Foder...
När Roddan kom till oss åt han ett foder "Best in show Fullkost" som verkade fungera bra och eftersom hans kropp och päls var fina, högarna små och han inte skulle behöva ändra så mycket i sitt liv så har vi fortsatt med den maten.
Men han har haft lite problem med sprucken och torr nos, och har fällt vad vi upplever som mycket... (i alla fall jämfört med en Riesenschnauzer haha).
I våras någon gång började vi tillsätta ett par teskedar kallpressad rapsolja och resultatet var riktigt bra. Fällningen avtog och nosen är precis som den ska! Så antagligen är det brist på Omega 3 eller någon annan fettsyra eller kanske fett överhuvudtaget. Vi vet inte riktigt. Han är ju i gång hela dagarna och kanske behöver mer än 22,8 % protein och 10,6 % fett och en innehållsförteckning med följande ordning: fullkornsvete, köttgrevmjöl, köttbenmjöl, animalsikt fett, majs, ris, betfiber, potatisprotein, äggulepulver, vetegroddar, bryggerijäst och mineralämnen kanske inte räcker ävenom det är vitamin- och omega-3-berikat?!
Nu funderar vi alltså på att kanske byta foder. Vi är inte säkra men vill höra vad alla ni VQ:are, RR-mattar och hussar och övriga hundägare serverar era hundar. Har ni några tips? Vi vill läsa i kommentarerna...
Roddan på fransk skogspromenad i St Girons
Men han har haft lite problem med sprucken och torr nos, och har fällt vad vi upplever som mycket... (i alla fall jämfört med en Riesenschnauzer haha).
I våras någon gång började vi tillsätta ett par teskedar kallpressad rapsolja och resultatet var riktigt bra. Fällningen avtog och nosen är precis som den ska! Så antagligen är det brist på Omega 3 eller någon annan fettsyra eller kanske fett överhuvudtaget. Vi vet inte riktigt. Han är ju i gång hela dagarna och kanske behöver mer än 22,8 % protein och 10,6 % fett och en innehållsförteckning med följande ordning: fullkornsvete, köttgrevmjöl, köttbenmjöl, animalsikt fett, majs, ris, betfiber, potatisprotein, äggulepulver, vetegroddar, bryggerijäst och mineralämnen kanske inte räcker ävenom det är vitamin- och omega-3-berikat?!
Nu funderar vi alltså på att kanske byta foder. Vi är inte säkra men vill höra vad alla ni VQ:are, RR-mattar och hussar och övriga hundägare serverar era hundar. Har ni några tips? Vi vill läsa i kommentarerna...
Roddan på fransk skogspromenad i St Girons
Zindradejt med kanadagäss
Roddan hade ett kärt återseende med Zindra idag. Efter dagar med droppar och salva i ögonen så ska det enligt veterinären inte vara någon fara att umgås med andra vovvar. För övrigt så får jag ta tillbaka det där om att Rod skulle krångla med medicin i ögonen, för de gör han inte alls. Han är hur snäll som helst och accepterar stillsamt hela proceduren.
Nåja, idag fick han äntligen återse en av sina flickvänner för lite rejsande , brottning och simning...
Med mycket spring i benen på Rävspelet
Simtur med Kanadagäss
Roddan och Zindra på väg långt ut i Malmfjärden (I bakgrunden Ängö och den pågående triathlonen Kalmar Iron Man)
Vi har även hunnit med att anmäla oss till en sök- och spårkurs hos ReKo Hundutveckling i höst som vi ser fram emot jättemycket!
Ögoninflammation och viktuppgång
Eftersom Roddans ögon inte slutat rinna trots de franska ögondropparna så bokade vi veterinärtid direkt vi kom hem. Igår fick vi träffa en supertrevlig veterinär som gav diagnosen "akut follikulit" alt. "akut serofibrinös infl konjunkt, tårorgan, episclera" och vi fick cortisondroppar och antibiotikasalva. Ögondroppar tre gånger om dagen i 20 dagar och salva två gånger om dagen i 14 dagar. Hej och hå vad roligt det ska bli (inte) då Rod avskyr allt som ska in hans ögon efter semesterögondropparna.
Hos veterinären tyckte djursjukvårdaren även att vi skulle ta en vikt, även om vi vägde honom för en dryg månad sedan (på samma våg). Hon sa att "det kanske är onödigt, men vi gör det ändå". Döm om min förvåning, och jag tappade verkligen hakan i golvet, när vågen stannade på 54,5 kilo!!! Och då har vi gått runt hela semestern och pratat om hur fin Roddan verkligen är i kroppen nu, att revbenen syns upp mot ryggraden och att musklerna är tydligt definierade. Tre kilos viktökning på semestern, det måste vara muskler, precis om på matte ;-) Nä, men allvarligt talat så har han börjat muskla sig mer och bli riktig hane antagligen.
Veterinären tyckte inte att Roddan var överviktig, men att hans idealvikt kanske är något kilo mindre. Mindre mat alltså... eller så är det så att rapsoljan som vi hällt i maten (för sprucken och torr nosspegel, och som gjort susen även för pälsen) inverkat på vikten... Han vägde ju nästan fem kilo mindre i oktober... men å andra sidan så aktiveras han ju mer och mer vilket också måste inverka på vikten i form av muskelmassa. Tjock är han i alla fall inte!
