Höstsemester
I morgon 05.43 sätter jag & Roddis oss på tåget mot Örebro och Närke. Där finns husse, hans skrivarlya och hans jobb. Roddis ska få träffa Nevyn och rejsa lite som han så väl behöver, framför allt behöver han socialiseras med andra hundar och "prata hundspråk".
Vi har också planer på en vandringstur i Kilsbergen, träffa en hel hög med vänner, bl.a. lilla V och hennes mamma & pappa. Vi är tillbaka på lördag då det är dags för "mosters" 20-års-middag.
So long, så länge!
Favoritplatsen! (Under soffbordet i vardagsrummet, med uppsikt överallt)
Vi har också planer på en vandringstur i Kilsbergen, träffa en hel hög med vänner, bl.a. lilla V och hennes mamma & pappa. Vi är tillbaka på lördag då det är dags för "mosters" 20-års-middag.
So long, så länge!
Favoritplatsen! (Under soffbordet i vardagsrummet, med uppsikt överallt)
Valpbus
Idag har Roddis verkligen fått en ny kompis! På gården bakom vår, bor en liten RR-tjej som heter Zindra och är 5 månader. Vi har mötts på morgonpromenaderna ett par gånger och bestämde i veckan som gick att söndag förmiddag passar bra för bus. (Tyvärr har husse kameran i Örebro så det blev inga bilder den här gången)
Zindrahusse & Roddismatte möttes upp med vovvarna och tog en liten promenad i höststormarna till Rävspelet, en halvö i Malmfjärden där Roddis och Zindra kan härja fritt och springa lösa utan trafik eller andra människor. Dit går vi (Rod & jag) ofta på lunchen och appporterar eller kör lite lydnad. Där finns också det berömda godisträdet med perfekta Frolic-gömställen.
Roddis imponerade ännu en gång storartat på sin matte genom att busa med full fart och samtidigt en stor portion försiktighet. Rod lät Zindra jaga honom mestadels, på så vis kunde hon bestämma takten. Roddis lärde Zindra att doppa sig i fjärden och jaga kråkor (som hon ju kunde innan såklart) och de röjde runt på RR-vis tills Zindra till slut lade sig ner av trötthet, då gick vi hem.
Han är så klok och bra vår Roddis! Han är så gullig och försiktig och fixar att busa med små valpisar trots sin storlek! Nu sover han under mitt täcke i sängen alldeles utmattad av bus & blåst. Å Roddis du är så mysig!
Roddis på Rävspelet (fast en annan dag, tidigare i september)
Veckans trick: "Snurra" (Rod snurrar 360 grader åt vänster - otroligt användbart ellerhur?)
Zindrahusse & Roddismatte möttes upp med vovvarna och tog en liten promenad i höststormarna till Rävspelet, en halvö i Malmfjärden där Roddis och Zindra kan härja fritt och springa lösa utan trafik eller andra människor. Dit går vi (Rod & jag) ofta på lunchen och appporterar eller kör lite lydnad. Där finns också det berömda godisträdet med perfekta Frolic-gömställen.
Roddis imponerade ännu en gång storartat på sin matte genom att busa med full fart och samtidigt en stor portion försiktighet. Rod lät Zindra jaga honom mestadels, på så vis kunde hon bestämma takten. Roddis lärde Zindra att doppa sig i fjärden och jaga kråkor (som hon ju kunde innan såklart) och de röjde runt på RR-vis tills Zindra till slut lade sig ner av trötthet, då gick vi hem.
Han är så klok och bra vår Roddis! Han är så gullig och försiktig och fixar att busa med små valpisar trots sin storlek! Nu sover han under mitt täcke i sängen alldeles utmattad av bus & blåst. Å Roddis du är så mysig!
Roddis på Rävspelet (fast en annan dag, tidigare i september)
Veckans trick: "Snurra" (Rod snurrar 360 grader åt vänster - otroligt användbart ellerhur?)
Problemlösning på hög nivå
Dagens lunchaktivitet förutom en vanlig promenad var "få ut godisen ur burken". Funkade inte alls!
Rod satt fint på sovrumsgolvet och glodde på den gröna burken som visserligen luktade gott, men han förstod inte alls vad han skulle göra med den. Okej, tänkte matte och backade två steg i uppgiften.
