Varje kväll
Så här ser det ut i det Roddiska hemmet var eviga kväll! Roddis tar först mattes sida av sängen i besittning... men sedan går han med på att lägga sig i mitten...
I vinterskrud
Ur vägen matte, jag har bråttom!
Hurra för snö säger Rod. Det är lite kyligt om tassarna bara... och matte & husse måsta torka trampdynorna noga när Roddis kommer in. Om det snöar har Rod gärna täcket på sig för att slippa kalla flingor på ryggen.
Söndagspromenad genom Rostadparken i ett oplogat Kalmar (avslutades med semlor från Ekelunds konditori) "Farmor" "Faster Fanny" och husse och så Roddan såklart!
På schemat den här veckan står DHPPI-vaccination på onsdag, och så vardagslydnadskursen som startar på torsdag. Matte är lite nervös, men samtidigt vill hon ta tjuren vid hornen och lösa det här med hundmöten, som ändå går lite bättre, men också dåligt ibland.
Vi kurar ihop oss alla tre under täcket på natten och drömmer om sol och bad i Frankrike i sommar. Snart så...
EFIT - 27 januari 2007
Matte bestämde sig för ett EFIT-projekt denna lördag. För oinvigda betydet EFIT - "ett foto i timmen" som ska beskriva hela ens dag... i stort sett så visas här hela vår lördag.
8.40 Morgonpromenad och vi lämnar gårkvällens hyrfilm
9.30 Rods vanliga ställe efter frukost, under soffbordet
10.35 Sedan förflyttar han sig till sängen
11.43 Efter hundbus med Bella & Thaba i fårhagen, hussar & hundar
12.12 Välbehövlig kloklippning
13.03 Rod fryser eftersom vi vädrar och han trycker sig emot det varma kökselementet
14.05 Torkar blodpudding i ugnen
15.48 Får jag smaka, snälla?
16.02 Matte har kommit hem från affären
17.45 "Faster" Fanny och Rod kommer in från eftermiddagspromenad
18.53 Apèritif
19.03 Middagsbordet
20.04 Blodpuddingen klar!
21.15 Chokladsåskokning
22.45 Sen middag!
23.48 God natt och sov gott!
Falu-Rod
Nu är det vinter igen och många minusgrader. Rod får ha täcke på sig när vi är ute. Han gillar snö, men det syns att han tycker att det är lite väl kyligt. Husse är hemma hela dagarna till Rods stora lycka och när jag kom hem berättade husse stolt om Rods falukorvsspårande genom lägenheten. Den som (lösryckt ur sitt sammanhang) ser en fullvuxen man gå dubbelvikt och med ena handen rullandes en bit falukorv längs golvet, måste ju tro att han blivit knäpp på allvar. Och vi som har Vägverket i huset mittemot... de har bra utsikt över vår lägenhet, men ingen förstår nog vad de ser. Nåja falukorvsspår funkar på Rod... från köket, genom vardagsrummet, sovrummet och hallen och så ett spårslut bakom badrumsbyrån - hurra för korv!
och så försvann vintern...
Rod på strandkanten till ett blåsigt Kalmarsund
Vintern försvann lika fort som den kom såklart! Så är det ju när man bor i Kalmar. Söndag bjöd på sovmorgon och sedan styrde vi kosan till Öland. Lite väl optimistiska tänkte vi att Roddis skulle få spåra, men det är svårt för en spårovan hund att inse meningen med ett spår när det kanske blåser 10 m/s... Nästa gång ska vi nog släpa en falukorv genom skogen som får Rod att koncentrera sig på spårkärnan. Vi är nog lite för ivriga och glömmer lätt att Rod är lika ovan som en valp, trots sin ålder.
Nu är det bara tio dagar kvar till vi börjar på vardagslydnadskursen, det ska bli spännande... Stötte på en blivande kursare som peppade och sa att det är ju just för att Rod beter sig som han gör när han träffar på hundar som vi ska gå på kurs och det är ju sant. Det har ju mamma sagt också!
Husse & Roddis på stranden i Haga park, medan vi låter spåren ligga.
Husse & Roddis på väg in i skogen för att följa mattes spår (spårstarten fixade han galant... 90 graders vinkel!!!)
Så kom vintern...