Med massor av motion eftersom vi varit ute dygnet runt så kan väl inte tre kilo enbart vara fett eller?
Hos veterinären tyckte djursjukvårdaren även att vi skulle ta en vikt, även om vi vägde honom för en dryg månad sedan (på samma våg). Hon sa att "det kanske är onödigt, men vi gör det ändå". Döm om min förvåning, och jag tappade verkligen hakan i golvet, när vågen stannade på 54,5 kilo!!! Och då har vi gått runt hela semestern och pratat om hur fin Roddan verkligen är i kroppen nu, att revbenen syns upp mot ryggraden och att musklerna är tydligt definierade. Tre kilos viktökning på semestern, det måste vara muskler, precis om på matte ;-) Nä, men allvarligt talat så har han börjat muskla sig mer och bli riktig hane antagligen.
Veterinären tyckte inte att Roddan var överviktig, men att hans idealvikt kanske är något kilo mindre. Mindre mat alltså... eller så är det så att rapsoljan som vi hällt i maten (för sprucken och torr nosspegel, och som gjort susen även för pälsen) inverkat på vikten... Han vägde ju nästan fem kilo mindre i oktober... men å andra sidan så aktiveras han ju mer och mer vilket också måste inverka på vikten i form av muskelmassa. Tjock är han i alla fall inte!
Med massor av motion eftersom vi varit ute dygnet runt så kan väl inte tre kilo enbart vara fett eller?
Le Tour de France 2007
Nu har Roddan "läst tidningen" i alla kvarter runt där vi bor och uppdaterat sig, samt avlämnat en hel del visitkort. Matte och husse har samlat ihop all smutstvätt till ett gigantiskt tvättberg som ska bestigas i morgon och även packat upp alla väskor.
Le Grand Tour de France 2007 ska nu här sammanfattas i ord och bild... Med nästan 600 bilder tagna har det inte varit enkelt. Jag tar allt i kronologisk ordning och har gjort ett representativt urval av bilder, inte alltid nödvändigtvis de bästa bilderna... Håll till godo!
Roddan käkar frukost på en femstjärning vägkrog längs Autobahn, morgonen efter vi höll på att krascha. Observera att vid denna tidpunkt på semestern hade Roddan TVÅ matskålar, innan tjuven stal en av den.
"och här tycker de att man ska pinka"... Sådana här inrättningar ser man lite varsom i Frankrike, hundarnas förlovade land(?!) Denna fanns längs Autorouten nära Dijon... Roddan ville inte pinka där!
Här bor vi! Bed-tajm i Dijon. Obeservera hur snyggt matte ser ut att balansera longboarden på fötterna.
Så här tjusigt välkomnades vi av Julia & Johan i Lyon, i vårt "alldeles egna" sovrum.
Roddan doppar tassarna i en grund fontän längs Rhônes strand, innan polisen skällde på oss.
Sightseeing till fots i Lyon
Som tog på krafterna...
Lejon och lejonhund...
Julias och Johans balkong... som på värsta hotellet...
Efter härliga dagar i Lyon med härliga vänner så åkte vi vidare mot Camargue längs Medelhavet. Vi bodde nära Point l'Espiguette, ett riktigt blåshål.
Äntligen får man bada, sa Rod. Medelhavet är dock saltare än Kalmarsund, något Roddan snabbt märkte.
Det blåste mycket där! Husse kunde kajta hela tiden medan matte & Roddan höll på att blåsa bort på stranden.
Stranden var enorm och Roddan kunde äntligen sträcka ut benen...
...och göra sandänglar som är en ny hobby för Roddan, något han praktiserat hela semestern...
Efter några dagar i Camargue så åkte vi vidare längs Medelhavet och hittade av en slump semesterns pärla, lilla La Franqui mellan Narbonne och Perpignan. Blåsigt, men varmt och med världens bästa surfhak "Le Cozy" mitt på den vidsträckta stranden.
Ett land där ett glas vin kostar mindre än en läsk är ett bra land! På "Le Cozy" fanns allt man vill äta och dricka, och där spenderade vi mycket av semesterkassan. Roddan blev ställets maskot och hängde i baren mest hela dagarna.
Roddan gjorde schysst reklam för surfskolan som hörde till "Le Cozy".
När värmen var som mest tryckande kom Roddan på att man kunde gå in till grannen bredvid där vi bodde, och låna lite skugga. Men han var mycket noga med att att övervaka vad vi pysslade med så han inte missade något.
När det är varmt är det skönt att kunna ta sig en slurk vatten utan att behöva anstränga sig för mycket. När man reser med hund och det är varmt är det inte alltid helt enkelt att få hunden att dricka... Vi tog till små knep för att vätska upp honom och serverade exempelvis Roddans frukost och middag med extra vatten i maten. Resdagar fick vi ibland lägga något gott i vattnet för att lura honom att dricka. Nu säger säkert en del experter att hundar själva kan reglera sitt drickande, men vi tror inte att Roddan är en av de hundarna, han behövde helt klart lite hjälp på traven.
Vad kan man köpa här? Kläder, surfgrejer och en Ridgeback? Det bästa med Frankrike är att hundar är välkomna (nästan) överallt. Roddan har varit med på alla våra shoppingturer och många affärer har haft kalla svalkande stengolv som är perfekt för en varm och trött hund.