1. Kolla här Rod goooodis.
2. Kolla här Rod nu lägger matte burken ööööver godisen
3. Var är nu godisen? "Varsågod" säger matte (varpå Rod försöker se om jag kanske har en godisbit i min hand och sedan glömmer han att han ens har sett den gröna burken).
Men efter en stunds lock och pock trillar poletten ner och han kan använda sina fantastiska framtassar till att faktiskt få fram en godis.
Sedan lägger matte burken på sidan och rullar den över golvet och Rod fattar genast att om man slår på den med tassarna så ramlar godisarna förr eller senare ut. Han rullar den fram och tillbaka mellan vrårna kring kakelugnen och garderoberna och Frolicen sprids över golvet och försvinner i Roddis dreglande mun.
Och så på med locket och "varsågod" varpå Rod slänger en framtass på burken, locket spricker, burken blir sned och: jaa, godisarna kommer fram. "Mission accomplished" säger Rod och han har ju faktiskt rätt även om min fina, pedagogiska och egenhändigt tillverkade hjärngympeburk gick sönder på kuppen.
Nu sover han!
(Först tänker man ju nästan för sig själv, "men är han trög hunden"? Men sedan säger tyst för sig själv att han ju faktiskt ändå är rätt duktig med tanke på att han nog aldrig ens utsatts för en liknande uppgift. Tar jag fram en burk i morgon kanske han fattar galoppen på en gång... och vi fortsätter med självförtroendestärkande hjärngymnastiska övningar en annan dag)
Rod satt fint på sovrumsgolvet och glodde på den gröna burken som visserligen luktade gott, men han förstod inte alls vad han skulle göra med den. Okej, tänkte matte och backade två steg i uppgiften.
1. Kolla här Rod goooodis.
2. Kolla här Rod nu lägger matte burken ööööver godisen
3. Var är nu godisen? "Varsågod" säger matte (varpå Rod försöker se om jag kanske har en godisbit i min hand och sedan glömmer han att han ens har sett den gröna burken).
Men efter en stunds lock och pock trillar poletten ner och han kan använda sina fantastiska framtassar till att faktiskt få fram en godis.
Sedan lägger matte burken på sidan och rullar den över golvet och Rod fattar genast att om man slår på den med tassarna så ramlar godisarna förr eller senare ut. Han rullar den fram och tillbaka mellan vrårna kring kakelugnen och garderoberna och Frolicen sprids över golvet och försvinner i Roddis dreglande mun.
Och så på med locket och "varsågod" varpå Rod slänger en framtass på burken, locket spricker, burken blir sned och: jaa, godisarna kommer fram. "Mission accomplished" säger Rod och han har ju faktiskt rätt även om min fina, pedagogiska och egenhändigt tillverkade hjärngympeburk gick sönder på kuppen.
Nu sover han!
(Först tänker man ju nästan för sig själv, "men är han trög hunden"? Men sedan säger tyst för sig själv att han ju faktiskt ändå är rätt duktig med tanke på att han nog aldrig ens utsatts för en liknande uppgift. Tar jag fram en burk i morgon kanske han fattar galoppen på en gång... och vi fortsätter med självförtroendestärkande hjärngymnastiska övningar en annan dag)
Hösten är verkligen här...
Nu är det verkligen höst på riktigt och kyligare både ute och inne. Rod vägrar att sova någon annanstans än i värmen mellan oss i sängen... och vi låter honom hållas och flockkänslan är stark! Han vandrar fortfarande lite på nätterna, men inte alls i samma utsträckning som de första veckorna.
Över huvud taget börjar Rod ta det mesta coolare. Han har för längesedan kommit över rädslan för skyltdockorna i upplysta skyltfönster på kvällsrundan genom stan. Han kan exempelvis även passera flera statyer som han tidigare gått i stora bågar runt och han nosar nyfiket på de mest underliga saker som kan dyka upp på trottoaren framför honom. Han hälsar glatt på grannarna och spanar nyfiket in i öppna portar och dörrar vi passerar.
