Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

I "Hitta hem" på TV3 vill en matte avliva sin femåriga Rhodesian Ridgeback-hane för att han inte vill vara ensam hemma och för att han då "river köket" efter något ätbart... Mitt hjärta brister! Tur att ställen som Hundstallet finns som kan ge hundar en andra chans!

Idag började vardagen med stort V. Matte började alltså jobba. När hon kom hem trippade Roddan på tå och matte uppfattade något som "träningslust" i Roddans ögon och utrustade sig med en dummie och hundgodis efter middagen, för att träna lite med Roddis. Att valet föll på dummien var för att matte tänkte att lite apportering är en lagom nivå efter sommarens träningsträda. Tji fick hon!

Som tur var kastade matten inte dummien i vattnet utan började med lite landapportering. Roddan satt som fastfrusen i fotposition och glodde enfaldigt på sin matte. "Apportera kan du göra själv! Varför kastar du iväg den om du vill ha den?". Matte började gapskratta vid bara åsynen av Roddan! Inget hjälpte, han ville absolut inte hämta något alls, så vi tränade lite på att hålla dummien i munnen och släppa på kommando. Eh, han är fyra år och har gjort detta hundratals gånger, men idag ville han ingenting alls!

Vi övergick isället till lite gammalt hederligt godisletande i träd och avslutade med lite tricks och lydnadskommandon på avstånd, med en bra störning i form av en man på en parkbänk strax intill. Att göra något på mer än fem meters håll tycker Roddan är jättekämpigt! Han vill vara intill hela tiden! Hur som haver, idag visade han upp något helt nytt för sin matte, han kan rulla runt både åt höger och åt vänster! När lärde han sig det?

Alla, människor och hundar, borde ha en vän som Emma. Hon inte bara tar med sig grisöron och hundtugg när hon hälsar på här hemma, till Roddisens enorma förtjusning. Hon skickar även presenter när hon är på semester. Idag låg ett litet anonymt kuvert på hallmattan när vi kom hem, med världens bästa innehåll!


Lydnadskurs kan du vara själv! En finfin kylskåpsmagnet och ett finfint kort med klara budskap som passar Roddan!

Tusen tack Emma! Vi blev jätteglada! Hoppas på att få träffa dig och Alice Brallis snart! Kram!

Efter att Storvisp och Lillvisp överlyckligt fått återse varandra var det mattarnas och hussarnas tur att återförenas efter att ha varit åtskilda alldeles för länge. Vi har bara vattnat blommor och passat hund utan att få ha umgåtts sådär på riktigt, som vi brukar. Vi styrde ihop en lyxfrukost i köket på Postgatan innan vi packade picknick och for till julgransskogen halvvägs till Växjö. Underbart!

Hur många husmorspoäng får undertecknad, E och O för att ha plockat en kasse full av kantareller som blev till smörgåsar och förvällda för att frysas samt blåbär som räckte till åtminstone två-tre burkar sylt? Icke att förglömma, O plockade även lingon. Undertecknad var stum av beundran över denna husmorsinsats... Hundarna brydde sig inte mycket och jag behöver inte säga hur mycket sömn det blev för dem efter att de oupphörligen rejsade i skogen,fem timmar i sträck, och till och med badade i skogstjärnen.


Världens finaste, jag upprepar världens finaste Ridgebackkillar snusar blåbärsris.


Om man är vänner, släkt och nästan som bröder delar man självklart pinne!


Grabbarna Grus - lika som bär


Tjaaaarleeeek!


Galningarna brottades och jagade varandra över stock och sten, konstigt att de somnade på stört när vi for hem? Icke!


Stor och Liten


Liten härmar Stor


Och gör precis likadant...


Full fart, ned i vattnet, upp och rejsa ett varv i skogen och så kasta sig i vattnet igen.


Bildbevis på vad vi plockade, och detta är bara hälften!

Idag har vi varit på Dunö och hälsat på Eurasierkillarna Nisse och Laban. Laban hade vuxit rejält och är nu större än sin storebror. Nisse var tvåårsmanlig och inte helt övertygad om att Rod, i egenskap av just man, skulle få beträda just hans tomt. Konstigt, sa Rod, vi har ju träffats förut. Det fick bli passivitetsträning vid våra fötter istället, medan vi fikade. Det funkade bra!

