Lördagsspår och lördagsgodis
Roddis och matte tar ett självporträtt i skogarna kring Saxnäs, Öland
Husse & matte klev upp tidigt fast det var lördag och redan vid 9-snåret var vi i farten. Frukosten packades ned i picknickkorgen och färden gick till Öland. Bläsinge var första destination, för husse ville surfa. Rod ville bara springa omkring och det gjorde han också. Vinden var för svag för surfing men för stark för att lägga ett passande spår för Roddis. Så vi packade in oss i bussen och började leta något bra ställe och hamnade på en skogsväg med "förbjuden infart" med skog omkring som passade bra till spår. Efter frukost i solskenet fick Roddis gå sitt spår, och gjorde det utan tveksamheter och tog "slutapporten" i munnen (!!!) Hurra!
På eftermiddagen gjorde vi ett kärt återbesök till godisträden på Rävspelet (det var längesedan) och vilken skillnad! Rods balans och slughet är bra mycket bättre än sist vi var där, det måste vara tre-fyra månader sedan, minst! Han hittar godisarna genom att verkligen använda nos och hjärna och och smart använder han framtassarna för att få tag i det han vill, och vigt balanserar han så bra!
Solen värmer så skönt
Å vad det är "gött" i solen, säger Rod.
Idag på eftermiddagen har vi suttit ute på vår gård i solen länge, länge. Helt underbart! Rod snusade omkring och kartlade exakt vad kaninerna haft för sig och var de skuttat. Han pinkade på buskarna, sprang några varv, hälsade på grannar innan han lugnt lade sig vid mina fötter. Han är så skön! Sedan åkte vi hem till "farmor" och plockade fram sommardäcken som husse & matte raskt bytte. Rod fann sig i att bli uppbunden på "farmors" gård och spanade nöjt på omgivningarna, innan "farmor" kom ut och förbarmade sig över honom. Rod fick gå upp och ned ur hennes källare flera gånger med däck, bultar och navkapslar. Fast han slapp ju som vanligt bära...
Nu har vi beställt Gotlandsbiljetter till nästa vecka. Påsken kommer att firas i Hejdeby med husses tjocka släkt, taxen Basse och Abessinerkatten Albertina. Fyra dagar av lösspringande på gården för Rods del. Vi längtar!
Finast i stan!
Finaste Rodden i stan! (Med Ängö i bakgrunden)
Husse och Rod rundar Kattrumpan (som det faktiskt heter)
De två senaste dagarna har Rod förvandlats till en retriever. I förrgår kväll bar han något skräp i munnen hela vägen hem från simhallen där vi plockade upp husse efter hans UV-rugby-träning. Här ses han bära en gammal glassbägare! Heja föremålsintresse! Men bli inte någon sopgubbe...
På väg hem, sista biten går nästan alltid över bron till fängelset som syns i bakgrunden.
Såhär kan en helt vanlig eftermiddagsrunda se ut med Rod, husse och matte...
Kursavslutning
Igår var det kursavslutning på vardagslydnaden. V i möttes upp på Värnäs för spårande och lite tävling. Spåren, två till antalet, fixade han galant trots att det var personspår som instruktören gått fyra timmar tidigare. Rod är dock för försiktig och minsta motstånd i linan när den slingrar fast runt något så tror han att han gjort fel. Instruktörens spårslut med en annan hunds leksaker var dock mycket uppskattat! Konstigt... Det går framåt och framöver ska jag/vi nog viga helgerna till lite spårande innan aktiveringskursen tar vid i maj med viltspår och annat skoj!
Tävlingen gick sådär, vi fick full pott på moment som inkallning och sitta kvar när bollar kastas ut, men inte på en sådan simpel grej som att sitta kvar med störning i form av instruktören som går runt. Så onödigt! Måste vara för att jag inte fuskade med godis som belöning ;-) Jag som i vanliga fall är 0 tävlingsmänniska blev genast tävlingsfokuserad och kämpade med Rod för att vinna... och det skiljde bara ett poäng till slut... haha. Och Rod fick ett hundtugg som pris. Och så diplom såklart...