Igår "lekte vi gömma godis i ett träd" och det tar ett tag innan Rod fattar uppgiften och poängen med den. Han älskar förvisso godis, men att nosa, klättra, balansera och krångla för att fånga en Frolic i en barkspringa där går väl ändå gränsen för fåniga saker en matte kan hitta på, ser det ut som han tänker.
Det kan vara knepigt att motivera till hjärngympa och stimulans i form av problemlösning eftersom han är så ovan vid det. Det är nog den största utmaningen för oss framöver. Att komma på inkallning och sätta sig i "fotposition" funkar nästan perfekt numer, men att leta efter något som är gömt eller använda hjärna och nos för klurigheter är svårare! Det handlar om självförtroende, självförtroende, självförtroende och vi hoppas att han växer med de uppgifter han får och att hans tilltro till sin egen förmåga ökar! Eftersom hans nos är så fantastisk vill vi gärna spåra med honom... och efter jul hoppas vi på att få plats på en aktiveringskurs hos en IMMI-instruktör.
Husse är nu borta i dryga två veckor (vi åker i och för sig till honom på en minisemester nästa vecka) men därför blir bilduppdateringarna framöver sparsamma...
Här bor jag! Rod i hans egen trädgård där vi tränar lydnadsmoment när andan faller på...
Över huvud taget börjar Rod ta det mesta coolare. Han har för längesedan kommit över rädslan för skyltdockorna i upplysta skyltfönster på kvällsrundan genom stan. Han kan exempelvis även passera flera statyer som han tidigare gått i stora bågar runt och han nosar nyfiket på de mest underliga saker som kan dyka upp på trottoaren framför honom. Han hälsar glatt på grannarna och spanar nyfiket in i öppna portar och dörrar vi passerar.
Igår "lekte vi gömma godis i ett träd" och det tar ett tag innan Rod fattar uppgiften och poängen med den. Han älskar förvisso godis, men att nosa, klättra, balansera och krångla för att fånga en Frolic i en barkspringa där går väl ändå gränsen för fåniga saker en matte kan hitta på, ser det ut som han tänker.
Det kan vara knepigt att motivera till hjärngympa och stimulans i form av problemlösning eftersom han är så ovan vid det. Det är nog den största utmaningen för oss framöver. Att komma på inkallning och sätta sig i "fotposition" funkar nästan perfekt numer, men att leta efter något som är gömt eller använda hjärna och nos för klurigheter är svårare! Det handlar om självförtroende, självförtroende, självförtroende och vi hoppas att han växer med de uppgifter han får och att hans tilltro till sin egen förmåga ökar! Eftersom hans nos är så fantastisk vill vi gärna spåra med honom... och efter jul hoppas vi på att få plats på en aktiveringskurs hos en IMMI-instruktör.
Husse är nu borta i dryga två veckor (vi åker i och för sig till honom på en minisemester nästa vecka) men därför blir bilduppdateringarna framöver sparsamma...
Här bor jag! Rod i hans egen trädgård där vi tränar lydnadsmoment när andan faller på...
Slapparsöndag och framtida ridgebackdejt...
Slapparsöndag. Roddis gör inte många knop, och husse & matte har fastnat i LOST, säsong 2 och lämnar inte TV:n mer än om det är absolut nödvändigt... d.v.s. om Roddis behöver gå ut. Haha...
Om några veckor ska Roddis få gå på en Ridgeback-dejt och träffa två fina RR-tjejer för bus och RR-röj, HURRA säger Rod om det!
Det är RR-tjejerna Bella & Thaba (Hayawani Zubela Moyozi och Zumeli's Ethaba ) som är sugna på lite RR-rejsande... vi ser fram emot det! Så när Bellas klo är hel och Thaba slutat löpa ska Roddis få leka sig trött på RR-vis.
"Det är sådant här iv gör på söndagarna i den här familjen"
(Bild från någon av de första morgnarna med Rod i huset)
Om några veckor ska Roddis få gå på en Ridgeback-dejt och träffa två fina RR-tjejer för bus och RR-röj, HURRA säger Rod om det!
Det är RR-tjejerna Bella & Thaba (Hayawani Zubela Moyozi och Zumeli's Ethaba ) som är sugna på lite RR-rejsande... vi ser fram emot det! Så när Bellas klo är hel och Thaba slutat löpa ska Roddis få leka sig trött på RR-vis.