Dagsutflykt till Canet och medhavd lyxpicknick längs strandboulevarden. Många stannade och beundrade den vackra hunden...
Hundbajs - ett ständigt aktuellt debattämne här hemma i Svedala. I Frankrike löser man det på lite olika sätt. I Lyon fanns människor med "Pooper-Scoopers" (en liten scooter med en jättestor bajsdammsugare) som hade som jobb att suga upp alla hundkringlor på gator och trottoarer. På ställen där Pooper-scoopers saknas erbjuds man istället fria bajspåsar samt noggranna instruktioner om hur man ska göra för att avlägsna bajset. (Trots det såg vissa av oss en man som städade upp efter sin pudel med rosa toalettpapper). Gratis bajspåsar faktiskt kanske inte är en så dum idé i hundtäta promenadstråk där oansvariga hundägare låter högarna ligga. För övrigt avslutades semestern med att husse klev i en rejäl hög - INTE RODDANS- och fick slänga sina nästan tio år gamla älsklingssandaler i en soptunna längs autobahn. Plocka upp, säger vi bara!
För övrigt finns det massor att säga om hundhållningen i Frankrike, såväl positivt som negativt. Jag fascineras över hur språksäkra hundar blir som slipper koppel och som tillåts att möta människor och hundar på ett avslappnat sätt. Kommunikationen blir mycket bättre och för exempelvis Roddan var möjligheten att möta andra utan kopplets tvång en befrielse som underlättade oändligt! Att hundar har företräde framför hystering kring allergier och rädslor gör ju att alla kan umgås avslappnat. Visst det finns ju baksidor med sjukdomsspridning och att man kanske inte vill att ens hund ska träffa alla hundar man möter. Men på det hela taget var det skönt att låta Roddan gå lös för han fixar det!
Men ett land där man kan köpa hundpiskor och stackel på ICA-liknande stormarknader gör ju en fundersam också... den typen av hunduppfostran rimmar illa med Frankrike som "hundarnas förlovade land". Likaså fick jag mig en riktig funderare när vi bodde några dagar hos Melkers farmor och ville gå en promenad genom villaområdet där. Hundar som skällde som besatta bakom varenda grind och staket. Hundar som ALDRIG får vistas utanför gården. Hundar av raser som exempelvis settrar, greyhounds, briarder, schäfrar... raser som för mig behöver långt mer än att vakta en villaträdgård. Den promenaden blev inget trevlig för Roddan blev totalt utskälld av närmare 50 hundar på bara en halvtimmes promenad. Och det var inga lyckliga hundar!
Det finns olika sätt att använda korgen på... Älsklingskorgen har varit med hela vägen och är nu impregnerad med saltvatten. Finns det nya att köpa på IKEA så åker denna i soptunnan...
Det blåste en del i La Franqui också såklart.... det var ju trots allt en surfsemester detta.
Mycket bad blev det såklart, i smaragdgrönt badvatten.
Här är Roddan på kvällspromenad på stranden, med Pyrenéerna i bakgrunden... Bilden får mig att tänka på Coetzees böcker om Sydafrika...
Det är inte för inte vår buss kallas för "bokbussen" av våra vänner ibland. Antalet lästa böcker blev många och vill ni ha boktips är det bara att säga till...
En dag vid sjön mellan stranden och bergen.
Roddan med två av sina surftjejer på stranden... de umgicks flera dagar i sträck och hade väldigt roligt.
Fransk yoghurt är gott!
På stadstur i lilla Leucate
Efter underbara dagar vid Medelhavet i paradiset La Franqui och skrotandet av Spanienplanerna så styrde vi kosan mot Atlantkusten och släkt och vänner där. På vägen över stannade vi och kikade på medeltidsstaden Carcassonne som här hemma ofta ses i form av en spelplan och en kamp om staden. Nu fick vi se det i verkligheten genom en hundanpassad sighseeing i 30-gradig värme. Imponerande men med alldeles för mycket folk...
Innanför murarna finns en helt fantastisk stad med trånga gränder, höga murar och imponerande byggnader.
Väl framme hos husses grand-mère a.k.a. "Farmour" tog Roddans ögoninfektion vid igen.
Vi stannade flera dagar hos farmour och fick sova i en riktig dubbelsäng och äta god fransk mat lagad med kärlek. Till frukost serverades varje dag te i skålar tillsammans med "Pastis Landaise" som är en stor romindränkt sockerkaka. Inga nyttigheter här inte! Petit dejeuner är inte samma sak som frukost men gott ändå!
Här bor farmour! Äntligen fick skylten "Attention au chien" d.v.s. "Varning för hunden" ett skäl... annars är den mest ett sätt att skrämma eventuella inkräktare vilka det nu skulle vara. Roddan njöt av att ha en hel trädgård att galoppera i. Låt oss säga att det syntes att en RR besökt gräsmattan när vi åkte.
Middag blev det såklart hos husses farbror & faster med alla kusinerna, tre trillingar med en storebror, och så deras hund Cheyenne. Roddan och Cheyenne röjde utomhus och inomhus och hade riktigt kul tillsammans. Här är de för en gångs skull stilla i mer än tre sekunder på samma plats. Cheyenne är en äkta fransk gatukorsning med minst 8 hundraser i... bland annat setter... tror man... ingen vet.
