Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Nu har Roddis övertygat oss totalt om sin "förträfflighet" och vi kan bocka av ytterligare saker från provmånadschecklistan.

Nästa vecka har vi tid för veterinärbesiktning "so I guess he is going to stay here..." Det visste vi väl i och för sig på ett eller annat sätt redan från start, men nu känns det defivitivt när han visat sig funka i vår vardag och även med både andra hundar och med barn. Men framförallt funkar han så bra här med oss, i vår familj och flock!

Hundtanterna Lajka (Flatcoated Retriever) 6 år och så Coffee (Flatcoated Retriever) 4 år fick sig igår en leksugen Rod i närkamp. Det är "farmors" bästa väninnas hundar och Coffee är helt ny i deras flock. Både Lajka och Coffee är omplaceringsvovvar.

Nåväl... Rod blev topptrimmad vid åsynen av dessa fina brudar, de var dock inte lika intresserade och hade inte alls lust att leka. Han gjorde sitt bästa för att gasa i gång dem men lyckades inte riktigt. Han sprang varv på varv för att de skulle inse hur snygg och fin på alla sätt och vis han var. De fräste till några gånger på tikars vis och Rod vek undan och fogade sig... Coffee vaktade sin nya flock och Rod höll sig därför på sin kant. Till slut gick de alla tre för sig och nosade och "gillade läget" på ett avslappnat sätt. Det blir mer socialisering framöver, något alla tre behöver.

Idag mötte vi en liten pojke på 5 år på stan som klappade Rod på alla ställen på hela kroppen, på "tuppkammen på ryggen" (som ridgen ser ut i en 5-årings ögon), på svansen och överallt. Rod stod blickstilla och lät sig klappas och klämmas på med stort tålamod med viftande svans och en lång blöt tunga som slickade små pojkhänder rena från glass... När vi går genom stan med Rod hör vi komplimangerna från folk... de tycker att han är så vacker! Vi också!

Jag är så trygg med Rod och det känns som om han verkligen litar på oss. Han har knytit an och det känns som om det är vi som är hans husse och matte...faktiskt. Han knöt an ganska så direkt, men när han nu studsar upp för trappen efter sista kvällsrundan kan jag inte låta bli och tänka på den Rod som med darrande ben stod längst ner i trapphuset för drygt två veckor sedan och som sedan inte ens vågade gå trappan ned för en kvällsrunda.


Full fart framåt!

Idag var mattjuven framme! Husse fattade ingenting... hans macka som lämnats på diskbänken skulle just ätas upp, men det var bara några smulor kvar på golvet. Fortfarande fattade husse ingenting... han hade ju lagt sin macka just på diskbänken. (Vi har inte haft en fyrbent mattjuv i huset sedan vår älskade och saknade hund Leva var valp för sisådär nästan sju år sedan).

Så nu har det börjat med nålen... snart är Rod en fullfjädrad ligist som stjäl silverskålar ;)


"Jag hittade dig! Hurra!"

Bild tagen just i samma stund som ett lyckat personsök (på lek) i skogarna kring Värsnäs i norra delarna av Kalmar.

Söndag betyder skogspromenad! Rod vaknade tidigt och är uppe före tuppen. Vi antar att det är ett arv från hans tidgare familj... Han kliar sig och slickar sig och gör sina morgonbestyr långt innan klockan ringer. Efter frukost och frukostpromenix gick matte & husse iväg och röstade och då fick Rod vara ensam hemma i en hel kvart!

Nu åker vi sa Rod sen... Med husse, matte, "mormor" och "moster" (ny bekant för Rod) i släptåg drog Rod in i svampskogen.



En stor gäsp i bilen...


Rod hinner ta sig en liten tupplur...


Ser du någon svamp? Inte jag heller... Kom nu så går vi...


Medan människorna fikar tar sig Rod ett dopp i Kalmarsund...




Men! När kanelbullarna kommer fram då.....





då.. ligger Rod så fint han kan!







En Lejonhund bland Lejongap (kan det bli mer passande?)






Och så innan vi sätter oss i bilen för att åka hem, då passar Rod på att blöta ner sig lite till. Då blir husse så glad!






Jamen en liten simtur kan jag väl få ta?





Men Rod simmar egentligen inte. Vi vet inte ens om han kan, men det kan väl alla hundar?  Rod springer mest i vattnet, så det stänker så mycket som möjligt. Han är också en mästare på att hitta illaluktande diken och stinkande stillastående vatten.





I skogen mötte vi överraskande en man med en dotter i sjuårsåldern bakom en stigkrök. Rod vände på en femöring utan inkallning och gömde sig bakom våra ben! Tack för det Rod, nu vet vi hur du reagerar... en sak till att "bocka av" på provmånadslistan.





Ikväll blir det valvaka med "farmor" plus "faster"  (som också är en ny bekantskap).

Så var helgen slut och vardagen började. Matte var tvungen att gå till jobbet, men som tur är jobbar husse hemifrån så Rod har sällskap hela dagen.

Rod vaknade en bra stund innan matte & husse hade lust att öppna ögonen och grejade runt lite för sig själv. Tidningsutdelaren fick sig två rejäla skall när DN gled när på hallmattan. Sedan kom lejonskuttet upp i vår säng, och Rod rullade sedan nöjt ihop sig emellan oss. Morgonen är en bra tid på dygnet, tycker Rod, lyckan är total när vi kommer ur sängen...







