Ett riktigt hundgöra...
Det har varit en "hård" vecka för Roddis. Helgens äventyr gjorde honom trött och loj, men det var bara att hugga i på måndagen och åka till skogen för att söka och viltspåra. Vi introducerade sökrulle, något vi får jobba vidare på då Roddans föremålsintresse är ganska svalt.... Viltspårandet tar sig och klöven blir allt mer intressant!
Sedan blev det onsdag och Roddan fick gå till jobbet med matte. Skolan hon jobbar på hade under två dagar "Våryra" vilket innebär att alla program, lärare, elever och kurser visar varandra vad man kan och vad man presterat under året. Alltifrån teater, dans, modevisningar, tårtor, keramik och utställningar till föreläsningar, massage och rullstolsträning.
En av biologilärarna hade en etologiförmiddag med "Hundens beteende i teori och praktik". Gissa vem som fick vara hunden? Jo, Roddan såklart! Först fick Roddan ligga och softa i en biologisal och vara ett bra rasexemplar när läraren gick igenom hela hunddjurets historia.
Sedan fick han gå igenom lydnadsklass ett med en SBK-instruktör som jobbar på skolan. Vi fick tävla i Lk1 mot en riktig tävlingshund... och Roddan klarade alla moment (vi uteslöt hinderhoppet). Vi fick såklart inte fullpott eller vann, men vi fixade det och fick höga charmpoäng. Helhetsbedömningen gav bra resultat och vi är bra på att samarbeta även om momenten inte är så finslipade i detaljerna... Roddan avslutade allt med att hoppa ned i dammen bakom skolan till alla elevers stora förtjusning.
Roddan gör sin matte lycklig!
Vi softar lite och lyssnar till lydnadsinstruktören.
Tack kockarna på Hotell- och restaurangprogrammet som delade med sig av några prinskorvar som vi kunde ha som belöning...
Majmönstring
Sent på lördagseftermiddagen satte sig matte och O i bilen med hundarna och styrde kosan de 40 milen emot Alafors och VQ Headquarter. Vi välkomnades av fika och chips framför ESC som vi inte engagerade oss nämnvärt i. Istället pratade vi järnet, klippte utställningslappar och häftade program. Äntligen fick vi träffa VQ's egen pressekreterare Patricia och hennes Moa och Sancy!
Söndag morgon bjöd på strålande väder och efter en snabb biltur längs mindre vägar i Västra Götaland anlände vi Nääs en kvart innan utställningen skulle börja. Mattes puls var uppe i 180 och magen värkte av nervositet. Något som visade sig helt obefogat då Roddan uppförde sig galant hela dagen trots alla främmande hundar och alla koppel. Tji fick matte och är så stolt att hon spricker över världens finaste Rod! (Hur många gånger kan man skriva att man har världens bästa hund? ;-P )
Roddan jobbar hårt
Just hemkomna från spårande och sökande i Fröstorp söder om Kalmar. Påminn mig om ett tag så ska jag åka dit och plocka blåbär... marken var helt täckt av en tjock rismatta med små gröna runda antydningar om mängder av vad som kommer bli blåbär.
Roddan sökte järnet och hej vad det går. Över stock och sten, hitta figgen, tillbaka som ett skott till matte för belöning och fotposition innan han visar på. Det är så roligt att se...
Över stock och sten. Roddan är till och med för snabb för kameran...
Ingenting stoppar Roddan längre. Förra kursen fanns tveksamheter inför främmande figuranter, den rädslan är som bortblåst nu vilket glädjer hans matte enormt.
Årets första viltspår, mer koncentrerat spårande än om bara matte eller någon annat gått ett vanligt personspår. Han är inte riktigt "där" än, men det tar sig, och med träning så...
Roddan hittar en klöv!!!
En ganska värdelös bild, men kolla Roddans tunga i kombo med klöven på marken...
Vi avslutade med en promenad tillsammans... gissa vem som sover sött nu?
Spårhunden
Sök är Roddans favorit alla gånger. Spår är han inte riktigt övertygad om förträffligheten med. Han är ganska okoncentrerad och gör det mest för att han måste. Han är bra på spårupptag och sätter alltid slutet, men däremellan kan det hända andra grejer. Jag vet inte om det är osäkerhet eller om han inte riktigt är med på noterna...
Vi har funderat hit och dit instruktören och jag, men kom ändå fram till att vi börjar viltspåra för att kunna höja hans motivation. Jag struntar i om personspår då sedan kommer vara ointressant, eftersom han uppenbarligen inte verkar ens tycka att det är särskilt kul i nuläget. Jag ser inte samma arbetsglädje som vid ex. sök. Att Roddan ska ha kul är det enda jag har för ögonen. Då får han hellre bli bättre på att söka, och viltspåra då.
Eftersom det har varit si och så med motivationen fick vi i läxa att personspåra emellan kurstillfällena. Sagt och gjort på lördagförmiddagen fick Roddan spåra med matte på Oletveten. Det var väl inte det bästa spårjobbet Roddan gjort, så i morgon blir det viltspår i Fröstorp. Det ser vi fram emot!