Så kom då vintern. Vi får väl se hur länge den stannar kvar. Husse kom hem sent igår kväll till Roddis ofantligt stora lycka... Dock tyckte han att det var lite väl onödigt att två människor ska ligga i hans säng, för då kan han ju inte sträcka ut ordentligt. Mycket bök och stök blev det. Dessutom har Rod börjat snurra minst 8 varv innan han kan lägga sig till ro, oavsett var han lägger sig och även om han bara byter ställning, och då kan ju inte människorna sova.
Skam de som ger sig! Vi hade bestämt lördagslångis innan flingorna började dala. Så med briefyllda ciabattor hämtade vi upp "farmor" och "faster" och begav oss emot Värsnäs.
Rod på en av broarna han sprang över första helgen hos oss i september.
Vattnet står dock så högt i Kalmarsund att vi inte kom åt spångarna vi brukar gå över. Vi fick knata lite på stigar som inte fanns, sedan hittade vi ett elljusspår som ledde fram till vindskyddet där vi kunde fika.
Faster, husse, Rod och farmor
Frukost i det fria. Vad ska det vara bra för? sa Rod och lämnade mer än 3/4-delar till skogens "uteliggardjur". Rod äter hellre äppelkaka, ciabatta med brie & salami samt blåbärsmuffins.
Skogen är så stor, så stor och Roddis är så liten.
Den som fått med sig en kundvagn ända ut på Värsnäs har verkligen ansträngt sig.
Skam de som ger sig! Vi hade bestämt lördagslångis innan flingorna började dala. Så med briefyllda ciabattor hämtade vi upp "farmor" och "faster" och begav oss emot Värsnäs.
Rod på en av broarna han sprang över första helgen hos oss i september.
Vattnet står dock så högt i Kalmarsund att vi inte kom åt spångarna vi brukar gå över. Vi fick knata lite på stigar som inte fanns, sedan hittade vi ett elljusspår som ledde fram till vindskyddet där vi kunde fika.
Faster, husse, Rod och farmor
Frukost i det fria. Vad ska det vara bra för? sa Rod och lämnade mer än 3/4-delar till skogens "uteliggardjur". Rod äter hellre äppelkaka, ciabatta med brie & salami samt blåbärsmuffins.
Skogen är så stor, så stor och Roddis är så liten.
Den som fått med sig en kundvagn ända ut på Värsnäs har verkligen ansträngt sig.
Rabiesspruta 2
Lillroddis och mamma Inka, 2004Glömde ju skriva att Roddis fick rabiesspruta nr 2 igår. Nu hade de ändrat sig igen, djursjukhuset, och kunde inte ge DHPPI-vaccin samdidigt som Rabisin. Ja, jag vi gör som de säger, men undrar varför de ändrar sig hela tiden (inte samtidigt - samtidigt - inte samtidigt).
Nåja huvudsaken är att vi inte äventyrar rabiesvaccineringen! Nu är det bara att vänta 120 dagar...
Rod får så många komplimanger av alla där, de tycker att han är så social och tillgänglig för att vara RR, han är inte det minsta rädd och reagerar inte på sprutor alls, utan är bara glad och låter svansen dansa... Jag är en stolt matte! Nu ska vi dit om två veckor igen, men då är det husses tur.
Vågen stannade på 49,2 kilo - i vår familj är det bara Rod som lyckats gå upp under jul- och nyårshelgerna.
Varför skäller inte Rod på andra hundar, när han är ute och går med min pappa (i ösregnet i över en timme - tack pappa!)?
Hurra!
Hurra, hurra! Vi har fått en plats på Vardagslydnadskursen hos ReKo! Äntligen ska det bli lite ordning på oss... Såväl hund som matte behöver instruktörshjälp och lite proffsstöd. Framförallt hoppas jag på att lösa detta med hundmöten, för det gör mig galen snart. Jag ser ju hur rädd Rod egentligen är, men han spelar tuff och kaxig och jag har svårt att hålla i nästan femtio kilo hund på ett bra sätt och givetvis är vi inne i den onda cirkeln där jag kortar upp kopplet bara vid åsynen av en annan hund, och jag ger mig fanken på att han kan höra mina dunkande hjärtslag. Hoppas bara inte vi får stå i skamvrån för dåligt uppförande på kursen...
Idag har han i alla fall uppfört sig bra när vi har varit på bullkalas hos vännen E. Hurra!
I övermorgon kommer husse hem för lång tid! Hurra för det också!