Helg på V(b)ästkusten
Så är vi hemma från en helt fantastisk och fullspäckad helg i Götet! Rod är så trött att han fallit i halvt koma i sängen. Vi anlände Volrat Thamsgatan, där Fanny bor, sent i fredags kväll. Efter mat och vin knoppade vi in ganska tidigt. Återigen bevisade vi att det går att sova tre, två människor och en ridgeback, på en 90 centimeters madrass. I alla fall om hunden ligger på madrassen och människorna lite halvt om halvt ligger på själva madrassen och resten rakt på golvet. Rod avböjde erbjudandet om att sova i "faster" Fannys säng, och valde istället att trängas med matte och husse.
Husse och Rod vill inte gå upp... än...
På lördagen "gjorde husse och matte stan" en stund innan det blev dags för det vi kanske längtat efter mest. Att få träffa VQ-klanen och en massa hundar och mattar & hussar. Vi styrde kosan mot Alafors och fick en helt fantastisk eftermiddag i solen. Vi bjöds på jättegod pastasallad och prinsesstårta(!!!) Kaffe och Mer i stora lass.
Och fick äntligen vi träffa Tina, Håkan, Inka, Qoya, Loka, Balzac och så Tzaren med matte, Zoya & Audi med husse, Tara med husse och Patsy och Spike (Staffar), Qinzo med husse & matte, Kenzo med husse & matte & lillmatte, Bosse med husse & matte och Athena med husse & matte. (Ingen glömd nu va?)
Det har varit en tuff uppgift att gallra i över 100 bilder på otroligt vackra Ridgebacks, men jag har gjort mitt bästa. Jag är också ledsen om jag råkat skriva fel namn på någon hund på någon bild, men det är inte helt enkelt att urskilja vem som är vem på bild så här i efterhand. Det var det knappt när vi stod där i trädgården och tio ridgebackar kutade omkring ens ben...
Mamma Inka inspekterar sin son Rod, som hon inte sett på ett tag.
Fina tant Loka kom ut och kollade så ynglingarna höll sig i skinnet.
Syster Tara och mamma Inka höll sig duktigt på "hundsidan" av det uppsatta stängslet
Kom igen lillebror! Rod bjuder in Qinzo till lek.
Först en Rod, sen en Qinzo och sen en Qoya
Samling vid pumpen, Qoya och Tara
Vackra mamma Inka tar det lugnt en stund
Här kommer ett gäng ystra VQ-ridgebacks
Så var det dags för uppställning och fotografering.... en inte helt enkel uppgift.
Delar av Stjärnkullen! Tzaren, mamma Inka, Balzac, Tara och Rod
Tre brorsor ur Stjärnkullen: Tzaren, Rod och Balzac
Rod och mamma Inka
Rod? Nej, Tzaren!
Kan man vara mycket vackrare än såhär?
Efter dryga fyra timmar med umgänge, hundrejsande, fikande och pratande så var vi tvungna att lämna VQ och åka "hemåt". På kvällen stundade 30-årsfest och tro det eller ej så behövde vi byta om. En snabb dusch, fem minuter framför spegeln och så treans vagn en bit så var vi framme på Chapmans torg och redo för partajande. Där inmundigades persisk buffé och rödvin till sena timmen.
På söndagen, efter ännu en natt rakt på golvet med en snarkande Rod i örat, blev det först flyttande av Fannys grejer och sedan stadspromenad. Vi strosade genom ett vårvarmt Götet och visade Rod Kungsportsavenyn och Götaplatsen. Vi orkade inte gå ända bort till Majorna så vi tog bilen och fikadejtade på "Café Marmelad" med gräddan av festgästerna.
Rod är verkligen Ferdinand himself! "Jag trivs bättre här, där man kan lukta på blommorna..."
Rod utslagen i vårsolen på Volrat Thamsgatan
"Gud vad trött man blir av att bära" säger Rod, som inte burit en pinal i Fannys flyttlass.
Och så årets uteserveringspremiär! Kanske premiär för uteservering överhuvudtaget för Rods del...
