Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Jag tror bilderna nästan talar för sig själva. Jag har kommit fram till vad som verkligen är Rods paradgren, för han gör ingenting med så stor lust som just sök. Idag var det inga problem med en "främmande figge". Bamses matte Maria hittade han lätt som en plätt, lät sig berömmas, hämtade mig och visade på... så himla roligt att se honom jobba! Vi skickade åt två håll och det var heller inga problem...

Kurskvällens spårande den här gången gick bättre, men inte klockrent... han tycker att sök är mycket roligare och det syns!

Vi gick två spår, ett med tre apporter som han tog i munnen allihop. Sluttapporten ville han inte ens släppa. Ett längre rakt personspår för att höja motivationen. På öppen yta hade spåret rört sig i vinden och det var lite knepigt, men väl inne i skogen gick det som en dans.

Vi gjorde även en liten uppletandeövning mellan  allt spårande och sökande. Jag hade en kotte i fickan som jag sedan placerade ut i en kottsamling. Rod markerade på rätt kotte direkt. Andra och tredje gången tyckte han dock att hela grejen var rätt onödig. Vadå jag hittade den ju en gång, räcker inte det? Måste du slänga dit kotten igen? Typiskt Ridgeback, eller?


Min kotte ligger i mitten, med en liten smörblomma på, så att jag skulle veta att Roddis markerade rätt kotte.


Nej, sök ska det vara för en Rod vars motivation och koncentration är som bäst då....