi slår ned tjejen och tar hunden!
Haha... de skulle bara våga. Ingen slår mig, och ingen tar Rod i från mig. Vi gick därifrån med näsan och nosen i vädret!
Nu "har" vi en egen Rod-tjuvlyssning att delge er bloggläsare.
Sen kvällsrastning och vi passerar mellan hamburgerstället och en bankomat på en av infartslederna till centrum. Intill trottoarkanten stannar en bil full av killar i tjugoårsåldern och med hög musik spelandes.
- Kolla vilken hund alltså! *Fin, ellerhur tänker jag...*
- Jag vet, vi slår ned tjejen och tar hunden!
Haha... de skulle bara våga. Ingen slår mig, och ingen tar Rod i från mig. Vi gick därifrån med näsan och nosen i vädret!
In memoriam Leva
Idag är det ett år sedan Levas husse och matte stod på Strömsholms Regionsdjursjukhus parkering under blommande körsbärsträd och grät tröstlöst med ett tomt koppel i händerna. Idag är det ett år sedan Leva somnade in i våra armar, och hon fattas oss fortfarande. Dagen innan hade jag sett en gråtande matte och husse komma ut från Strömsholm med ett tomt koppel, aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle hända oss bara ett dygn senare. Vi skulle ju hämta Leva efter två dagars behandling... Vi kom hem utan henne alls.
Det skäggiga yrvädret som kom hem till oss i januari 2000, bilden är tagen efter första natten
Nybadad Leva med den alltid så spjuvriga blicken, sommaren 2005
Detta skrev matte i sin "dagbok" för exakt ett år sedan.
Så slutade sagan...
Levis somnade in i våra armar denna varma försommarseftermiddag då körsbärsträden står i blom. Med en kropp full av cancer fick matte och husse ta beslutet som alla mattar och hussar fruktar och nu måste vi leva vidare utan henne. Vi kan inte sluta gråta... hon fattas oss så mycket att det gör ont i kroppen. Hon visste. Hon blev alldeles lugn när vi kom in i rummet. Vi fick fylla hennes päls med tårar. Pussa hennes nos. Smeka henne över ögonen. Sedan somnade hon lugnt in.
Aldrig mer står en glad Levis på trappavsatsen och svänger på rumpan.
Aldrig mer någonsin möts man av en glad svans, blöta pussar och en present.
Aldrig mer någonsin en Levis som lägger huvudet på sned och gladmorrar.
Aldrig mer en Levis som uppfordrande slänger en leksak på mig för att bjuda in till lek.
Aldrig mer en Levis som muttrar när jag sitter framför datorn utan att ge henne uppmärksamhet.
Aldrig mer en blöt Levisnos i armhålan eller halsgropen.
Aldrig mer en tung Levis som sätter sig i knät när man sitter på golvet.
Aldrig mer ett tungt Levishuvud i knät.
Aldrig mer en Levis.
Nu springer hon utan smärta i en skuggig skog och luktar på kottar och mossa. Nu springer hon längs en strandlinje och blöter tassarna i det svala.
Matte och Leva
Leva
3/12-1999 - 10/5-2006
En gång skall du vara en av dem som levat för längesen
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna det multnade lövet
Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig så som havet
Det skäggiga yrvädret som kom hem till oss i januari 2000, bilden är tagen efter första natten
Nybadad Leva med den alltid så spjuvriga blicken, sommaren 2005
Detta skrev matte i sin "dagbok" för exakt ett år sedan.
Så slutade sagan...
Levis somnade in i våra armar denna varma försommarseftermiddag då körsbärsträden står i blom. Med en kropp full av cancer fick matte och husse ta beslutet som alla mattar och hussar fruktar och nu måste vi leva vidare utan henne. Vi kan inte sluta gråta... hon fattas oss så mycket att det gör ont i kroppen. Hon visste. Hon blev alldeles lugn när vi kom in i rummet. Vi fick fylla hennes päls med tårar. Pussa hennes nos. Smeka henne över ögonen. Sedan somnade hon lugnt in.
Aldrig mer står en glad Levis på trappavsatsen och svänger på rumpan.
Aldrig mer någonsin möts man av en glad svans, blöta pussar och en present.
Aldrig mer någonsin en Levis som lägger huvudet på sned och gladmorrar.