TUSEN TACK TINA & HÅKAN och ALLA ANDRA FÖR EN KANONDAG I SOLEN! OCH FANETTAN PLÄTTAN SÅKLART för sällskap, hundpass, god mat, frukost och husrum! Vi kommer att sakna dig massor när du far till Korsika!
We love helg
I morgon direkt efter jobbet packar vi in oss i folkabussen och drar till Götet... Vi ska gå på 30-årsfest, hälsa på "faster" Fanny och hjälpa henne att flytta.
Sist men inte minst hälsa på VQ, mycket efterlängtat! Det ska bli så skönt att lämna sta'n för ett tag och träffa lite trevliga människor och hundar.
Vi återkommer på söndag med ord och bild.
(Hjärtat är Aftonbladets)
Rod>ponny
Rod är liksom hela sex centimeter högre än lille "Patriot"Rod är också 28 centimeter högre än världens minsta häst "Tummelisa"
Helt plötsligt känns idén om en ponny i lägenheten inte helt fel ;-) Men kolla här !
P.S Bilderna är hämtade från aftonbladet.se
Tassar i kors
Tassar i kors
Tisdag och vi har promenerat i Kalmarsundsparken med Maja och hennes matte. Rod gör sitt bästa för att stimma upp en äldre tik och han lyckas ibland... men de kan också gå riktigt fint bredvid varandra i koppel om de vill. Det är kul att ha en promenadkompis, men bäst trivs Rod nog ändå när han får rejsa loss ordentligt! Och på lördag så kanske...
För igår pratade vi med Tina-uppfödare och på lördag får vi äntligen överdosera med RR:s. Vi kan inte nog ge uttryck för vår längtan! Det ska bli gör-skoj, som man säger på göteborgska va? Förhoppningsvis får Rod, om han håller sig i skinnet, kanske rejsa lite med några släktingar.
Nu är vi äntligen färdiga med SRRS-enkäten och om matte tar sig i kragen kanske den hamnar på lådan i morgon.
Solong!
Spår i Värsnässkogarna
Vi blev peppade att spåra mer och vi längtar till aktiveringskursen då vi ska få prova på riktiga viltspår, med pinnar och vinklar och allt!
Kan jag få halva din ostmacka?
1. Helt plötsligt kommer en häst förbi i skogen, men ingen hund brydde sig nämnvärt.
2. Delar av spårgänget. Beardisen Tindra och Cockern Bamse med hussar och mattar + Nisses husse
3. Nisses rumpa och Nisses matte & husse Anna & Micke
4. Instruktör Johanna, Susanne & Tindra och så Bamse med sällskap längst bort
Öh! Jag är helt slut!
Tjaaarleeek
Vi har bytt presentationsbild på www.vovve.net genom att beskära en bild från vår Trettonsdagspromenad på Björnö. Jag bara älskar Roddis min på den här bilden. Är det inte tjaaarleeek så säg?
Vårluft
Det är verkligen vår nu! När vi inte är ute i solen fördriver Roddis gärna tiden med att sniffa vårluft genom de öppna fönstrena.
Råddan-Påddans små framsteg
En husse och en Rod på en sten
Ordningen är återställd - husse är hemma igen - till Rods stora lycka. Glädjen då husse hämtas på stationen går inte att ta miste på... Hela veckan har vi njutit av underbart vårväder. Rod fäller och vi kammar så vi snart kan sticka helkroppsoveraller till hela familjen av Ridgeback-hår, men vi anar samtidigt att de inte skulle vara särskilt bekväma utan stickas fasansfullt så vi låter bli och skänker håret till fåglarna istället...
Vi har lite dåligt samvete över att SRRS-enkäten inte är inskickad än, men vi måste få lite hjälp av Lollo & Jimmy, Rods fd. matte & husse, innan alla svar är helt klara.
Har ertappat husse med att han inte kan Rods namn! Han kallar honom Serious Star Shining Vereus Qoya Clear so Ever och liknande, eller vad sägs om Shining Star Ever Vereus Qoya Serious Clear. Haha, jag skrattar så jag får ont i magen av husses tappra försök att klara ut Rods stamtavlenamn. Det går bara inte. För husse heter Rod mestadels Råddan-Påddan eller Rod-I-pod (snart borde Rod bli sponsrad av Apple).