Roddan vill leka med grannhunden hos farmour, som inte får gå utanför tomten. Ingen lek blev det mer än bus vid staketet... Så olika hundliv!
God mat och sköna sängar i all ära, men bussen är inte att förakta och själva har vi också lagat fantastiskt god mat på vårt Trangiakök. Vi mötte upp våra vänner Daniel, Bettina och lilla Vintra från Örebro i St Girons, byn där husses pappa är född och uppväxt.
Första kvällen var vädret inte det bästa och vi besökte stranden iklädda vanliga kläder.
Roddan och matte har nästan samma storlek...
Äntligen fick Roddan träffa människor som orkar busa... Vem springer fortast Roddan eller Bettan? Gissa!
Äntligen kommer Roddans älskade husse upp ur vågorna...
Så de kan "posa" tillsammans...
Annars kunde Roddans stranddagar se ut såhär:
Om Roddan tyckte det var för varm och om vågorna var för höga grävde han sig helt sonika en grop i sanden och la sig där i... Taktiken vid badande i vågor utvecklades sedan till att hålla sig precis bakom matte hela tiden så hon kunde bryta det värsta skummet. Många duschar med kranvatten blev det för att svalka när det var som hetast... runt 35 grader.
Surfhunden på surfbrädan
och
i surfbussen!
Roddan är lugnet själv och vem passar bättre som lekfarbror åt lilla V?
V sjunger godnattvisor och berättar sagor åt en tålmodigt lyssnande Rod.
En syn som många som vi mötte log åt, men är man nästan 4 år kan man nästan inte vara stoltare än när man får håla i ett hundkoppel alldeles själv. Här på utflykt till Mimizan.
Lac Biscarrosse
Sedan blev det dags för Dune du Pilat, Europas största sanddyna som är nästan 3 kilometer lång, 130 meter hög och en halvkilometer bred. Nu har vi klättrat upp för den tre år i rad, så nu får det nog räcka för ett tag framöver.
Roddan på toppen!
Här kommer (från vänster) husse, D, B och Roddan springande i full fart nedåt.
Sista natten med gänget och vi dricker upp all sangria och allt vin vi har kvar. Roddan ville givetvis vara med, och kvällen var kylig så husse tog fram ett täcke. Bortskämda hund!
Lydnadsträning på väg hem längs motorvägen
Husse och Roddan tar en siesta i kön till färjan mellan Puttgarden och Rödby.
Och såhär avslutades resan för alla inblandande! Första helkroppsbadet för Roddan sen kan kom till oss faktiskt.
Ja, det var det det... säkerligen kommer ni få se andra bilder framöver. Detta var bara en första sammanfattning av den dryga månaden som vi hade på hjul genom Frankrike. Le Grand Tour France sommaren 2007.
Le Grand Tour de France 2007 ska nu här sammanfattas i ord och bild... Med nästan 600 bilder tagna har det inte varit enkelt. Jag tar allt i kronologisk ordning och har gjort ett representativt urval av bilder, inte alltid nödvändigtvis de bästa bilderna... Håll till godo!
Roddan käkar frukost på en femstjärning vägkrog längs Autobahn, morgonen efter vi höll på att krascha. Observera att vid denna tidpunkt på semestern hade Roddan TVÅ matskålar, innan tjuven stal en av den.
"och här tycker de att man ska pinka"... Sådana här inrättningar ser man lite varsom i Frankrike, hundarnas förlovade land(?!) Denna fanns längs Autorouten nära Dijon... Roddan ville inte pinka där!
Här bor vi! Bed-tajm i Dijon. Obeservera hur snyggt matte ser ut att balansera longboarden på fötterna.
Så här tjusigt välkomnades vi av Julia & Johan i Lyon, i vårt "alldeles egna" sovrum.
Roddan doppar tassarna i en grund fontän längs Rhônes strand, innan polisen skällde på oss.
Sightseeing till fots i Lyon
Som tog på krafterna...
Lejon och lejonhund...
Julias och Johans balkong... som på värsta hotellet...
Efter härliga dagar i Lyon med härliga vänner så åkte vi vidare mot Camargue längs Medelhavet. Vi bodde nära Point l'Espiguette, ett riktigt blåshål.
Äntligen får man bada, sa Rod. Medelhavet är dock saltare än Kalmarsund, något Roddan snabbt märkte.
Det blåste mycket där! Husse kunde kajta hela tiden medan matte & Roddan höll på att blåsa bort på stranden.
Stranden var enorm och Roddan kunde äntligen sträcka ut benen...
...och göra sandänglar som är en ny hobby för Roddan, något han praktiserat hela semestern...
Efter några dagar i Camargue så åkte vi vidare längs Medelhavet och hittade av en slump semesterns pärla, lilla La Franqui mellan Narbonne och Perpignan. Blåsigt, men varmt och med världens bästa surfhak "Le Cozy" mitt på den vidsträckta stranden.
Ett land där ett glas vin kostar mindre än en läsk är ett bra land! På "Le Cozy" fanns allt man vill äta och dricka, och där spenderade vi mycket av semesterkassan. Roddan blev ställets maskot och hängde i baren mest hela dagarna.
Roddan gjorde schysst reklam för surfskolan som hörde till "Le Cozy".
När värmen var som mest tryckande kom Roddan på att man kunde gå in till grannen bredvid där vi bodde, och låna lite skugga. Men han var mycket noga med att att övervaka vad vi pysslade med så han inte missade något.