Fotomodellen Rod
Rod har fått sitt första fotomodellerbjudande! Ja, det är sant, han har sajnat på för Hundar fryser också en sajt som lanseras senare i veckan. Ja, vi får väl se hur det går med hans kometkarriär på det exteriöra området ;) Vi ropar inte hej än, men om allt går som det ska så ska alltså Roddis mannekänga med halsband på nätet... Vi återkommer med fler nyheter i ärendet!
Hur som haver är han den finaste hunden på jorden!
Hur som haver är han den finaste hunden på jorden!
Vi blåser bort
Roddis och jag har haft julgransplundring, och inne på gården blåser nu husets julgranar omkring. Ja, här har det varit ordentligt med vind idag. Sekundmetrarna har varit många och Rods öron har fladdrat rejält i vinden. Vi har mest hållit oss inomhus, för att vara söndag i alla fall.
Vid lunchtid gick vi ner till Kalmarsund med "mormor & morfar" och tittade på havet som "rök", vilket enligt Tv4 betyder att det blåser mer än 30 m/s. inte konstigt att man får hålla i hatten. Till och med Roddis sökte lä och gömde sig bakom mina ben när vindarna tog i som värst. Han blir lite skrämd av alla konstiga ljud som uppstår i vinden, när det knakar och brakar här och där och skräp blåser omkring på gatan nedanför, men när löv virvlar förbi, då är Rod inte mer än 12 veckor gammal...
I morgon kommer Nanny Fanny och sällskapar med Roddis... hurra för det!
Skotjuven slår till med små hyss
Tre gånger i rad när jag kommit hem de senaste gångerna har jag hittat en av mina skor både här och där, bl.a. gömd i sängen. De första två gångerna var det vänster-Birkenstockstofflan, något som fick mig att tro att jag hade en översmart hund som var ute efter en speciell sko.
Men idag när jag kom hem från en eftermiddagsbio hade han gömt min joggingsko under en filt under vardagsrumsbordet. Vad menas med det?
Hmm... det är ju inte så att han har bitit i dem, men han hämtar alltså en sko ur skohyllan och tja... tar den med sig och gömmer den där han är. Understimulans? Har han trist när han är ensam? Saknar ha mig och vill lukta på min fotsvett? Är det apporteringsträningen som gått över styr? Vad har ni för teorier?
Och igår när han var ensam alldeles för länge hade han också gjort konfetti av en hundbajspåse, antagligen för att den singlat ner från hatthyllan, eller i jakten på hundgodis. Är det en protest mot att vara ensam efter att ha haft sällskap 24.7 i nästan en månad? Han har ju faktiskt varit ensam, bl.a i en fjällstuga utan att hitta på de minsta hyss. Vad tror ni han har för sig? Det är ju så man har lust att filma honom när man går hemifrån, men tyvärr har vi ingen sådan kamera.
Får jag sova hos dig?
Men idag när jag kom hem från en eftermiddagsbio hade han gömt min joggingsko under en filt under vardagsrumsbordet. Vad menas med det?
Hmm... det är ju inte så att han har bitit i dem, men han hämtar alltså en sko ur skohyllan och tja... tar den med sig och gömmer den där han är. Understimulans? Har han trist när han är ensam? Saknar ha mig och vill lukta på min fotsvett? Är det apporteringsträningen som gått över styr? Vad har ni för teorier?
Och igår när han var ensam alldeles för länge hade han också gjort konfetti av en hundbajspåse, antagligen för att den singlat ner från hatthyllan, eller i jakten på hundgodis. Är det en protest mot att vara ensam efter att ha haft sällskap 24.7 i nästan en månad? Han har ju faktiskt varit ensam, bl.a i en fjällstuga utan att hitta på de minsta hyss. Vad tror ni han har för sig? Det är ju så man har lust att filma honom när man går hemifrån, men tyvärr har vi ingen sådan kamera.
Får jag sova hos dig?
Klicker & kursplats!
Roddanpoddan har haft en egen "nanny" hela dagen lång i form av "faster" Fanny (å - det rimmade ju!), så matte kunde vara på jobbet utan dåligt samvete.
Väl hemma från jobbet tänkte jag prova något jag velat länge, nämligen att "klicka in" Rod. Jag kan inte mycket om klickerträning, men tycker det verkar lite häftigt (men svårt!). Nåja, jag testade att klicka in honom, och inte vet jag om det funkade. För godis gör han ju allt, men det där ljudet var han hemskt nyfiken på och letade efter det i början... *suck* Sedan fattade han snabbt att det var ögonkontakt som gällde för "godis+klick". Vi får väl se, vi kanske ger upp för att jag är så klantig... Den här boken har dock inspirerat mig!
