Livet med en hund
Allt med Roddan är inte rosenrött eller ens rosafluffigt... den här veckan har väl inte varit hans bästa... haha. Men vi älskar honom ändå! Och är glada att helgen är kommer utan allvarligare blessyrer.
1. I tisdags kissade han i vår säng!!! Trots att han var nyrastad... när husse skulle sova, en stund efter att matte och Roddan somnat in, var det alldeles blött på husses sida. Roddan hade pinkat i sömnen... till hans försvar kan vi säga att Leva gjort detsamma, två gånger i vuxen ålder.
2. I onsdags kväll var Roddan nära att stryka med, alt. bli allvarligt skadad, då han för första gången stack efter en kanin och slog dövörat till, alt. inte hörde oss ropa. Kaninen sprang över en väg och Roddan efter och liksom i slow-motion såg vi honom springa över vägen, göra en U-sväng mellan två bilar och rädd men oskadd komma sättande mot oss.... och hurra för det! *puh* Det var vår egen dumhet och det är nästan så man inte vill skriva det här... ibland litar man för mycket på sin hund och om något hade hänt hade det inte varit någon annans fel än vårt. Allt var över på två sekunder, och utan en skråma men lite skärrad strök han längs vår sida hela vägen hem - KOPPLAD!
3. Igår fick han en tjottablängare av en annan hund husse inte riktigt hann se, som satt utanför lokala videouthyraren... så nu har Roddan två jack under höger öga... men det gick trots allt bra!
4. Idag kräktes han på vardagsrumsmattan...
Livet med en hund är alltid händelserikt... man har aldrig tråkigt, ibland blir man rädd, men mest blir man glad över att leva tillsammans med en fantastisk fyrbening som så villkorslöst älskar en och delar ens liv varje minut.
Var tar tiden vägen?
Var tar all tid vägen? Den bara försvinner... Roddan sover bort den, till skillnad från oss andra.
Helgen som gick spenderades i Stockholm för husses och mattes del. För Roddan var det bäst att stanna hemma och bli ompysslad av sin "farmor" och "faster". Där var ingen hejd på härligheterna då Roddan fick joggingtur och fritt spring vid Fölehagarna och dessutom dela säng med sin febriga farmor. Han var lycklig när han blev hämtad av sin matte, men han hade haft det otroligt bra det märktes på hemtamheten. Och denna gång var det inte det minsta separationsångest i form av klagande yl eller så. Det är nyttigt för en hund i sina bästa år att träna på att vara lite självständig och leva lite utan sin matte och husse.... I helgen ska matte till Skånelandet, men då stannar faktiskt husse och Roddan hemma.
Annars tränar vi apportering inne i lägenheten med en orange vattenapport i plast som Roddan hämtar och nu faktiskt inte släpper förrän man kommenderar honom... vi tränar också lösgående i stadsmiljö vilket han faktiskt är helt suverän på. Man behöver bara se upp lite om en annan hund rör sig i närheten... Det är superpraktiskt att kunna skicka honom att göra sina behov och bete sig bra lös där andra människor rör sig. Han är egentligen mycket mer lyhörd lös än kopplad. Stannar på en femöring och håller uppsikt över oss. Älskade Roddipodd!
En liten bildparentes av matte.... den som vet vad det är på bilden (den är klickbar och går att göra större...) kan skriva i "kommentarerna"... Själv säger jag bara en sak: fantastiskt!Gotlandshelg
Husse och Roddan i djursalongen
Roddan med sin farmor och farmorsfar plus taxen Basse promenerar
Taxen Basse gick lös på ett av Roddans jätteben
På lördagkvällen åt vi Jespers fantastiska gås... Roddan höll ställningarna i köket mest hela tiden så inget gick till spillo...
Roddan fick ta det lite lugnt efter champagnen
När Basse tycker att Roddan vill leka för mycket så går han och gömmer sig under kokbokshyllan. Men han tog också för första gången den här helgen egna initiativ till lek och försökte trimma upp Roddan ett par gånger. Basse och Roddan är precis samma typ av hund. Lugna, nyfikna, känsliga, lyhörda, och försiktiga. Det är bara 50 kilos skillnad dem emellan.
Roddan och husse sover gott i DUX-sängarna i "vårt eget sovrum" på Hajdungs
När det är födelsedagsfrukost för mormorn får Roddan sitta i soffan och äta både skinkmacka och gräddtårta. Mormors devis är "hundar är också människor" och då får väl de reglerna gälla även Roddan då.
80-års-tårtan som även hundar fick äta (utan Non-Stops) såklart.
Hela högen (familjen N-L-W-B + hundar) på Hajdungs trappa innan alla gäster kom....
Och sen åkte vi hem med båten till ett snöigt Småland. Roddan somnade och sov som en stock...
Fåntratten
Diagnosen lyder: hudinfektion....
Vi har tyckt att Roddan har varit röd i ljumskarna ett litet tag och mycket riktigt så tyckte veterinären att det var något att badda, smörja och ta penicillin emot. Tratt på sa hon, nej ta av den säger Roddan som står mer blick stilla än en staty i en park. Och vi skrattar så vi trillar omkull och låter Roddan vara utan... Det går bara inte att ha den på. Den är ju större än en taklampa.
Utmaning
Här kommer fakta om Roddan
1. Roddan har ett perfekt Chanel-C på bröstet och skulle antagligen, om vi fått chansen att döpa honom, gett honom ett helt annat namn. Men nu är han ju vår Roddan-Poddan och inte en Ceasar eller Castro
2. Roddan är ibland som Nasse i Nalle Puh och ibland tuffaste killen i stan. Ibland gömmer han sig gärna bakom matte när vi möter hundar och ibland tänker han "anfall är bästa försvar" och blåser upp sig ordentligt. Tröttsamt, men det blir hela tiden bättre och bättre.
3. Rod vill gärna lektugga på händerna på de människor han tycker om.
4. Roddan liksom säkert många andra fyrbeningar ute i världen, vet precis när matte eller husse kliver in genom trapphusdörren, innan matte eller husse vet om det.
5. Roddan vill inte vara ensam i onödan därför är han allt som oftast med oss i badrummet när vi duschar eller borstar tänderna.
6. Roddan bäddar ibland sin egen säng och lägger sin pälsfäll på golvet och sover utan den i sin BIA-bädd.
Roddan utmanar härmed följande sex (åtta) hundar:
Eurasiern Nisse
Sin kullsyster Moa
Hundarna i Villa Vallda: Kenzo, Gucci och Jo-Jo
Labbeflickorna Selma & Daisy
Briarden Blixtra