När det är varmt är det skönt att kunna ta sig en slurk vatten utan att behöva anstränga sig för mycket. När man reser med hund och det är varmt är det inte alltid helt enkelt att få hunden att dricka... Vi tog till små knep för att vätska upp honom och serverade exempelvis Roddans frukost och middag med extra vatten i maten. Resdagar fick vi ibland lägga något gott i vattnet för att lura honom att dricka. Nu säger säkert en del experter att hundar själva kan reglera sitt drickande, men vi tror inte att Roddan är en av de hundarna, han behövde helt klart lite hjälp på traven.
Vad kan man köpa här? Kläder, surfgrejer och en Ridgeback? Det bästa med Frankrike är att hundar är välkomna (nästan) överallt. Roddan har varit med på alla våra shoppingturer och många affärer har haft kalla svalkande stengolv som är perfekt för en varm och trött hund.
Dagsutflykt till Canet och medhavd lyxpicknick längs strandboulevarden. Många stannade och beundrade den vackra hunden...
Hundbajs - ett ständigt aktuellt debattämne här hemma i Svedala. I Frankrike löser man det på lite olika sätt. I Lyon fanns människor med "Pooper-Scoopers" (en liten scooter med en jättestor bajsdammsugare) som hade som jobb att suga upp alla hundkringlor på gator och trottoarer. På ställen där Pooper-scoopers saknas erbjuds man istället fria bajspåsar samt noggranna instruktioner om hur man ska göra för att avlägsna bajset. (Trots det såg vissa av oss en man som städade upp efter sin pudel med rosa toalettpapper). Gratis bajspåsar faktiskt kanske inte är en så dum idé i hundtäta promenadstråk där oansvariga hundägare låter högarna ligga. För övrigt avslutades semestern med att husse klev i en rejäl hög - INTE RODDANS- och fick slänga sina nästan tio år gamla älsklingssandaler i en soptunna längs autobahn. Plocka upp, säger vi bara!
För övrigt finns det massor att säga om hundhållningen i Frankrike, såväl positivt som negativt. Jag fascineras över hur språksäkra hundar blir som slipper koppel och som tillåts att möta människor och hundar på ett avslappnat sätt. Kommunikationen blir mycket bättre och för exempelvis Roddan var möjligheten att möta andra utan kopplets tvång en befrielse som underlättade oändligt! Att hundar har företräde framför hystering kring allergier och rädslor gör ju att alla kan umgås avslappnat. Visst det finns ju baksidor med sjukdomsspridning och att man kanske inte vill att ens hund ska träffa alla hundar man möter. Men på det hela taget var det skönt att låta Roddan gå lös för han fixar det!
Men ett land där man kan köpa hundpiskor och stackel på ICA-liknande stormarknader gör ju en fundersam också... den typen av hunduppfostran rimmar illa med Frankrike som "hundarnas förlovade land". Likaså fick jag mig en riktig funderare när vi bodde några dagar hos Melkers farmor och ville gå en promenad genom villaområdet där. Hundar som skällde som besatta bakom varenda grind och staket. Hundar som ALDRIG får vistas utanför gården. Hundar av raser som exempelvis settrar, greyhounds, briarder, schäfrar... raser som för mig behöver långt mer än att vakta en villaträdgård. Den promenaden blev inget trevlig för Roddan blev totalt utskälld av närmare 50 hundar på bara en halvtimmes promenad. Och det var inga lyckliga hundar!
Det finns olika sätt att använda korgen på... Älsklingskorgen har varit med hela vägen och är nu impregnerad med saltvatten. Finns det nya att köpa på IKEA så åker denna i soptunnan...
Det blåste en del i La Franqui också såklart.... det var ju trots allt en surfsemester detta.
Mycket bad blev det såklart, i smaragdgrönt badvatten.
Här är Roddan på kvällspromenad på stranden, med Pyrenéerna i bakgrunden... Bilden får mig att tänka på Coetzees böcker om Sydafrika...
Det är inte för inte vår buss kallas för "bokbussen" av våra vänner ibland. Antalet lästa böcker blev många och vill ni ha boktips är det bara att säga till...En dag vid sjön mellan stranden och bergen.
Roddan med två av sina surftjejer på stranden... de umgicks flera dagar i sträck och hade väldigt roligt.
Fransk yoghurt är gott!
På stadstur i lilla Leucate
Efter underbara dagar vid Medelhavet i paradiset La Franqui och skrotandet av Spanienplanerna så styrde vi kosan mot Atlantkusten och släkt och vänner där. På vägen över stannade vi och kikade på medeltidsstaden Carcassonne som här hemma ofta ses i form av en spelplan och en kamp om staden. Nu fick vi se det i verkligheten genom en hundanpassad sighseeing i 30-gradig värme. Imponerande men med alldeles för mycket folk...
Innanför murarna finns en helt fantastisk stad med trånga gränder, höga murar och imponerande byggnader.
Väl framme hos husses grand-mère a.k.a. "Farmour" tog Roddans ögoninfektion vid igen.
Vi stannade flera dagar hos farmour och fick sova i en riktig dubbelsäng och äta god fransk mat lagad med kärlek. Till frukost serverades varje dag te i skålar tillsammans med "Pastis Landaise" som är en stor romindränkt sockerkaka. Inga nyttigheter här inte! Petit dejeuner är inte samma sak som frukost men gott ändå!