"Det är sådant här iv gör på söndagarna i den här familjen"
(Bild från någon av de första morgnarna med Rod i huset)
I spårskogen
Höstruskig lördag men när vi drog upp rullgardinen bestämde vi oss ändå för en tur till spårskogen. Vi rotade runt i gamla hundlådan och kom på att det var en bra idé att låta Rod testa "vinterkappan" med fleecefoder som husse sydde till Leva, och den passade bra! 
Då slipper jag kanske frysa i vinter, säger Rod.
Efter en stunds rotande i lådan dök spårlinan och spårsnitslarna upp, sedan var det bara att ladda fickorna med godis, stuva in allt och alla i bilen och styra kosan mot Värsnäs. Vi gick varsitt personspår som fick ligga en halvtimme, under tiden som Roddis skuttade eljusspårsslingan runt med oss i släptåg.
Och så dags för Rods spårdebut!
Första spåret gick sådär (han verkade inte riktigt fatta poängen), men det andra satte han perfekt, med en 90 graders vinkel och allt (poletten hade trillat ned). Vinkeln ingick egentligen inte i själva spåret men Rod spårade husse redan innan det var meningen att han skulle börja och när han gjorde det lät vi honom fortsätta för det gick ju så bra!
Roddis är en mycket, mycket försiktig spårare och går varsamt fram... Innan satte matte vantar på händerna, van att spåra med en Riesenschnauzer i 190km/h och bränna händerna på linan, men det behövdes ju inte alls!
Efter det andra spårslutet var Roddis nöjd och glad och skuttade runt som en yster kalv. När regnet tog i sprang han självmant till bilen och tyckte att det var dags att åka hem och käka frukost.
Sakta och försiktigt... husse följer efter en mycket långsamt spårande Rod.
Nu åker vi hem, säger Rod, det regnar ju!
Veckans trick! "Vacker tass"
Gick på tredje försöket och nu kan han med både vänster och höger, väldigt bra att kunna...
Vår hund!
Okej nu är Roddis klar och betald (pengarna överförda). Försäkringbolaget har tecknat oss som försäkringstagare och SKK och Jordbruksverket får sina önskade blanketter i fyllda och klara, med posten i morgon. Så! Nu är han definitivt - formellt - vår!!!
Och vår älskade Leva-gumma raderades ut ur SKK:s hunddata för alltid...
Okej jag kommer... (Rod skyndar sig på Bläsinge strand, Öland)
Och vår älskade Leva-gumma raderades ut ur SKK:s hunddata för alltid...
Okej jag kommer... (Rod skyndar sig på Bläsinge strand, Öland)
Prins Rod Ridgebäck Hallonnos af Asplöf is back in town!
Nu är Prins Rod Ridgebäck Hallonnos af Asplöf hemma igen och han har imponerat storartat hela helgen!!! Vi är så stolta att vi spricker!
Tågåkandet var inga som helst problem för Roddis trots andra katter, hundar, nyfikna barn och allmän trängsel. Han viker sig fyrdubbel och knölar ner sig under ett tågsäte om det så krävs, trots stirrande militärschäfrar med munkorgar och morrande terriers. Det enda som inte gick var att åka rulltrappa, men det är helt okej tycker matte!
Fredagen innebar fem timmars tågresa till Örebro där husse mötte upp och Roddis var utom sig av lycka! Hade han kunnat hade han hoppat ur skinnet. Promenad hem till mattes & husses kompis M som bjöd på fredagsmys och Roddis visade sig från sin allra soligaste och sällskapligste sida och var hur gosig som helst och inte det minsta blyg. Han övertog snabbt Levas leksak snöleoparden som är god att tugga på. Därpå blev det en kylslagen, nattlig promenad hem till husses skrivarlya där matte och husse trängdes i en 90 cm säng vilket innebar att Roddis fick sova på golvet på sitt täcke, men det gick bra det också!