Annat vi tränat på idag är lite apportering. Bollar är bättre än pinnar, men jag ska nog skaffa en riktig dummie. Nu kan han i alla fall sitta kvar medan jag kastar ut, ett bra framsteg!
På kvällen var vi hos "farmor" och åt lammkotletter och såg på Kalle och chokladfabriken. Mysig kväll! Väl hemma fick vi den glada nyheten i mejlkorgen att vi fått en plats på REKO hundutvecklings aktiveringskurs, som visserligen inte startar förrän i maj, men vi står i kö för plats på vardagslydnaden som börjar i februari och som vi hoppas, hoppas, hoppas har plats för oss. Hur som haver ser vi fram emot aktiveringskurs med sök, spår, apportering och även klicker....
Rod med nyårsglassen i öronen, på hakan, huvud och nos. Gott var det!
Observera husse i soffan bakom...
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid en hund som redan snarkar, högt och ljudligt, i dubbelsängen.
Väl hemma från jobbet tänkte jag prova något jag velat länge, nämligen att "klicka in" Rod. Jag kan inte mycket om klickerträning, men tycker det verkar lite häftigt (men svårt!). Nåja, jag testade att klicka in honom, och inte vet jag om det funkade. För godis gör han ju allt, men det där ljudet var han hemskt nyfiken på och letade efter det i början... *suck* Sedan fattade han snabbt att det var ögonkontakt som gällde för "godis+klick". Vi får väl se, vi kanske ger upp för att jag är så klantig... Den här boken har dock inspirerat mig!
Annat vi tränat på idag är lite apportering. Bollar är bättre än pinnar, men jag ska nog skaffa en riktig dummie. Nu kan han i alla fall sitta kvar medan jag kastar ut, ett bra framsteg!
På kvällen var vi hos "farmor" och åt lammkotletter och såg på Kalle och chokladfabriken. Mysig kväll! Väl hemma fick vi den glada nyheten i mejlkorgen att vi fått en plats på REKO hundutvecklings aktiveringskurs, som visserligen inte startar förrän i maj, men vi står i kö för plats på vardagslydnaden som börjar i februari och som vi hoppas, hoppas, hoppas har plats för oss. Hur som haver ser vi fram emot aktiveringskurs med sök, spår, apportering och även klicker....
Rod med nyårsglassen i öronen, på hakan, huvud och nos. Gott var det!
Observera husse i soffan bakom...
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid en hund som redan snarkar, högt och ljudligt, i dubbelsängen.
Vardagen lunkar på...
Nu är matte tillbaka på jobbet, tur att man har en husse hemma då... men i morgon åker han till sitt jobb och sedan vidare till Uppsala. "Faster" Fanny är dock "back in town" efter sin Indienresa och kan gärna hålla Roddis sällskap så det är inte synd om honom alls egentligen...
Rod spanar över fälten runt Björnö (Fotograf: "Faster" Fanny)
Rod slappar i gröngräset, Björnö hamn (Fotograf: "Faster" Fanny)
Nästa vecka är det dags för rabiesspruta nummer två + den vanliga vaccineringen, tid är inbokad. Sedan är det bara 120 dagar kvar innan blodprov kan tas, svar inväntas och EU-pass utfärdas - det kostar att ligga på topp ;)
Rod spanar över fälten runt Björnö (Fotograf: "Faster" Fanny)
Rod slappar i gröngräset, Björnö hamn (Fotograf: "Faster" Fanny)
Nästa vecka är det dags för rabiesspruta nummer två + den vanliga vaccineringen, tid är inbokad. Sedan är det bara 120 dagar kvar innan blodprov kan tas, svar inväntas och EU-pass utfärdas - det kostar att ligga på topp ;)
Trettondagspromenad
Igår på trettondagen begav sig Roddis, matte, "faster" och "farmor" ut på en liten promenad, som visade sig bli mer "strapatsrik" än vad vi tänkt. Det tog tre timmar innan vi var tillbaka i civilisationen igen...
Rod bak i "farmors" bil, som om kudden var gjord just för hans huvud.