Här bor farmour! Äntligen fick skylten "Attention au chien" d.v.s. "Varning för hunden" ett skäl... annars är den mest ett sätt att skrämma eventuella inkräktare vilka det nu skulle vara. Roddan njöt av att ha en hel trädgård att galoppera i. Låt oss säga att det syntes att en RR besökt gräsmattan när vi åkte.
Middag blev det såklart hos husses farbror & faster med alla kusinerna, tre trillingar med en storebror, och så deras hund Cheyenne. Roddan och Cheyenne röjde utomhus och inomhus och hade riktigt kul tillsammans. Här är de för en gångs skull stilla i mer än tre sekunder på samma plats. Cheyenne är en äkta fransk gatukorsning med minst 8 hundraser i... bland annat setter... tror man... ingen vet.
Roddan vill leka med grannhunden hos farmour, som inte får gå utanför tomten. Ingen lek blev det mer än bus vid staketet... Så olika hundliv!
God mat och sköna sängar i all ära, men bussen är inte att förakta och själva har vi också lagat fantastiskt god mat på vårt Trangiakök. Vi mötte upp våra vänner Daniel, Bettina och lilla Vintra från Örebro i St Girons, byn där husses pappa är född och uppväxt.
Första kvällen var vädret inte det bästa och vi besökte stranden iklädda vanliga kläder.
Roddan och matte har nästan samma storlek...
Äntligen fick Roddan träffa människor som orkar busa... Vem springer fortast Roddan eller Bettan? Gissa!
Äntligen kommer Roddans älskade husse upp ur vågorna...
Så de kan "posa" tillsammans...
Annars kunde Roddans stranddagar se ut såhär:
Om Roddan tyckte det var för varm och om vågorna var för höga grävde han sig helt sonika en grop i sanden och la sig där i... Taktiken vid badande i vågor utvecklades sedan till att hålla sig precis bakom matte hela tiden så hon kunde bryta det värsta skummet. Många duschar med kranvatten blev det för att svalka när det var som hetast... runt 35 grader.
Surfhunden på surfbrädan
och
i surfbussen!
Roddan är lugnet själv och vem passar bättre som lekfarbror åt lilla V?
V sjunger godnattvisor och berättar sagor åt en tålmodigt lyssnande Rod.
En syn som många som vi mötte log åt, men är man nästan 4 år kan man nästan inte vara stoltare än när man får håla i ett hundkoppel alldeles själv. Här på utflykt till Mimizan.
Lac Biscarrosse
Sedan blev det dags för Dune du Pilat, Europas största sanddyna som är nästan 3 kilometer lång, 130 meter hög och en halvkilometer bred. Nu har vi klättrat upp för den tre år i rad, så nu får det nog räcka för ett tag framöver.
Roddan på toppen!
Här kommer (från vänster) husse, D, B och Roddan springande i full fart nedåt.
Sista natten med gänget och vi dricker upp all sangria och allt vin vi har kvar. Roddan ville givetvis vara med, och kvällen var kylig så husse tog fram ett täcke. Bortskämda hund!
Lydnadsträning på väg hem längs motorvägen
Husse och Roddan tar en siesta i kön till färjan mellan Puttgarden och Rödby.
Och såhär avslutades resan för alla inblandande! Första helkroppsbadet för Roddan sen kan kom till oss faktiskt.
Ja, det var det det... säkerligen kommer ni få se andra bilder framöver. Detta var bara en första sammanfattning av den dryga månaden som vi hade på hjul genom Frankrike. Le Grand Tour France sommaren 2007.
Hem ljuva hem!
Familjen i "sovrummet" i bussen
Nu är vi hemma igen! En bister tullare med myndig stämma släppte in oss i Sverige efter att ha tittat fundersamt i Roddans pass. (Ärligt talat tror jag inte att de riktigt vet vad de kollar efter...) Ingen veterinär har hittills lyckats fylla i passet korrekt, så hur ska tullen kunna veta vad som är rätt? Nåja, huvudsaken var ju i alla fall att vi kom in i Svedala.
En mycket vänlig fransk veterinär med namnet Jean-Noël (ungefär Johan-Julafton på svenska) gav Roddan Drontal mot dvärgbandmask i onsdags, han var mycket imponerad för han hade aldrig ens sett en livs levande Rhodesian Ridgeback! Sedan påbörjade vi de många milen hemåt... och anlände Sverige i natt, men orkade inte längre än till en bensinmack utanför Markaryd där vi bäddade ned oss och körde hemåt först i morse. Så nu är vi hemma utan större missöden. Vi höll ju på att stryka med i Hamburg på vägen ned men klarade oss utan en skråma, endast intrumentbrädan har vissa märken...
Roddan har haft tre "hund-epics", inga allvarliga!
1. Någon snodde hans ena matskål i Camargue
2. En argsint, tillsynes herrelös, hanhund gav honom ett bett i vänster skinka på stranden i La Franqui, matte fick rycka in och sjasa iväg den andra hunden. Detta satte dock inga djupa spår i Roddan som forsatt att glatt lekt vidare med både tikar och hanar som vi träffat.