Aldrig mer en Levis som uppfordrande slänger en leksak på mig för att bjuda in till lek.
Aldrig mer en Levis som muttrar när jag sitter framför datorn utan att ge henne uppmärksamhet.
Aldrig mer en blöt Levisnos i armhålan eller halsgropen.
Aldrig mer en tung Levis som sätter sig i knät när man sitter på golvet.
Aldrig mer ett tungt Levishuvud i knät.
Aldrig mer en Levis.
Nu springer hon utan smärta i en skuggig skog och luktar på kottar och mossa. Nu springer hon längs en strandlinje och blöter tassarna i det svala.
Matte och Leva
Leva
3/12-1999 - 10/5-2006
En gång skall du vara en av dem som levat för längesen
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna det multnade lövet
Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig så som havet
Barnvakt åt Zindra-bus
Oj! Rods matte har glömt hur det är att umgås med en unghund som ännu inte fyllt året. Energin tar aldrig slut, jag hade glömt det... Här har det varit fullt ös (utan medvetslös) i fyra timmar.... Vi "barnvaktar" alltså Bellus Attitude Zindra a.k.a. Zindra-bus.
Hon klev in i Rods hem vid 17-tiden och lyckades på fem minuter bädda upp sängen, hoppa i soffan och göra allt som Rod vet att man inte får... haha. Rod tyckte att Zindra var lite väl framfusig, men var samtidigt överlycklig över sällskapet!
Känslan när Zindra klev in genom dörren var mest att en "turbo-gasell" var insläppt i lägenheten alternativt en virvelvind i päls och hon sprang nästan på väggarna. Fastän de båda var nyrastade bestämde jag mig snabbt för att låta dem rasa av sig utomhus och åkte till en fårhage (det är får i "vår vanliga" så det fick bli en annan) och lät dem springa...
De var inte stilla en sekund. Helt plötsligt framstår Rod dock som en gammal förståndig gubbe. Han tar det piano, rejsar visserligen, men med kontroll, och han tar sig tid att nosa. Zindra for fram som ett streck.
Vi har det bra, vi är bak i bilen... och lilla Zindra beundrar farbror Rod stort.
Väl hemma fortsatte leken med Ridgebackbrottning i olika varianter. I kök, i dubbelsäng samt bentuggning av varierande art. Zindra har tuggat i sig Rods två tuggben och kontrollerar även märgbenen... Rod står mest och tittar på när Zindra släpar dem över golvet. Men populärast är Ridgebackbrottningen, gos och tugga på varandra.
Samtliga möbler har bytt plats och grannarna tror att vi har en flock elefanter i lägenheten. Både Rod och Zindra kommer sova gott ikväll.
Och till slut, alldeles nyss, slocknade de båda.
Nu lär de sova tills i alla fall i morgon...
Hon klev in i Rods hem vid 17-tiden och lyckades på fem minuter bädda upp sängen, hoppa i soffan och göra allt som Rod vet att man inte får... haha. Rod tyckte att Zindra var lite väl framfusig, men var samtidigt överlycklig över sällskapet!
Känslan när Zindra klev in genom dörren var mest att en "turbo-gasell" var insläppt i lägenheten alternativt en virvelvind i päls och hon sprang nästan på väggarna. Fastän de båda var nyrastade bestämde jag mig snabbt för att låta dem rasa av sig utomhus och åkte till en fårhage (det är får i "vår vanliga" så det fick bli en annan) och lät dem springa...
De var inte stilla en sekund. Helt plötsligt framstår Rod dock som en gammal förståndig gubbe. Han tar det piano, rejsar visserligen, men med kontroll, och han tar sig tid att nosa. Zindra for fram som ett streck.
Vi har det bra, vi är bak i bilen... och lilla Zindra beundrar farbror Rod stort.
Väl hemma fortsatte leken med Ridgebackbrottning i olika varianter. I kök, i dubbelsäng samt bentuggning av varierande art. Zindra har tuggat i sig Rods två tuggben och kontrollerar även märgbenen... Rod står mest och tittar på när Zindra släpar dem över golvet. Men populärast är Ridgebackbrottningen, gos och tugga på varandra.
Samtliga möbler har bytt plats och grannarna tror att vi har en flock elefanter i lägenheten. Både Rod och Zindra kommer sova gott ikväll.