På lördagen styrdes kosan mot Lidköping för barndop och festligheter. Roddan hängde i vår minibuss och tuggade på grisöron medan bäbisen döptes. Efter dopet hann Roddis rejsa på kyrkbacken och lera ner alla fyra tassarna så han fick duschas med vattenkannan till alla gravblommor, men det gick det också. Rod uppskattar inte att sitta uppbunden utan hänger hellre i tryggheten i bussen.
Hemma hos bäbismamman och bäbispappan fanns det två kissar (Baileys och Jameson) som smög på Roddis, men det gick bra och de lyckades undvika varandra i ett helt dygn. Lilla Jameson vågade sig till slut ända fram till Rod utan att han märkte det alls... Rod skyller på att han sov. Dopbarnet gjorde Roddis ingen som helst affär av, för honom är ju småbäbisar något vanligt och helt ofarligt... Försiktigt, försiktigt pussas och nosar han och matte och husse blir så stolta! Natten spenderades i en jättesäng mellan husse och matte, under husses täcke! Rod gillar att sova sked...
Söndagsförmiddagen spenderades ute på Kållandsö där Rod kunde springa fritt i skog och mark. Han apporterade pinnar och fick leta länge och väl under ett sök efter husse i skogen. Han vågar sig längre och längre bort från oss.
Tågresan hem gick finfint den också trots ett överfullt tåg mellan Alvesta och Kalmar, och nu vilar en mycket, mycket trött prins i mattes och husses dubbelsäng.
Rod på språng på Kållandsö
Här bor jag! (I alla fall när jag väntar på husse & matte...)
Rod, matte och dopbarnet!
Tågåkandet var inga som helst problem för Roddis trots andra katter, hundar, nyfikna barn och allmän trängsel. Han viker sig fyrdubbel och knölar ner sig under ett tågsäte om det så krävs, trots stirrande militärschäfrar med munkorgar och morrande terriers. Det enda som inte gick var att åka rulltrappa, men det är helt okej tycker matte!
Fredagen innebar fem timmars tågresa till Örebro där husse mötte upp och Roddis var utom sig av lycka! Hade han kunnat hade han hoppat ur skinnet. Promenad hem till mattes & husses kompis M som bjöd på fredagsmys och Roddis visade sig från sin allra soligaste och sällskapligste sida och var hur gosig som helst och inte det minsta blyg. Han övertog snabbt Levas leksak snöleoparden som är god att tugga på. Därpå blev det en kylslagen, nattlig promenad hem till husses skrivarlya där matte och husse trängdes i en 90 cm säng vilket innebar att Roddis fick sova på golvet på sitt täcke, men det gick bra det också!
På lördagen styrdes kosan mot Lidköping för barndop och festligheter. Roddan hängde i vår minibuss och tuggade på grisöron medan bäbisen döptes. Efter dopet hann Roddis rejsa på kyrkbacken och lera ner alla fyra tassarna så han fick duschas med vattenkannan till alla gravblommor, men det gick det också. Rod uppskattar inte att sitta uppbunden utan hänger hellre i tryggheten i bussen.
Hemma hos bäbismamman och bäbispappan fanns det två kissar (Baileys och Jameson) som smög på Roddis, men det gick bra och de lyckades undvika varandra i ett helt dygn. Lilla Jameson vågade sig till slut ända fram till Rod utan att han märkte det alls... Rod skyller på att han sov. Dopbarnet gjorde Roddis ingen som helst affär av, för honom är ju småbäbisar något vanligt och helt ofarligt... Försiktigt, försiktigt pussas och nosar han och matte och husse blir så stolta! Natten spenderades i en jättesäng mellan husse och matte, under husses täcke! Rod gillar att sova sked...
Söndagsförmiddagen spenderades ute på Kållandsö där Rod kunde springa fritt i skog och mark. Han apporterade pinnar och fick leta länge och väl under ett sök efter husse i skogen. Han vågar sig längre och längre bort från oss.
Tågresan hem gick finfint den också trots ett överfullt tåg mellan Alvesta och Kalmar, och nu vilar en mycket, mycket trött prins i mattes och husses dubbelsäng.
Rod på språng på Kållandsö
Här bor jag! (I alla fall när jag väntar på husse & matte...)
Rod, matte och dopbarnet!
Ut på äventyr...