3. En labradorhane "antastade honom sexuellt" i St Girons genom att överfalla honom och jucka, något som snabbt avstyrdes av alla hussar och mattar, och så gick vi vidare. Roddan fattade nog inte ens vad som hänt... han ville bara springa ned till stranden och bada.
Det kommer att ta lång tid att gå igenom de ungefär 550 bilderna som finns i kameran. En reseberättelse dröjer likaså...här ska nu packas upp och grejas så det står härliga till. Jag behöver nog inte ens skriva hur lycklig Roddan är att återse sitt hem. Nu behöver han inte längre bo i en folkabuss, som han trodde, för resten av sitt hundliv...
Det är så coolt att vi kunnat semestra med Roddan, han är en dröm att ha med sig och har fixat biffen galant. Inget gnäll någon gång och han har visat att man kan lita på honom till 100% när det gäller att träffa andra hundar. Han är så otroligt snäll och go' och han är väl värd alla hundratals komplimanger han fått resan igenom av alla han träffat. Att vara tillsammans dygnet runt som vi nu varit, på liten yta dessutom, gör verkligen att man växer samman ännu mer. Roddan har vuxit ännu mer mentalt av allt han varit med om och vi har blivit ommöjligt ännu tajtare... Nu får vi väl börja ensamhetsträna igen... morgondagens baluns blir första träningspasset.
À bientôt!
Salut de la côte atlantique!
Regnet forsvann lika fort som jag skrev om det. Nu har det varit varmebolja i flera dagar. Mer an 30grader varje dag. Roddan tycker dock vagorna i Atlanten ar for stora och laskiga sa han slappar under ett parasoll i skuggan och badar mojligtvis tassarna for att fa svalka. Vi vattnar honom med kallvatten fran en kran och han gar med pa det!
Vi har stannat i St Girons i snart en hel vecka, men i morgon drar vi uppat kusten for att tredje aret i rad bestiga Dune du Pilat. Lilla V underhaller oss storartat med sina "nastan-4-ars-historier" om lillebroder som inte finns och manga kloka kommentarer. Vi skrattar hela tiden....
Nu borjar semestern lida emot sitt slut. Pa onsdag rullar vi hemat Svedala igen, hemlockade av en 30-ars-fest... vi bor dyka upp under fredagen eller lordagen.
Ikvall ska vi grilla med ett schweiziskt par som vi hookat upp med har i St Girons? schweizertyska ar givet det svaraste spraket att forsta alla kategorier.
Au revoir!
Vi har stannat i St Girons i snart en hel vecka, men i morgon drar vi uppat kusten for att tredje aret i rad bestiga Dune du Pilat. Lilla V underhaller oss storartat med sina "nastan-4-ars-historier" om lillebroder som inte finns och manga kloka kommentarer. Vi skrattar hela tiden....
Nu borjar semestern lida emot sitt slut. Pa onsdag rullar vi hemat Svedala igen, hemlockade av en 30-ars-fest... vi bor dyka upp under fredagen eller lordagen.
Ikvall ska vi grilla med ett schweiziskt par som vi hookat upp med har i St Girons? schweizertyska ar givet det svaraste spraket att forsta alla kategorier.
Au revoir!
Salut de St Girons!
Oj, oj bara 15 minuter till forfogande att beratta allt som vi gjort sen sist jag skrev.... Det ar ont om internetmojligheter har! Sa vad vi gjort far vantas med tills vi kommer hem, till en sammanfattande berattelse.
Vi har lamnat Medelhavet och traverserat Frankrike och befinner oss pa Atlantkusten. Vi har halsat pa slakten sedan i fredags och igar akte vi vidare for att mota upp vanner fran Orebro. Vi lamnade La Franqui med lite sorg i fredags och fick lova personalen och gaster pa vart stammissurfhak "le Cozy" att komma tillbaka nasta sommar. De tyckte till och med att vi skulla lamna Roddan kvar dar. Snacka om att han gjort sig popular!!!
Har regnar det tyvarr och det kanns som om brannan redan bleknar. Men vi ar vi gott mod och ska nu hanga har nagra dagar innan vi kuskar vidare upp langs kusten.
Jag har precis som forra aret glomt min adressbok hemma, sa forvanta er inte vykort alla... Ni far halla till godo med bloggens halsningar.
Jessica - vi raknar med att 600 bajspasar racker ett ar, om Roddan bajsar i skogen nagra dagar samt aker tillbaka hit pa semestern nasta ar. Bilder kan det inte bli nagra for vi har ingen USB-kabel till kameran, men vi har tagit nastan 400 bilder redan nu....
Bisous!
Vi har lamnat Medelhavet och traverserat Frankrike och befinner oss pa Atlantkusten. Vi har halsat pa slakten sedan i fredags och igar akte vi vidare for att mota upp vanner fran Orebro. Vi lamnade La Franqui med lite sorg i fredags och fick lova personalen och gaster pa vart stammissurfhak "le Cozy" att komma tillbaka nasta sommar. De tyckte till och med att vi skulla lamna Roddan kvar dar. Snacka om att han gjort sig popular!!!
Har regnar det tyvarr och det kanns som om brannan redan bleknar. Men vi ar vi gott mod och ska nu hanga har nagra dagar innan vi kuskar vidare upp langs kusten.
Jag har precis som forra aret glomt min adressbok hemma, sa forvanta er inte vykort alla... Ni far halla till godo med bloggens halsningar.