Och till slut, alldeles nyss, slocknade de båda.
Nu lär de sova tills i alla fall i morgon...
Aktiveringskursen inledd
Premiär på aktiveringskursen idag. Alla hundar med hussar och mattar möttes upp vid Värsnäs för personspårande. Rod "skrek" av glädje i bilen så fort vi svängde in på Värsnäsvägen. Snacka om att han vet vad som är på G...
Väl ute ur bilen skällde han lyckoskall och var alldeles till sig. Vi saknade Nisse med hans matte Anna, men kände ju Bamse och hans matte, och så var Molly med som är "storasyster" till Tindra som var med förra kursen och så en Dvärgschnauzer som heter Sigge.
Vi la två spår, och det första gick sådär. Han tog slutapporten i munnen, men fuskade sig nästan dit genom att gå snitslad bana och ta spåret med ögonen då mina snitslar fint vajade i vinden Typiskt! Det andra spåret gick mycket bättre, till och med 90 graders vinkel fixade han och med nosen i backen. Matte var stolt!
Rod skötte sig finfint, utan att skälla ut de andra hundarna, trots att två var nya bekantskaper. Det gick till och med att passera varandra på skogsstig utan att konstra. Vad har hänt?!
Vi tränade också på att markera på spårapporter och de två första gångerna tog han dem försiktigt i munnen direkt. Det var väl lite väl optimistiskt att tro att han redan fattat galoppen, men vi tränar vidare med apporten vi fick med oss hem i läxa. Han markerade i alla fall på en snitsel som matte tappade i det andra spåret, med klädnypa och allt. Inte så illa!
Under veckan, tills nästa gång, ska vi helst ha gått två spår och det är vår ambition. Nästa gång blir det bl.a. sökträning. Så himla kul! Denna kurs passar oss finfint och Johanna vår instruktör är suverän!
Nu åker vi hem och käkar middag matte!
Väl ute ur bilen skällde han lyckoskall och var alldeles till sig. Vi saknade Nisse med hans matte Anna, men kände ju Bamse och hans matte, och så var Molly med som är "storasyster" till Tindra som var med förra kursen och så en Dvärgschnauzer som heter Sigge.
Vi la två spår, och det första gick sådär. Han tog slutapporten i munnen, men fuskade sig nästan dit genom att gå snitslad bana och ta spåret med ögonen då mina snitslar fint vajade i vinden Typiskt! Det andra spåret gick mycket bättre, till och med 90 graders vinkel fixade han och med nosen i backen. Matte var stolt!
Rod skötte sig finfint, utan att skälla ut de andra hundarna, trots att två var nya bekantskaper. Det gick till och med att passera varandra på skogsstig utan att konstra. Vad har hänt?!
Vi tränade också på att markera på spårapporter och de två första gångerna tog han dem försiktigt i munnen direkt. Det var väl lite väl optimistiskt att tro att han redan fattat galoppen, men vi tränar vidare med apporten vi fick med oss hem i läxa. Han markerade i alla fall på en snitsel som matte tappade i det andra spåret, med klädnypa och allt. Inte så illa!
Under veckan, tills nästa gång, ska vi helst ha gått två spår och det är vår ambition. Nästa gång blir det bl.a. sökträning. Så himla kul! Denna kurs passar oss finfint och Johanna vår instruktör är suverän!
Nu åker vi hem och käkar middag matte!
Under klarblå himmel
Livräddaren på spaning i Kalmarsundsparken
Lördagsförmiddagspromenerande längs vattenlinjen i Kalmarsundsparken
Roddis njuter i solskenet på bryggan
Vakthunden som ALDRIG skäller missar i alla fall inget inom synhåll
Husse väntar på vind och Rod gör honom sällskap
Efter ett dopp
Som ni ser av helgens bildskörd har helgen mestadels spenderats ute i det underbara vädret. Långa promenader, grillning och slappande i solen vid Sandbergen på Öland och hemma på gården. Igår kväll hade matte förfest med en hop kollegor och Rod låg mitt i allt under soffbordet och sov. De som träffade honom i höstas då han satt under matbordets duk och vägrade komma fram tycker allt att det är en viss skillnad...
I morgon börjar aktiveringskursen... hurra!
Grillpremiär!