Nu försvinner vi från stan några dagar. I morgon bär det av mot, först Örebro för att hämta upp husse, och sedan Lidköping för barndop. Rod ska begå sin tågdebut och matte hoppas innerligt att det ska gå bra. Så nu ska Rod ut på beundringsgrunda... vi återkommer med resultaten!
Solokvist
Roddis och matte är solokvist hela veckan då husse är iväg och jobbar. Vi saknar honom båda två! Roddis kan å andra sidan sträcka ut ordentligt i sängen och låna husses täcke, och det är ju bra för en frusen RR. Det är ju nämligen höst nu och matte hade både vantar och mössa på morgonpromenaden i gryningsljuset.
Rod får vara mer ensam när både husse och matte är på sina respektive arbetsplatser, men Rod bara sover, och bäddar upp vår dubbelsäng, så att han verkligen kan sova mjukt och skönt!
Vi ägnar oss åt lydnadspass i trädgården (och ja, vi har en trädgård även om vi bor i lägenhet, mitt i stan). Den är perfekt, med lagoma störningar som passerar förbi staketet...
Följande bilder har tagits av Rods "mormor".
Mitt hem är min borg!
Här vaktar jag och ingen kommer här fram, här fram...
Kontakt!
Längst ut på Ängö, Kindbergs udde, med Ölandsbron i bakgrunden
Tack för samtalet igår Tina (Vereus Qoya) , det kändes så bra!!!
Rod får vara mer ensam när både husse och matte är på sina respektive arbetsplatser, men Rod bara sover, och bäddar upp vår dubbelsäng, så att han verkligen kan sova mjukt och skönt!
Vi ägnar oss åt lydnadspass i trädgården (och ja, vi har en trädgård även om vi bor i lägenhet, mitt i stan). Den är perfekt, med lagoma störningar som passerar förbi staketet...
Följande bilder har tagits av Rods "mormor".
Mitt hem är min borg!
Här vaktar jag och ingen kommer här fram, här fram...
Kontakt!
Längst ut på Ängö, Kindbergs udde, med Ölandsbron i bakgrunden
Tack för samtalet igår Tina (Vereus Qoya) , det kändes så bra!!!
Här för att stanna!
Ja, nu är det officiellt! Roddis blir smålänning och en del av vår flock! Vår hund!
Nu har han varit här i fyra veckor som avlöpt så smidigt och bra och Roddis har totalt övertygat oss om att han är hunden för oss! (Bara lite pappersarbete kvar med Svenska KennelKlubben, försäkringsbolaget och Jordbruksverket. innan allt är helt klart)
Egentligen visste vi ju detta redan från början eftersom han stal våra hjärtan den där sensommareftermiddagen på en åker utanför Söderköping. Och senare när en stor rödbrun kalv älgade in ett par veckor efter och såg sig själv som en självklar del av flocken så var kärleken total! Det går inte att inte tycka om honom! Roddis är lugnet själv med stort hjärta och en sådan ömsinthet att man inte kan annat än att älska honom! Idag har vi firat alla tre med helstekt fläskfilé, vitlöksklyftpotatis och bearnaisesås! 
Det är riktigt höstrusk nu och Roddis sover gärna hela natten mellan oss i dubbelsängen (världens största, bästa och totaleffektiva p-piller). När sängen sedan är bäddad vill han gärna bädda upp den (flera gånger om det behövs) för att komma ner under täcket och mysa...
Här kommer en bild från en annan hund i våra hjärtan, som för alltid är saknad och älskad, och vars matte och husse nu får delas med Rod. Leva ler ifrån sin hundhimmel...
Pigg och kry
Fullt frisk med en matchvikt på 49,7 kilo... det ni!
Veterinären skrev till och med "mycket fin hund" i besiktningsutlåtandet och matte nästan sprack av stolthet över alla fina komplimanger på djursjukhuset. Rod uppförde sig som en prins och gnällde bara lite när prostatan skulle undersökas (men vem vill vara med om en sådan undersökning?) En tandfraktur i nederkäken som vi misstänkte, men dentiten har ersatts av sig självt och det är ingen fara. Roddan är i god kondition och ska antagligen bara fortsätta ned ett par kilo till i vikt som vi tänkt. Klorna som jag klippt i omgångar fick klart godkänt av veterinären och på det hela taget så är ju Roddis en kanonhund!!! Precis som vi sagt!