Vi gick en gammal runda runt Björnö slott, norr om Kalmar, och tänkte äta vår matsäck bestående av gamla lussebullar & pepparkaksmuffins just i Björnö hamn. Men se det visade sig vara nästan störtomöjligt. Där vi gick i höstas var nu elstängsel, höga gunnebostängsel och svårt att ta sig fram.
Skam den som ger sig, vi hoppade över murar, forcerade staket och klättrade över. Rod fick ta till sina smidiga lejonsprång och klarade alla hinder galant. Matte blev så trött att hon inte ens orkade lägga något spår trots att hon hade sele, lina och snitslar i ryggsäcken och verkligen hade tänkt låta Roddis gå årets första spår. Rod tog istället, på eget initiativ såklart, sitt första (och andra) dopp för året. Först i ett dike och sedan i Östersjön.
Under promenaden fick Rod även träffa på hästar, kor och får och blev riktigt uppspelt, men lugnade sig när han inte fick någon som helst reaktion av någon, vare sig får, hästar, kor eller människor.
Rod efter årets första dopp
Nåja när vi väl kom fram i Björnö hamn var det värt allt besvär. För i solen, på en bänk med havet som utsikt och med en mugg te och en lussebulle i handen, då är livet som bäst!
Självporträtt taget med självutlösaren.
Klart att hundar också ska få, säger "farmor" som alltid får skäll av husse för att hon frikostigt delar med sig. Fortsätt med det "farmor", säger Rod!
I Björnö hamn finns ett riktigt badhus, dvs. ett hus som är på väg för att bada alldeles självt...
Sötis-Roddis i Björnö hamn
Rod snudd på 28 månader
Väl hemma var vi så trötta att vi sov i hela TRE timmar både människa och hund.
Rod bak i "farmors" bil, som om kudden var gjord just för hans huvud.
Vi gick en gammal runda runt Björnö slott, norr om Kalmar, och tänkte äta vår matsäck bestående av gamla lussebullar & pepparkaksmuffins just i Björnö hamn. Men se det visade sig vara nästan störtomöjligt. Där vi gick i höstas var nu elstängsel, höga gunnebostängsel och svårt att ta sig fram.
Skam den som ger sig, vi hoppade över murar, forcerade staket och klättrade över. Rod fick ta till sina smidiga lejonsprång och klarade alla hinder galant. Matte blev så trött att hon inte ens orkade lägga något spår trots att hon hade sele, lina och snitslar i ryggsäcken och verkligen hade tänkt låta Roddis gå årets första spår. Rod tog istället, på eget initiativ såklart, sitt första (och andra) dopp för året. Först i ett dike och sedan i Östersjön.
Under promenaden fick Rod även träffa på hästar, kor och får och blev riktigt uppspelt, men lugnade sig när han inte fick någon som helst reaktion av någon, vare sig får, hästar, kor eller människor.
Rod efter årets första dopp
Nåja när vi väl kom fram i Björnö hamn var det värt allt besvär. För i solen, på en bänk med havet som utsikt och med en mugg te och en lussebulle i handen, då är livet som bäst!
Självporträtt taget med självutlösaren.
Klart att hundar också ska få, säger "farmor" som alltid får skäll av husse för att hon frikostigt delar med sig. Fortsätt med det "farmor", säger Rod!
I Björnö hamn finns ett riktigt badhus, dvs. ett hus som är på väg för att bada alldeles självt...
Sötis-Roddis i Björnö hamn
Rod snudd på 28 månader
Väl hemma var vi så trötta att vi sov i hela TRE timmar både människa och hund.
Älsklingen!
Älsklingen!
Och vi har jullov. Och vi sover länge. Och vi leker. Och vi går hit & dit. Och vi går bort och äter middag. Och vi gosar. Och vi tränar inkallning. Och leker lite till. Och sover mera. Och bara "hänger" tillsammans och Rod får följa med överallt, till bilverksta'n och bli klappad och beundrad och Rod behöver inte vara en minut ensam. Mer jullov till folket och mer jullov till alla hundar!
Rod Räddstor i fjällen
Roddis är nu tillbaka på hemmaplan efter sin första fjällvecka, i Fjätervålen i norra Dalarna. Under veckan har Roddis fått många nya namn Roy, Rolf, Räddstor (passande namn från karaktären i SVT:s Snapphanedramatisering) Rodmaster, Rod-i-Pod och i-Rod. Ja, kärt barn har många namn och han blev mer än omtyckt av våra vänner H & M.