Ikväll var det dags för grillpremiär, i alla fall hemma i vår egen trädgård. Tzatsiki, klyftpotatis och mattes mammas fantastiska marinad på köttet, det kan inte bli så mycket bättre! Roddan höll ställningarna i trädgården... lät bli att jaga bort kaninerna (!!!) och pinkade på påskliljorna istället. Han tyckte mest att grillen luktade illa och lät även bli kotletterna...
Ingen kommer här fram när jag spanar vid staketet!
Husse är lyrisk efter att äntligen fått hem sin custom-made kiteboard från England efter en låååång väntan! Rod nosar på sockerdricksträdet (det ser ut som Pippi Långstrumps, fast det är ett vanligt päronträd) som just spruckit ut i grönska.
Idag har Rod varit till stor belåtenhet för sin husse och matte. Han har varit på löparrunda med husse och sprungit lös bredvid. Han har tagit det piano i på gården och är lyhörd som vanligt och ligger lydigt kvar när matte platsar honom.
Tidigare i veckan var det dock lite sådär med lyhördheten, det är som om han kommit in i en tonårsperiod och är mer ettåring än snart treåring. Lyssnar inte och går sina egna vägar. Han börjar bli mycket mer trygg och litar på oss och vågar därför mer... det känns som om vi ännu mer kan ställa krav och visa var skåpet ska stå. Även om man är lilla , fega och försiktiga Rod så får man inte äta fågelbajs och man måste komma på inkallning ovillkorligen snabbt. Samtidigt gör det oss otroligt glada att han verkligen vuxit! Han tar för sig av livet, njuter av livet, utforskar och verkligen lever... vilken hund han är om man jämför med för ett drygt halvår sedan! Knappt vi tror det själva.
Att man kan älska en hund så mycket...
Ingen kommer här fram när jag spanar vid staketet!
Husse är lyrisk efter att äntligen fått hem sin custom-made kiteboard från England efter en låååång väntan! Rod nosar på sockerdricksträdet (det ser ut som Pippi Långstrumps, fast det är ett vanligt päronträd) som just spruckit ut i grönska.
Idag har Rod varit till stor belåtenhet för sin husse och matte. Han har varit på löparrunda med husse och sprungit lös bredvid. Han har tagit det piano i på gården och är lyhörd som vanligt och ligger lydigt kvar när matte platsar honom.
Tidigare i veckan var det dock lite sådär med lyhördheten, det är som om han kommit in i en tonårsperiod och är mer ettåring än snart treåring. Lyssnar inte och går sina egna vägar. Han börjar bli mycket mer trygg och litar på oss och vågar därför mer... det känns som om vi ännu mer kan ställa krav och visa var skåpet ska stå. Även om man är lilla , fega och försiktiga Rod så får man inte äta fågelbajs och man måste komma på inkallning ovillkorligen snabbt. Samtidigt gör det oss otroligt glada att han verkligen vuxit! Han tar för sig av livet, njuter av livet, utforskar och verkligen lever... vilken hund han är om man jämför med för ett drygt halvår sedan! Knappt vi tror det själva.
Att man kan älska en hund så mycket...
Första maj
Första maj och strålande sol. Vi avnjöt eftermiddagen hos Nisse och hans familj i deras trädgård ute på Dunö. Människorna fick finfint fika och hundarna fick titta på...
Rod skällde och krumbuktade sig enligt konstens alla regler för att få i gång Nisse, och till slut gick det! Hurra, sa Rod och en brottningsmatch inleddes som höll i en lång stund innan de båda jyckarna utmattat sökte sig till skugga och vattenskål. Rod gillar verkligen Nisses tjocka luddiga päls, den är så lätt att få tag i med munnen och man kan hålla fast Nisse till och med i svansen och dra honom tillbaka in i brottningen.
Som sanna vänner avslutade Rod och Nisse brottningen med lite pussande...
Rod skällde och krumbuktade sig enligt konstens alla regler för att få i gång Nisse, och till slut gick det! Hurra, sa Rod och en brottningsmatch inleddes som höll i en lång stund innan de båda jyckarna utmattat sökte sig till skugga och vattenskål. Rod gillar verkligen Nisses tjocka luddiga päls, den är så lätt att få tag i med munnen och man kan hålla fast Nisse till och med i svansen och dra honom tillbaka in i brottningen.
Som sanna vänner avslutade Rod och Nisse brottningen med lite pussande...