Det är aldrig vackrare än nu
Hela helgen har vi pratat mycket om Leva, i lördags var det två år sedan hon somnade in och lämnade oss... Älskade, fina hund. Du får oss att le och skratta bara vi nämner ditt namn. Och Rod är den bästa efterföljare vi någonsin kunde få! Det är helt ofattbart att det redan gått två år sedan du lämnade oss. Du som var vårt allt, vårt galna skäggmonster som gav oss gråa hår och gapskratt. Du som första morgonen väckte oss med husses pälstoffla mellan dina pirayatänder, du som drog mattes lillasysters rullstol till sjukhuset under hennes cancerbehandlingar, du som aldrig kom på inkallning, du som alltid ylade när det ringde på dörren. Du följde oss överallt och höll studentkorridorernas kök kliniskt rena från matrester när du följde med på fest. Minns du att vi dragtränade med dig inomhus med en skrivbordsstol, för att sedan chocka dig med en skackel som du sprang till skogs med och fastnade i ett träd. Sedan blev du en riktigt bra draghund! Du som alltid hittade på dumheter, du som alltid sov med nosen i armhålan eller halsgropen, du som alltid la ditt huvud på sned, satte dig på soffkanten och älskade oss förbehållslöst. Och vi älskade dig!
Pingstafton innebar en tur i ett oändligt vackert öländskt landskap. Under dignande syrener och blommande äppelträd. Vi valde den östra vägen och åkte i sakta mak upp till Köpingsvik till mattemors bästis och hennes två hundar Lajka och Coffee i deras stuga. Roddan gjorde sitt bästa för att väcka liv i två äldre damer, men det var lönlöst och han gjorde sig bäst i att hålla sig på mattan, som i det här fallet var just gräsmattan.
Efter timmar i solen sökte Roddan skugga i det öländska gräset
I väntan på utfodring. Lajka 10 år, Coffee 5 år och så Roddan 3 år (alla är de hundar som fått en andra chans i en ny familj)
Coffee (kullsyster till mattes barndomsväns Malte) har faktiskt en ridge mellan ögonen! Kolla själva!
Vi valde bort stranden för ett vattenhål precis vid sidan av, i form av en konstgjord sjö, och slog oss ned mellan det och ett rapsfält. Naturen är så fantastiskt vacker att man tappar andan. Hundarna roade sig kungligt i vattnet och drev oss till vansinne genom att sandiga och blöta hela tiden gena tvärsöver vår picknickfilt.
Hundarna badade som aldrig förr, brottades, apporterade en hundfrisbee och rejsade på fälten. Efter en stund fick de även ned oss i vattnet, mest som frisbeekastare. Men E och jag hittade en flotte som genast lockade till äventyr.
Genast blev hundarna intresserade och simmade efter... för att bara hoppa av på den lilla ön mitt i sjön. Där tröttnade de snabbt och Roddan hoppade efter oss i vattnet. Adam däremot ville bli hämtad... Sedan stakade vi oss över till andra sidan för att sätta i land två lyckliga hundar. Helt plötsligt kom en grodman simmande från andra hållet! Det var husse M!
Mattar och hundar på flottäventyr.
Det är inte vishet i hans ögon... det är "smööörgås" han tänker.
Var är frisbeen?
Här är den!
Sedan åkte vi hem med två, nästan medvetslösa, hundar... Livet blir inte bättre än såhär!
Studiofoton
Härom lördagen förevigades Roddan av en av (enligt Vapencentralen i Kalmar) Sveriges bästa hundfotografer. Resultatet ser ni nedan... Att förbättra och förstora någon av dessa bilder är hutlöst dyrt... och vill vi verkligen ha en sådan här bild på väggen? Det är liksom inte riktigt vår stil, hur vacker än vår hund är. För visst är han?!
För övrigt drar det ihop sig till Majmönstringen, och jag vet inte riktigt vilken strategi jag ska ha. Vet ni att det är sex år sedan jag ställde hund senast. Jag skulle ju själv behöva gå en kurs. Vi har tränat att stå med Roddan och fick excellent hjälp av Kingas matte Karin. Men det andra då? Ska jag köra på chockterapi för Roddan och hoppas att han baxnar så vid åsynen av andra hundar, att han är lugn.... Vilken metod tror ni på?
Till minne av Loka
Dagens inlägg tillägnas Vereus Qoya-familjens förlust av finaste Loka. Inga ord kan beskriva sorgen efter en älskad hund och inga ord kan trösta. Sorgen är kärlekens pris. Nu springer Loka i solen på andra sidan Regnbågsbron ...
Vi fick bara möjlighet att träffa Loka en enda gång. Något vi aldrig kommer glömma då M fick uppleva den speciella Lokakramen, vilken gick ut på att Loka hoppade upp i M:s knä just när han hällt upp en kopp kaffe åt sig. Ni förstår var det slutade... Även om vi bara fick chansen att träffa Loka en gång, har historierna om henne varit desto fler. Inte ett telefonsamtal med Alafors har saknat en berättelse om vad Loka haft för sig sedan sist... och man kan bara le när man hör hennes namn.
Finaste Loka som varit nanny åt alla små VQ-valpar, med den äran!
Last request
If it should be that I grow frail and weak.
And pain should keep me from my sleep
Then you must do what must be done.
For this, the last battle, can't be won.
You will be sad - I understand.
Don't let your grief then stay your hand
For this day, more than all the rest.
Your love and friendship stand the test.
We had so many happy years.
What is to come can hold no fears
You'd not want me to suffer, so.
When the time comes, please let me go.
I know in time you too will see.
It is a kindness you do for me
Although my tail its last has waved.
From pain and suffering I've been saved
Don't grieve that it should be you.
Who has to decide this thing to do
We've been so close, we two these years.
Don't let your heart hold any tears.
Idag sken solen efter dagar av ösregn... Vi har varit ute mest hela dagen på promenad och i trädgården; Träningspasset bestod av uteserveringspassivitet och Roddan fick två havrekakor för besväret... nu sover han gott i vår säng som vanligt. Vad Roddan gjorde tillsammans med Kinga på första maj kan ni beskåda här.
Kingadejt