Kursen i måndags gick både upp och ned... Rod skötte sig både "bra" och "dåligt", men ändå så går det ju faktiskt framåt. Den sista kvarten på kursen kunde han stå riktigt nära de andra hundarna utan att få tokspelet. Vi tränade på sitta kvar med störningar på Stortorget, lite stadshinder, hundmöten, gå fint vid mattes sida, bli uppbunden, inkallning och tricks på järnvägsstationen, kliva på tåg osv. osv. Han lyssnar bra! Och mitt i allt ståhej med hundmöten kom en liten flicka i 7-årsåldern och smög förbi - Söt hund! sa hon, så bara vi hörde, sådant gör mig så glad! Även en av rektorerna på min skola kom förbi när vi tränade... och även han kommenterade Rod i efterhand på jobbet igår.
Det är en otroligt bra vardagslydnadskurs som passar oss som handen i handsken! Precis det vi behöver träna på, precis på det sättet vi vill träna! Instruktören gav oss några tröstande ord när kursen väl var slut och vi skulle gå hem. Hon hade med sin labradortik som, enligt instruktören, verkligen kan svara upp för sig om det behövs. Men hon menade att eftersom hennes hund just inte svarade utan körde registret med lugnande signaler innebär det att Rods skällande mot andra hundar verkligen är just osäkerhet och att andra hundar förstår det och har tålamod med det. Från och med nu kan det ju bara bli bättre om vi har tålamod och tränar järnet! Vilket vi måste om Roddis ska med ut i Europa i sommar... det blir till att hänga på Brukshundklubben framöver för att träna passivitet i närheten av andra hundar. Skönt är att det går bra när han är lös i alla fall.
På söndag ska vi spåra med kursgänget ute på Värsnäs. Hurra för det säger Rod, och vi också förstås!
Nu på kvällen har vi varit i Stadsparken och vid slottet och Rod har fått löpa fritt. Han har lite knäck i lurarna och tar sig större och större friheter. Det märks att han är tryggare och han är ju faktiskt egentligen en helt annan hund än för ett halvår sedan. Han litar på att vi finns, han har större radie, vågar springa före och lyssnar inte alltid 100%, eller lyssnar kanske han gör men han bryr sig inte direkt alla gånger som han gjorde innan. Eller så beror det på alla MILJONER löptikar. Att han är tryggare märks också hemma, han leker själv, sysselsätter sig med ben och leksaker. Försöker ta initiativ till lek och bjuder till när vi vill leka med honom. Han ger lite motstånd när man busar och lägger sig inte direkt som innan. Det känns himla bra! Han har verkligen vuxit, och självförtroendet gör att han klarar ut mer och mer grejer han ställs inför. Han viker inte undan, hoppar inte undan, backar inte undan, han ryggar inte för konstiga ljud, han är nyfiken och tar det mesta som han upplever med ro. Stor framgång om man tänker efter, men det är så lätt att glömma. Egentligen är det ju helt fantastiskt!
Hej solen!
Nu på eftermiddagen, kort arbetsdag idag, har vi gått längs havet ett par timmar och vindarna är alldeles ljumma! Både hund och människa blir lyckliga! Dagens grattis går till vännen J på hennes födelsedag!
Om en timme är det dags för kurs, idag ska vi gå på stadspromenad - något Rod är kung på - eftersom vi gör det flera gånger i veckan. Sedan är vi bjudna till grannarna för att titta på "The Dogwhisperer", fast vi vet inte om vi gillar honom egentligen... Cesar Milan alltså, inte grannarna - dem gillar vi stenhårt! Och inte menar vi Milan personligen heller, utan hans teorier. Vi är mer sålda på Eva Bodfält och Memea Mohlin och så...
Söndag med gänget
Nu kommer jag och tar er!
