Nya hoods och inga sovmorgnar
Att se husse träna "rulla runt" med Roddan med ostskivor i handen är hysteriskt roligt. Ett kommando som är klurigt inomhus för en hund som är så känslig som Rod. Han kan inte rulla åt något håll där en möbel är närmare än dryga metern... Haha!
Roddan är nu helt på det klara med att han inte sover i vår säng. Han fuskar ibland när vi inte är hemma, men han gör inga smygförsök på natten. Det positiva är att sängen inte längre primärt är ett grustag och att den känns fräsch betydligt längre... man måste inte byta lakan stup i kvarten helt enkelt. Nackdelen är väl att det är mindre hundgos men också att Roddans sovmorgnar har upphört helt. Nu är han uppe före faan på morgonen, INNAN vi gett några livstecken ifrån oss ens en gång. Nu kan han till och med uppfordrande sitta och stirra på en vid sängkanten och låtsaspipa för att få uppmärksamhet. När vi kliver upp är det krigsdans och sladdande runt på parkettgolven med ett tuggben i munnen. Man blir nästan arg på hans enorma livsglädje varje morgon när man själv är så trött att man inte ens vet vad man heter. Ibland går han även upp och kastar runt sina ben i något annat rum sådär vid halvsextiden... En sak är klar! Han trivs här!
På den tiden han sov i vår säng var det alltid långa sovmorgnar och man fick nästan be honom om att få gå ut med honom innan man hastade iväg på morgonen. Den tiden är alltså förbi. På gott och på ont.
För övrigt är det mest löptikar och alla nya dofter i kvarteret som är intressanta. Att gå gatan ned kan ta en evighet om Rod får bestämma. Nu får han ju inte det... så det går lite fortare. Men OJ vad hundtätt vårt nya område är... det är många lyktstolpar, elskåp och trädstammar att pinka in ska ni veta!
Snö och kyla ger en yster hundfarbror som skuttar runt som värsta valpen!
Roddan är nu helt på det klara med att han inte sover i vår säng. Han fuskar ibland när vi inte är hemma, men han gör inga smygförsök på natten. Det positiva är att sängen inte längre primärt är ett grustag och att den känns fräsch betydligt längre... man måste inte byta lakan stup i kvarten helt enkelt. Nackdelen är väl att det är mindre hundgos men också att Roddans sovmorgnar har upphört helt. Nu är han uppe före faan på morgonen, INNAN vi gett några livstecken ifrån oss ens en gång. Nu kan han till och med uppfordrande sitta och stirra på en vid sängkanten och låtsaspipa för att få uppmärksamhet. När vi kliver upp är det krigsdans och sladdande runt på parkettgolven med ett tuggben i munnen. Man blir nästan arg på hans enorma livsglädje varje morgon när man själv är så trött att man inte ens vet vad man heter. Ibland går han även upp och kastar runt sina ben i något annat rum sådär vid halvsextiden... En sak är klar! Han trivs här!
På den tiden han sov i vår säng var det alltid långa sovmorgnar och man fick nästan be honom om att få gå ut med honom innan man hastade iväg på morgonen. Den tiden är alltså förbi. På gott och på ont.
För övrigt är det mest löptikar och alla nya dofter i kvarteret som är intressanta. Att gå gatan ned kan ta en evighet om Rod får bestämma. Nu får han ju inte det... så det går lite fortare. Men OJ vad hundtätt vårt nya område är... det är många lyktstolpar, elskåp och trädstammar att pinka in ska ni veta!
Snö och kyla ger en yster hundfarbror som skuttar runt som värsta valpen!