Rod spanar in vad husse har för sig på öländska alvaret
Veterinären skrev till och med "mycket fin hund" i besiktningsutlåtandet och matte nästan sprack av stolthet över alla fina komplimanger på djursjukhuset. Rod uppförde sig som en prins och gnällde bara lite när prostatan skulle undersökas (men vem vill vara med om en sådan undersökning?) En tandfraktur i nederkäken som vi misstänkte, men dentiten har ersatts av sig självt och det är ingen fara. Roddan är i god kondition och ska antagligen bara fortsätta ned ett par kilo till i vikt som vi tänkt. Klorna som jag klippt i omgångar fick klart godkänt av veterinären och på det hela taget så är ju Roddis en kanonhund!!! Precis som vi sagt!
Rod spanar in vad husse har för sig på öländska alvaret
the Final countdown
Vanlig onsdagskväll och Rod ligger utsträckt i vår säng och sover redan efter en rejäl löparrunda i spåret med husse. Eftersom Roddis är lite mörkrädd kan han få springa lös då han inte avviker in i mörkret utan håller sig i elljuslampornas sken.
I morgon väntar veterinärbesiktning på Djursjukhuset i Läckeby (som är bäst här i krokarna) det är en del saker vi vill checka upp och få kollat innan Rod kan bli vår... the final countdown börjar nu alltså!
Livet rullar på och saker Rod behöver träna dyker upp allt mer. Vi behöver befästa en bra inkallning (han drog efter en hare tidigare i veckan under en promenad i Kalmarsundsparken), få honom att lystra till sitt namn men framförallt hundmöten! Rod är glad och uppspelt men kastar sig ut i kopplet och skäller (glatt med viftande svans) på nästan alla hundar vi möter och det är inte okej. Vi måste kunna gå en lugn promenad utan att det blir ett laddat möte med varje hund vi träffar och han är svår att avleda. Nu kommer vi till utmaningarna alltså, att hålla motivationen uppe för en Rhodesian Ridgeback... för personligen skulle jag gärna fixa lydnadsettan... åtminstone för oss själva!
Bilder från helgen som gick.
Men vad gör han? säger lilla V.
Kom nu så åker vi hem, säger Rod.
Rod efter en simtur i Slottsfjärden.
I morgon väntar veterinärbesiktning på Djursjukhuset i Läckeby (som är bäst här i krokarna) det är en del saker vi vill checka upp och få kollat innan Rod kan bli vår... the final countdown börjar nu alltså!
Livet rullar på och saker Rod behöver träna dyker upp allt mer. Vi behöver befästa en bra inkallning (han drog efter en hare tidigare i veckan under en promenad i Kalmarsundsparken), få honom att lystra till sitt namn men framförallt hundmöten! Rod är glad och uppspelt men kastar sig ut i kopplet och skäller (glatt med viftande svans) på nästan alla hundar vi möter och det är inte okej. Vi måste kunna gå en lugn promenad utan att det blir ett laddat möte med varje hund vi träffar och han är svår att avleda. Nu kommer vi till utmaningarna alltså, att hålla motivationen uppe för en Rhodesian Ridgeback... för personligen skulle jag gärna fixa lydnadsettan... åtminstone för oss själva!
Bilder från helgen som gick.
Men vad gör han? säger lilla V.
Kom nu så åker vi hem, säger Rod.
Rod efter en simtur i Slottsfjärden.
Skördefesthelg
Den gågna helgen har det varit skördefest på Öland och vi har haft efterlängtat besök av några av våra allra bästa vänner från Örebro. På fredagskvällen, innan gästerna anlände, var husse, matte och Roddis på konstnatt på Öland.
Såhär tillbringade Roddis tiden på konstnatten. Hellre det än tavlor och keramik... sa Rod.
Under helgen har Rod fått en ny bästis och även döpts om till "Lådd" av lilla V som är tre år! Vi som tidigare haft en hund som varit tokrädd för barn imponerades storartat av Roddans lugn och tålamod med lilla V.