Fining!
Ja, i annandagens gryning klev vi upp, varför såhär tidigt undrade Rod. Vi styrde kosan emot Jönköping som var färdens första anhalt, för att plocka upp H & M på M:s föräldrars gård. Roddis blev utsläppt och fick sträcka ordenligt på benen. Han som aldrig försvinner kom helt plötsligt inte när vi kallade. Matte gick och letade och hittade en mycket glad Rod med nosen i en bytta med något som såg ut som havregrynsgröt. Det var grismat blandat med kattmat som var utställd till gårdens katter. Mums sa Rod! Men inte Rods mage. Efter ett par timmar började han prutta värre en skunk, något som höll i sig i tre dagar, och i norra Värmland fick vi stanna bilen en gång i halvtimmen och släppa ut en rännskitande hund. Väl framme blev det några rismål innan vi fick ordning på Roddismagen. Som sagt pruttandet höll i sig - i tre dagar - och doften var inte att leka med! Vi brände av en del tändstickor...
Roddis är så enkel att ha med sig, han gör ingen affär av nånting utan är nöjd så länge vi är med honom. Han sov i mattes säng varje natt och fixade att vara ensam de timmarna vi susade nerför pisterna. Det blev i och för sig inte mer än tre snowboarddagar, eftersom det inte kom ordenligt med snö förrän de näst sista dagarna. Mycket bus och lek ute blev det och med stor naturtomt och inga grannar på någon av tomtsidorna så kunde Rod härja fritt. Det är en sådan lyx att ha såhär mycket tid tillsammans!
Matte & Roddis på promenad i snöfallet...
Hurra för snö!
Roddis in action, på olika sätt ;)
Rods egen Ridgebackluva som matte sydde så att Roddis öron inte skulle drabbas av vaskulit - den behövdes dock aldrig för det var aldrig mer än -5 *
Rod
Husse & matte i snowboardingtagen
Roddis var så sällskapssjuk efter den dagen att när vi kom hem och behövde en varm bastu för att tina följde han gladeligen med hela vägen in. Vi är lite osäkra på hur bra en bastu egentligen är för en hund så han fick inte stanna så länge. (Bekanta till mattes moster och morbror har dock en Cocker Spaniel som aldrig lämnar bastun före människorna, så så farligt kan det kanske inte vara...)
Roddis badar bastu (!)
Både människor och hund sov mycket på semestern. Här en sömnstudie över älskade älskade Roddis.
Så kom då nyårsnatten. Vi tänkte att det var smart att behålla vår vana att åka till fjällen över nyår eftersom Rods tidigare familj berättat att han är mycket skotträdd. Det smäller och pangar även till fjälls, men inte närmelsevis så mycket som det gör här i stan där vi bor. Smällandet började även i fjällen innan nyårsnatten, men Rod brydde sig knappt alls då. Han spanade in våra reaktioner och när vi (mycket medvetet) låtsades som ingenting la han ned huvudet och fortsatte med det han höll på med - dvs. SOV!
På nyårsnatten blev smällandet givetvis värre och Rod oroligare och lite skakis - men han klarade det fint och över all förväntan! Vi spelade musik och drog ned rullgardinen. Roddis följde oss dock som ett litet plåster och låg till och med över fötterna under handfatet när vi var i badrummet. Husse som är en mycket klok själ kröp till kojs redan vid 23.40 och Rod följde med honom under täcket. Han var beredd på vad som och somnade nästan med huvudet på skaft, han skakade men sov djupt 00.30 och så var det över. Nu här hemma i stan där det kan smälla till ordentligt fortfarande kommer han till oss, tankar lite trygghet och sen återgår han till de han gjorde sekunden då det smällde till.
Roddis och husse under täcket
Nåja, glädjen att komma hem för Roddis del gick inte att ta miste på. Efter en dramatisk bilresa hem med en tappad ljuddämpare och en stor gran tvärs över vägen så kom vi äntligen hem! Rod glädjeskuttade in och gick sedan och strök sig mot allt han tycker om, precis som en katt! Han rullade sig på rygg på vardagsrumsmattan och strök sig emot dubbelsängens tre sidor! Det var en mycket lycklig RR-kille som somnade igår kväll. Borta okej - men hemma fantastiskt bäst!