Vi är just hemkomna från brukshundklubben dit matte & Roddan for på ren impuls. Matte tänkte att Roddan skulle få lite balansträning på agilityhindrena i självförtroendestärkande syfte. Överhuvudtaget tänker matte att allt som kan få Rod att sträcka lite på sig är bra. Men precis när Roddan kommit upp på den vågräta delen av det stora balanshindret satte skotträningen i gång på appellplanen. Där tränade massa schäfrar och mallar skydds. Så med agilityn blev det 0 och inget, istället gjorde vi inkallningsövningar samtidigt som skotten avlossades. Mycket nyttigt! Roddan är helt klart skottberörd, men kan ta det coolt efter att han kollat in mattes eller husses reaktion. Dock tog han ett jätteskutt ned från hindret just då första skottet gick av.

Här följer nu bilder från Gotlandssemestern och så några bilder från när vi passade Lillvispen söndag-måndag.

Gotland var hett, hett, hett och Roddan lät sig helt sonika vattnas av husse.


När solen stod som högst åkte vi till det hemliga kalkstensbrottet ett stenkast från Hajdungs... Roddan fick svalka och simträning.


Han som inte är så bra på att simma gillar i alla fall att vattenapportera!




Näe jag tänker inte dyka i med dig...






Matte kom nu'rå...


Matte och Roddan simmar ikapp till pinnen, på stänket ser ni vem som simmar smidigast.

Lördag kväll återvände vi hem och på söndag kväll trillade Adam in genom dörren. Lyckan var total när de båda herrarna återsåg varandra efter lång tid. Lillvispen gjorde sitt bästa för att hålla Storvispen igång. Det är verkligen skillnad på en VQ Stjärna och en VQ Diamant och på en fyraårig och en niomånaders Ridgeback.


Morgonmys i sängen. Under natten sov de i varsin korg, Roddan har ju två, med nosarna mot varandra.


"Rygg mot rygg, jag är trygg".

Hälsningar från Sveriges östra utpost! Roddan hälsar att livet på landet är härligt och att man här precis som i Frankrike slipper gå i koppel. Här får hundar äta människomat och vara ute från morgon till kväll.

Vi kom dock ihåg att ta med kopplet, till skillnad från när vi åkte till Österlen. Då kom vi på, när vi var på biblan för att låna ljudbok, att Roddans koppel låg i en byrålåda hemma. Så kan det går när ens hund går lös hemma i kvarteren också... 

Bloggtorkan har infunnit sig, vilket kanske beror på att vi sover till lunchtid, slappar hela dagarna i solen och doppar oss i Kalmarsund. Det enda som upptar vår hjärnverksamhet är en viss dag i september. Roddan är inte ensam en sekund utan far hit och dit med sin husse och matte. I morgon drar vi till den större ön längre österut i Östersjön, Gotland. Där väntar husses morföräldrar och taxen Basse.

På återseende!


Husses fötter med Ölandsbron i bakgrunden

Som om vi inte fått nog av att bo i bilen och av campinglivet så drog vi lite spontant till Österlen i torsdags kväll där våra Örebrovänner D, B och V väntade på Löderups strandbad. Inte mycket sol, men desto mer regn, således svensk sommar när den är som allra somrigast. En finfin lååånghelg!


Ett kärt återseende som kröntes med den eviga frågan "Får jag hålla i kopplet?" Såklart är svaret!


Stor hund, liten tjej...


Man vet att man har fina vänner när de köper lördagsgodis i form av en hjortpenis till ens hund. Vi har aldrig skådat något liknande, men man kunde välja på oxpenis och hjortpenis på Tomelilla marknad. Roddan käkade upp halva, och vi tyckte att den stank.... uäääk...



Roddan vid Äpplets hus i Kivik


Det är betydligt enklare att semestra med hund i Frankrike än i Sverige. Matte som alltid velat åka till stranden vid Knäbäckshusen fick snabbt tänka om... Hundar får inte ens gå på stranden. Jag förstår ju att de inte får vara lösa, att man måste plocka upp o.s.v. men att inte ens få vistas på en folktom strand, det är väl Sverige i ett nötskal? (Strand är ju inte alltid lika med badplats, inga bryggor, inga soptunnor, ingen glasskiosk, ingen livboj etc.)


Kakbuffé á 50 pickalurer i Komstad Mölla. Roddan fick resterna och sedan gick han iväg för att flörta med en Golden och en Vorsteh som kastat längtansfyllda blickar på honom.


Roddan är den mest osjälvständiga hunden som finns, han vill alltid vara hos husse eller matte, andras sällskap duger inte ens hälften. Lilla V sa mycket förnuftigt flera gånger under helgen "Men Roddan du behöver inte vara ledsen, jag är ju här med dig..."  Mycket klok liten tjej!


Kvällspromenad på stranden


Kärlek vid Ales stenar


Ales stenar... 1500 gammal fascinerande skeppsättning, 42 meter över havet, med fantastisk utsikt.


Ål. sill, strömming och lax i Kåseberga hamn.