Tre ridgebackar i flygande fläng
Rod vågar inte riktigt hänga på ända ned i vattnet
Han tittar på medan damerna badar (men tog sig ett dopp även han sedan)
Jaga, jaga, jaga...
Nu vilar en trött, mätt och nöjd Roddis i korgen i värmen under elementet. I morgon är det kurs igen, då är det dags för stadspromenad med störningar och koppelträning. Vi har ju förresten glömt att blogga om kursen i måndags . Då var vi utanför djursjukhuset och tränade hundmöten, positiva inkallningar samt stopp/stanna. Vi tränade också på att "bete sig bra" i djursjukhusets väntrum och så vägde vi alla hundar. Jag var lite nervös för att sitta i väntrummet med sju andra vovvar, men det gick hur bra som helst och Nisse kursvovve fick sitta hur nära Rod han ville. Invägningen gick också finfint, 49,2 kilo - behöver jag skriva att Rod är störst på kursen? Däremot hundmöten gick sisådär när en inlånad storpudeltik skulle komma och träna med oss fick Rod spelet. Det är något med svarta hundar tror jag... Så ömsom vin ömsom vatten och vi tränar vidare...
Nu räknar vi ned till vi får träffa VQ-klanen. Bara två veckor kvar...
Välkommen åter, snälla sol
Roddisen 30 månader gammal
Dagens bloggrubrik apropå gamle Strindberg... (matte är väl svensklärare intet för intet)
Välkommen åter, snälla sol,
som jagat nordanvinden!
Nu har du sovit sen i fjol
och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg
och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och våg,
så får vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol,
lys över land och vatten!
Nu klingar sång, nu stäms fiol,
nu dansas hela natten.
/August Strindberg
Vi firar...
Idag firar vi Internationella kvinnodagen och att Roddis har bott med oss i ett halvår!
En av de första bilderna på Roddis, från en åker utanför Söderköping i augusti 2006
Vår och Ölandstur
Förresten fick vi napp i fredags när vi var ute. Om man inte är singlar, utan faktiskt ett par, så kan man åtminstone "ragga upp" andra hundägare på krogen... ;) Vi träffade en granne och hennes kompis som har en 9 månaders Malinoistik som också behövde lekkompisar, så vi bytte nummer. Haha... som bästa husse och matte "raggar" vi åt Roddis.
Nåja, idag rullade bussen oss genom decimeterdjupa sjöar och lerig terräng ned till Sandbyborg på östra sidan. Vi gick längs den ännu turisttomma stranden. Rod hittade sig såklart en kompis och lekte sig trött, förutom att ta årets första havsdopp och sprätta sand på oss andra.
Här kommer Kent, matte och en Rod med något vilt i blicken
Här är husse med en Rod som verkligen kan det här med kontakt
Här ligger Rod och känner på badtemperaturen med höger framtass
Tja, den duger för ett helkroppsdopp, säger Rod
Det här är livet på en pinne!
Roddis inne i själva ruinen av Sandbyborg från 300-500 e.Kr
Vad är det här för stenhög egentligen? säger Rod
Längtan efter vår
Nej bilden är ju inte från nu, utan från 9 september förra året. Roddis tar sig ett morgondopp på Värsnäs efter första natten med nya husse och matte. Bilden får illustrera vad vi längtar efter allra mest just nu. Sol och värme. Vi vill ha vår! I morse när vi vaknade sken solen lovande från en ljust blå himmel, men snart blev det något som mest liknar novemberrusk igen. När kommer våren egentligen?!
Matte kom hem tidigt idag för det är ju ändå fredag. Hela eftermiddagen låg matte och Rod i sängen under en filt och tittade på film. Rod tittade inte så mycket för han hade både oxhudsben och märgben att sysselsätta sig med. Därpå följde eftermiddagspromenix med matte + joggingtur med husse + lägenhetssök efter "gamla" köttfärsbiffar. Så nu sover en lycklig och nöjd Rod i dubbelsängen och tur är väl det för ikväll ska matte & husse gå ut alldeles själva - utan hund - för det är reggaekväll på ett hak i sta'n och det blir nog både ett och två glas innan vi somnar alla tre ikväll.