På lördagen blev det återigen en tur till Öland. Krukmakerier och ekologiska odlingar är ingenting för Rod, och som tur är, är inte husse speciellt intresserad heller. I alla fall inte om han får välja mellan hund och kultur. Så Roddis fick sällskap av husse och de hängde vid bilen mest hela tiden och väntade på oss andra medan vi spanade in keramik, loppis och ekologiskt odlade grönsaker.
Mellan Resmo och Stenåsa stannade vi allihopa och picknickade bland slånbär och kalksten.
Lilla V och Rod på promenad över det öländska alvaret
Skulle jag eventuellt kunna få lite äppelpaj av dig tror du?
Joodå, V delade med sig generöst av äppelpaj, mazariner, matrester, Frolic och tuggben hela helgen. Rod bjöd på pussar och bus... och lilla V som tidigare varit ganska rädd för hundar tyckte att "Lådd äl en snäll hund som man inte behövel vala lädd föl..."
Och så får Roddis släppa ut savannen i sig såklart...
Efter skördefestutflykt, picknick och stoj på alvaret blir man så trött, så trött... Det spelar ingen roll om huvudet inte har det så bekvämt.
Söndagspicknick vid Kalmarsund, lilla V kastar stenar som Rod inser att det inte är någon idé att ens försöka apportera...
Men han tar sig ett dopp då och då och svalkar ner sig i oktoberhettan...
Rod du är en helt fantastisk hund så ömsint, försiktig och älsklig! Du tar det mesta med lugn och ro och tycker om människor!
Om människan i andra änden på kopplet är tre år så promenerar du stillsamt... du städar efter den som smular ner och slickar gärna små kexsmuliga, kletiga händer... Du har stort tålamod och finner dig i de flesta och det mesta i alla nya situationer.
Den här helgen har du mer än nog bevisat att du hör hemma i vår familj! Du är vår hund och allt vi kunnat drömma om!
Såhär tillbringade Roddis tiden på konstnatten. Hellre det än tavlor och keramik... sa Rod.
Under helgen har Rod fått en ny bästis och även döpts om till "Lådd" av lilla V som är tre år! Vi som tidigare haft en hund som varit tokrädd för barn imponerades storartat av Roddans lugn och tålamod med lilla V.
På lördagen blev det återigen en tur till Öland. Krukmakerier och ekologiska odlingar är ingenting för Rod, och som tur är, är inte husse speciellt intresserad heller. I alla fall inte om han får välja mellan hund och kultur. Så Roddis fick sällskap av husse och de hängde vid bilen mest hela tiden och väntade på oss andra medan vi spanade in keramik, loppis och ekologiskt odlade grönsaker.
Mellan Resmo och Stenåsa stannade vi allihopa och picknickade bland slånbär och kalksten.
Lilla V och Rod på promenad över det öländska alvaret
Skulle jag eventuellt kunna få lite äppelpaj av dig tror du?
Joodå, V delade med sig generöst av äppelpaj, mazariner, matrester, Frolic och tuggben hela helgen. Rod bjöd på pussar och bus... och lilla V som tidigare varit ganska rädd för hundar tyckte att "Lådd äl en snäll hund som man inte behövel vala lädd föl..."
Och så får Roddis släppa ut savannen i sig såklart...
Efter skördefestutflykt, picknick och stoj på alvaret blir man så trött, så trött... Det spelar ingen roll om huvudet inte har det så bekvämt.
Söndagspicknick vid Kalmarsund, lilla V kastar stenar som Rod inser att det inte är någon idé att ens försöka apportera...
Men han tar sig ett dopp då och då och svalkar ner sig i oktoberhettan...
Rod du är en helt fantastisk hund så ömsint, försiktig och älsklig! Du tar det mesta med lugn och ro och tycker om människor!
Om människan i andra änden på kopplet är tre år så promenerar du stillsamt... du städar efter den som smular ner och slickar gärna små kexsmuliga, kletiga händer... Du har stort tålamod och finner dig i de flesta och det mesta i alla nya situationer.
Den här helgen har du mer än nog bevisat att du hör hemma i vår familj! Du är vår hund och allt vi kunnat drömma om!