Rod har än så länge det lite svårt att ta det coolt och är som en liten skugga när man rör på sig hemma. Han blir lite kaxigare och lite kaxigare - inne! Men ute är det fortfarande försiktigt fram och många saker är mystiska och skrämmande. Vi kör på att "låtsas som ingenting" och ignorerar allt... Och vi kan inte ens föreställa oss hur trött han egentligen måste vara av alla nya dofter.

Nu på kvällskvisten åkte vi ut till Stensö i södra Kalmar och husse provade att löpa i spåret bara 500 meter för att se vad Rod tänkte om saken. Kul sa Rod och bet i kopplet och kängurustudsade fram... men lugnade ned sig och förmodligen kommer husse få en trogen löparpolare i spåret framöver. Som allt annat tar vi det pö om pö och prövar oss försiktigt fram. Inte för mycket och inte för lite. Rods nos verkar helt fantastisk och framöver vill vi gärna låta honom spåra.


Trött blir man av sådant, sa Rod

Nu ligger han och halvslumrar på sin utsedda favoritplats, i kanten av vardagsrumsmattan där han får trängas med soffbordet och fåtöljben knölar han ner sig.

Rod kan bland annat...
Tigga mat
Stå på tre ben och klia sig
Sitta när man ber honom om det
Ligga när man ber honom om det
Hämta en boll
Snarka högt

Men snart kan han mycket mer än så hoppas vi!

Andra natten med Rod i huset var mycket lugnare. Han rullade ganska snabbt ihop sig till en "ridgeback-kanelbulle" i Biabädden och sov hela natten, de olika sovstilarna är mycket intressanta att studera. I bädden med huvudet utanför, på golvet med huvudet i bädden och så vidare och så vidare.

Snäll som han är slickar han en inte i ansiktet på morgonen förrän han är säker på att man är helt vaken. Sedan tar han ett lejonskutt rakt upp i sängen och landar nöjt emellan oss. "Moffade" lite när DN damp ner i brevinkastet...

Vid frukost är Rod en mycket glad och vänlig hund som gärna läser tidningen ingående, allt för att komma nära en macka. Men här är det 0 tiggeri vid bordet som gäller. Eftersom han är så pass stor kommer han annars snart att hämta det han önskar från både matbord och diskbänk.


Jamen en liten skinkskiva kan du väl bjuda på? (Spana in den brydda pannan)


Matte säger att nästefter nyheterna så är kulturdelen viktigast...


Sa du en ny närbild?





Söndagsförmiddagen med strålande sol och klarblå himmel lockade oss till Öland och Frösslunda naturreservat på sydöstra sidan av ön.


Åh? Men husse måste vi verkligen träna på sådana här jobbiga saker?!


Stå still är inte Rods främsta egenskap. Ute i naturen kommer "savannen i honom" fram.


Det går undan.


Solvändor i buskformat, inga problem!


Och så stod han äntligen stilla! Balansen är det inget fel på!

På vägen hem från Öland stannade vi till vid Kalmar Brukshundklubb där en lydnadsklass 2-tävling pågick. Vi satt en stund, bara några minuter, och miljötränade vid en bänk och insöp alla intryck. Lite uppspelt blir han vid åsynen av en annan hund, men han gick med på att ligga ned och betedde sig helt okej. Ett litet steg i sänder och förhoppningsvis kommer vi att träna lydnad på klubben någon gång i framtiden... Tävling?! Man vet aldrig... kanske är han en framtida "lydnadschampinjon".

Är det det här som kallas kamera? Sa du inte närbild?!

Efter mer än sju timmar i bil med nya husse och en stor hundgodispåse kom en glad vovve in genom dörren sent på kvällen. Han nosade glatt och nyfiket igenom alla de dryga 70 kvadratmetrarna av sitt nya hem och pockade konstant och mycket kärvänligt på uppmärksamhet . 

Huset bebos redan av fyra hundar varför trapphuset var enormt skrämmande med alla dess lukter när det var dags för kvällsrundan. Att bli buren medför trappan var inte uppskattat alls men vad gör man när 50 kilo hund inte vill gå ut?

Rod klarade kvällspromenaden med glans. Nyfiket och försiktigt avverkade han antagligen många saker och möten för första gången i sitt liv. Han är lite "räddhågsen" men är ändå modig och nyfiken.

Det tog ett par timmar efter att vi gått och lagt oss innan han själv kom till ro. Han bytte säng, ställning och rum flera gånger innan han till slut sjönk ihop med en tung suck och vid 06.30-tiden i morse vaknade nya matte av timmerstockar som drogs värre än vad mattes mamma kan! Alltså sov han djupt.

På morgonen avverkade vi en liten-liten bit av centrum (där vi praktiskt taget bor, bara Systraströmmen emellan) dock innan alla lördagsshoppare tagit staden i besittning. Alla vi möter, tror han är till för att träffa just honom... Sin spegelbild i ett skyltfönster var först skrämmande men sedan väldigt kul. Han spanar nyfiket in saker och ting och tar det hela med ro. Att gå i trappan går nu bra både upp och ned.

Efter frukost bar det av till skogen där vi gick en lång runda och Rod for som ett jehu kors och tvärs över stock och sten, han lämnade oss inte utom synhåll utan är följsam och lyhörd. Vi kände oss modiga som vågade honom lös.. men det var inga som helst problem med den saken. Med godis i fickan kan man vara lugn.

Vattnet i Kalmarsund var fullt badbart för en glad och sprallig Rhodesian Ridgeback som nu utmattad vilar utsträckt på köksgolvet.


Första skogspromenaden över stock och sten, Värsnäs