Smålandsskogen
Den pålitiliga hantverkarhunden bygger garderobsinredning med sin husse (läs: hunden som aldrig vill vara själv måste sitta inne i garderoben för att uppnå närkontakt av högsta graden)
Så åkte vi till smålandsskogen igår med E och Lillvisp. Till en skog där varken jag eller Roddisen förut varit, men den lämpade sig bra för hundrejsande och mattepromenader då det fanns mjuk mossa, många stockar, ett fält och så förstås ett dike fyllt av härligt vatten. Mattarna som först hade ambitiösa träningsplaner ägnade sig åt varm choklad och papperspåsarna från Kakboden medan hundarna jagade livet ur sig själva... haha...
Som värsta cirkushundarna gjorde de synkroniserade hopp över diket från varsin sida.
Jag tar dig, det vet du!
Ta mig om du kan!
Många kärleksbett blir det...
Utmanad
Roddan har blivit utmanad av mattes kompis E i hennes blogg...
Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga. Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
1. När Roddan får ett grisöra springer han självmant till sin BIA-bädd och äter det där. Aldrig någonsin till sin andra korg eller någon annan plats. Grisöron äts i BIA-bädden utan undantag.
2. Roddan är väldigt ljudkänslig. Inte längre rädd, han tittar ibland inte ens upp, men allt som oftast kan man se en fysisk reaktion genom att han rycker till vid överraskande höga ljud.
3. Varje gång vi kommer in från att ha varit ute går han en sväng till matskålen för att se om där kommit något nytt under tiden han var ute.
4. Han har på begäran slutat att sova i sängen med oss på natten. Han tjuvsover där ibland när han är hemma själv, men ifrågasätter inte ens längre att han inte får ligga mellan oss på natten.
5. Vill vara där man är, precis exakt där, jämt. Vid ens fötter, på toa, nedanför diskbänken, under matbordet, nedanför soffan o.s.v. o.s.v. i all oändligthet. Fysisk närkontakt är det bästa!
6. Gnäller när man kör på skogsvägar för då vet han att det snart kommer hända något roligt som spårande, sökande eller skogsrejsande.
7. Delar snällt ut presenter till oss och våra gäster när vi kommer hem. Ett tuggat ben eller en vältuggad nalle eller liknande... till den som vill ha....
Sådärja!
Roddan utmanar:
Moa och Sancy
Kenzo och hans crew
Kinga
Gucci
Maja och Hedda
Sju dogs in alles och alla Ridgebacks! Slå det om ni kan! Trevlig helg på er! Själva åker vi till skogs i morgon med Lillvispen... rapport kommer.
Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga. Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
1. När Roddan får ett grisöra springer han självmant till sin BIA-bädd och äter det där. Aldrig någonsin till sin andra korg eller någon annan plats. Grisöron äts i BIA-bädden utan undantag.
2. Roddan är väldigt ljudkänslig. Inte längre rädd, han tittar ibland inte ens upp, men allt som oftast kan man se en fysisk reaktion genom att han rycker till vid överraskande höga ljud.
3. Varje gång vi kommer in från att ha varit ute går han en sväng till matskålen för att se om där kommit något nytt under tiden han var ute.
4. Han har på begäran slutat att sova i sängen med oss på natten. Han tjuvsover där ibland när han är hemma själv, men ifrågasätter inte ens längre att han inte får ligga mellan oss på natten.
5. Vill vara där man är, precis exakt där, jämt. Vid ens fötter, på toa, nedanför diskbänken, under matbordet, nedanför soffan o.s.v. o.s.v. i all oändligthet. Fysisk närkontakt är det bästa!
6. Gnäller när man kör på skogsvägar för då vet han att det snart kommer hända något roligt som spårande, sökande eller skogsrejsande.
7. Delar snällt ut presenter till oss och våra gäster när vi kommer hem. Ett tuggat ben eller en vältuggad nalle eller liknande... till den som vill ha....
Sådärja!
Roddan utmanar:
Moa och Sancy
Kenzo och hans crew
Kinga
Gucci
Maja och Hedda
Sju dogs in alles och alla Ridgebacks! Slå det om ni kan! Trevlig helg på er! Själva åker vi till skogs i morgon med Lillvispen... rapport kommer.