OBS! Roddis och mattes julaftonstupplur finns att beskåda här.
Fining!
Ja, i annandagens gryning klev vi upp, varför såhär tidigt undrade Rod. Vi styrde kosan emot Jönköping som var färdens första anhalt, för att plocka upp H & M på M:s föräldrars gård. Roddis blev utsläppt och fick sträcka ordenligt på benen. Han som aldrig försvinner kom helt plötsligt inte när vi kallade. Matte gick och letade och hittade en mycket glad Rod med nosen i en bytta med något som såg ut som havregrynsgröt. Det var grismat blandat med kattmat som var utställd till gårdens katter. Mums sa Rod! Men inte Rods mage. Efter ett par timmar började han prutta värre en skunk, något som höll i sig i tre dagar, och i norra Värmland fick vi stanna bilen en gång i halvtimmen och släppa ut en rännskitande hund. Väl framme blev det några rismål innan vi fick ordning på Roddismagen. Som sagt pruttandet höll i sig - i tre dagar - och doften var inte att leka med! Vi brände av en del tändstickor...
Roddis är så enkel att ha med sig, han gör ingen affär av nånting utan är nöjd så länge vi är med honom. Han sov i mattes säng varje natt och fixade att vara ensam de timmarna vi susade nerför pisterna. Det blev i och för sig inte mer än tre snowboarddagar, eftersom det inte kom ordenligt med snö förrän de näst sista dagarna. Mycket bus och lek ute blev det och med stor naturtomt och inga grannar på någon av tomtsidorna så kunde Rod härja fritt. Det är en sådan lyx att ha såhär mycket tid tillsammans!
Matte & Roddis på promenad i snöfallet...
Hurra för snö!
Roddis in action, på olika sätt ;)
Rods egen Ridgebackluva som matte sydde så att Roddis öron inte skulle drabbas av vaskulit - den behövdes dock aldrig för det var aldrig mer än -5 *
Rod
Husse & matte i snowboardingtagen
Roddis var så sällskapssjuk efter den dagen att när vi kom hem och behövde en varm bastu för att tina följde han gladeligen med hela vägen in. Vi är lite osäkra på hur bra en bastu egentligen är för en hund så han fick inte stanna så länge. (Bekanta till mattes moster och morbror har dock en Cocker Spaniel som aldrig lämnar bastun före människorna, så så farligt kan det kanske inte vara...)
Roddis badar bastu (!)
Både människor och hund sov mycket på semestern. Här en sömnstudie över älskade älskade Roddis.
Så kom då nyårsnatten. Vi tänkte att det var smart att behålla vår vana att åka till fjällen över nyår eftersom Rods tidigare familj berättat att han är mycket skotträdd. Det smäller och pangar även till fjälls, men inte närmelsevis så mycket som det gör här i stan där vi bor. Smällandet började även i fjällen innan nyårsnatten, men Rod brydde sig knappt alls då. Han spanade in våra reaktioner och när vi (mycket medvetet) låtsades som ingenting la han ned huvudet och fortsatte med det han höll på med - dvs. SOV!
På nyårsnatten blev smällandet givetvis värre och Rod oroligare och lite skakis - men han klarade det fint och över all förväntan! Vi spelade musik och drog ned rullgardinen. Roddis följde oss dock som ett litet plåster och låg till och med över fötterna under handfatet när vi var i badrummet. Husse som är en mycket klok själ kröp till kojs redan vid 23.40 och Rod följde med honom under täcket. Han var beredd på vad som och somnade nästan med huvudet på skaft, han skakade men sov djupt 00.30 och så var det över. Nu här hemma i stan där det kan smälla till ordentligt fortfarande kommer han till oss, tankar lite trygghet och sen återgår han till de han gjorde sekunden då det smällde till.
Roddis och husse under täcket
Nåja, glädjen att komma hem för Roddis del gick inte att ta miste på. Efter en dramatisk bilresa hem med en tappad ljuddämpare och en stor gran tvärs över vägen så kom vi äntligen hem! Rod glädjeskuttade in och gick sedan och strök sig mot allt han tycker om, precis som en katt! Han rullade sig på rygg på vardagsrumsmattan och strök sig emot dubbelsängens tre sidor! Det var en mycket lycklig RR-kille som somnade igår kväll. Borta okej - men hemma fantastiskt bäst!
OBS! Roddis och mattes julaftonstupplur finns att beskåda här.