Jessica - vi raknar med att 600 bajspasar racker ett ar, om Roddan bajsar i skogen nagra dagar samt aker tillbaka hit pa semestern nasta ar. Bilder kan det inte bli nagra for vi har ingen USB-kabel till kameran, men vi har tagit nastan 400 bilder redan nu....
Bisous!
Salut de La Franqui!
Bonjour Mes Amis! Comment allez-vous? Hej mina vanner? hur star det till?
Alla manniskor borde fa rasta hunden langs Medelhavet varje morgon! Det ar helt underbart och bra for sjalen!
Vi ar alltsa kvar i La Franqui, eller rattare sagt pa on Ile des Coussoules som vid lagvatten ar forbunden med La Franqui, men vid hogvatten far man ta en bro over. Forst skulle vi akt i sondags men beslot oss for att stanna till i morgon onsdag, men nu stannar vi nog tills torsdag eller fredagen. Vi har alltsa strukit Spanien helt fran semesterplanerna. Men det ar ju typiskt oss, vem minns inte nar vi skulle vandra i Alperna, Chamonix, men borjade vagsurfa pa Atlantkusten i stallet? Det ar sa skont att bara gora det vi har lust med? och vi blev nog lite skramda efter autobahnincidenten sa vi prioriterar stranden istallet for motorvagen.
Naja, det har stallet ar helt underbart! Varje dag ser nastan likadan ut, vi vaknar efter 10-12 timmars somn, gor en utflykt till nagon narliggande by, picknickar, laser? surfar och hanger pa stranden. Vi har ett underbart litet stammishak, dar Roddan ar allas maskot och dar han ligger under bord och stolar och later sig klappas av alla han vill bli klappad av. Han har manga beundrare... och skaffar sig nya vanner bade killar och tjejer varje dag bland de andra surfhundarna som dyker upp. Ibland springer han ner till havet och tar sig en simtur och sen gar han upp till cafeet dar vi hanger och sa sover han en stund.
Omgivningarna ar sagolika med Pyreneerna i vaster och havet i oster. Mil med vit sand och gronblatt vatten.
Pa torsdag eller fredag ger vi oss av mot Atlantkusten... via Carcassonne som ar en medeltida stad som finns i bradspelsformat hemma. Sedan blir det tjocka slakten nagra dagar innan vi moter upp vara vanner fran Orebro.
Allting ar helt underbart har, vi har tappat klockan, dagar och datum. Det enda molnet pa himmeln, min tandvark ar borta tack vare ett bra Pharmacie och jag har aven besokt tandlakaren Roland Thomas som forklarade min tandvark. Nu blir det till att lata bli gamla ostar for att tag... Internettillgangen ar verkligen begransad? darfor dessa fatalet uppdateringar har pa bloggen. Vi far aka tva byar bort for att komma at en uppkoppling.... Men vi skriver sa fort vi har chansen.
Bisous! (puss, alltsa)
Alla manniskor borde fa rasta hunden langs Medelhavet varje morgon! Det ar helt underbart och bra for sjalen!
Vi ar alltsa kvar i La Franqui, eller rattare sagt pa on Ile des Coussoules som vid lagvatten ar forbunden med La Franqui, men vid hogvatten far man ta en bro over. Forst skulle vi akt i sondags men beslot oss for att stanna till i morgon onsdag, men nu stannar vi nog tills torsdag eller fredagen. Vi har alltsa strukit Spanien helt fran semesterplanerna. Men det ar ju typiskt oss, vem minns inte nar vi skulle vandra i Alperna, Chamonix, men borjade vagsurfa pa Atlantkusten i stallet? Det ar sa skont att bara gora det vi har lust med? och vi blev nog lite skramda efter autobahnincidenten sa vi prioriterar stranden istallet for motorvagen.
Naja, det har stallet ar helt underbart! Varje dag ser nastan likadan ut, vi vaknar efter 10-12 timmars somn, gor en utflykt till nagon narliggande by, picknickar, laser? surfar och hanger pa stranden. Vi har ett underbart litet stammishak, dar Roddan ar allas maskot och dar han ligger under bord och stolar och later sig klappas av alla han vill bli klappad av. Han har manga beundrare... och skaffar sig nya vanner bade killar och tjejer varje dag bland de andra surfhundarna som dyker upp. Ibland springer han ner till havet och tar sig en simtur och sen gar han upp till cafeet dar vi hanger och sa sover han en stund.
Omgivningarna ar sagolika med Pyreneerna i vaster och havet i oster. Mil med vit sand och gronblatt vatten.
Pa torsdag eller fredag ger vi oss av mot Atlantkusten... via Carcassonne som ar en medeltida stad som finns i bradspelsformat hemma. Sedan blir det tjocka slakten nagra dagar innan vi moter upp vara vanner fran Orebro.
Allting ar helt underbart har, vi har tappat klockan, dagar och datum. Det enda molnet pa himmeln, min tandvark ar borta tack vare ett bra Pharmacie och jag har aven besokt tandlakaren Roland Thomas som forklarade min tandvark. Nu blir det till att lata bli gamla ostar for att tag... Internettillgangen ar verkligen begransad? darfor dessa fatalet uppdateringar har pa bloggen. Vi far aka tva byar bort for att komma at en uppkoppling.... Men vi skriver sa fort vi har chansen.
Bisous! (puss, alltsa)