Tack D,B och V för en mysig långhelg med er i ett av Sveriges vackraste landskap! Skåne!

Vi anlände Lyon igår kväll och är alltså nu hos Julia och Johan. Därav ett svenskt tangentbord (mycket lättare) med å, ä och ö. Alltså blev det lite storstad även på denna semester. Det är så mysigt och kul att se Julia och Johan igen och Roddan njuter av att bo i lägenhet med kallt klinkergolv och en balkong. För oss var det skönt att kunna ta en riktigt fräsch dusch och slänga in våra gamla kalsingar i en riktig tvättmaskin och sova i sköna sängar, men framförallt att återse goda vänner såklart!!!

Efter som varken vi eller J & J firat riktig midsommar. För oss var det ICA:s aprikoskräm utan mjölk, ur en kåsa i mörkret på tyska autobahn och för J & J en trettioårsfest, så bestämdes det snabbt att det igår var midsommar. Vi hade med oss svettig öländsk färskpotatis i kylboxen och J & J hade storshoppat  på IKEA här i Lyon. Så igår till tonerna av Evert Taube inmundigades sill av varierande sort, IKEA:s julsnaps av olika sort, laxsnittar, knäckebröd, brännvinsost, kräftost och till detta rödvin eller öl och så crème fraiche och färskpotatis med gräslök såklart. Vår fina middag avslutades med franska jordgubbar och grädde. Det är definitivt det godaste vi ätit på denna semester! Haha... Helt ljuvligt! Så GLAD MIDSOMMAR! Joyeaux été midi, eller nå't!

Efter sovmorgon och långfrulle med mangosmoothie och pain chocolat så har vi idag gjort en liten vandring ungefär en timmas bilfärd söderut från Lyon. Genom en liten by som heter Condrieu och så genom olika vingårdar i Rhönedalen. Fantastisk natur, underbar utsikt och skönt för Roddis att löpa fritt. Precis när vi satte oss i bilen tillbaka öppnade sig himlen och ett regn utan dess like faller ute nu till muller av åska.

Ikväll blir det filmmys med popcorn och svenska dillchips och i morgon börjar vi återresan mot Svedala... vi räknar med att vara hemma på onsdag om allt som planerat.

À bientôt!

Jag hoppas rubriken stavades ratt, jag ar ju inta sa haj pa franska, sarskilt inte rattstavning och det ar ju lita knepigt for en svenskfroken som jag...

Annu en halsning fran La Franqui! Vi ar kvar men ror oss mot Lyon nagon gang framat helgen eller i helgen eller na't san't.... Sa Julia vi kommer!!!

Senaste nytt ar att Roddan numer har sjalvfortroendet att simma. Ni som kanner honom vet att han badar, men aldrig mer an tilm magen. Nu har han borjat att simma men stor frenesi! Coolt att se!

I ovrigt inget nytt.... vara dagar ser ut som foljer, sovmorgon, frulle, stranden, lunch, stranden eller hangmattan, apéritif, slappa, middag, langpromenad, godnatt.... surfing och boklasning forstas.

Om ni handelsevis skulle campa som vi gor pa en camping sa lamna for djavulen er afrikanska djembetrumma hemma och vad ni gor lat bli att borja taktlost ova er pa denna trumma vid 23-tiden... Barnfamiljen - med hundra barn - mittemot oss borjade i stor fortvivlan och med en stor portion ironi anvanda sin frysvaska som trumma som svar till idioten som varit dum i huvudet nog att ta med sin djembetrumma till en camping.

Annars ar det helt lugnt att bo med alla denna skona blandning av manniskor och fransmannen ar sa vanliga och trevliga...  alla fransman gillar hundar och mest av allt stora bruna hundar med snalla ogon som far alla att smalta. Roddans nya namn ar "Beau" och "Grand chien"

Bises!

Vi har det helt underbart och befinner oss just nu i arets forra parla La Franqui. Valkomnades till och med med kindpussar pâ Le Cozy dar vi hangde forra aret. Mest verkar de ha saknat Roddan... haha

Turen har gatt fran Odense via motorvagssomn pa autorouten,  camping i Tournus (nara Taize) och sa Cap Couronne (ett skumt stalle men med havsutsikt och medelhavsbad fran klippor, lite knoligt med Rod, men det gick).... Dar fanns till och med rattor som sprang pa elledningarna som hanger mellan gatlysena. Vi gick lite vilse pa kvallen och fick en strapatsrik promenad runt sjalvaste "Cap:en", men tog oss runt helskinnade alla tre. Vi har som ni markt tagit det ganska lugnt ned, men det har varit skont!!!!

Efter Cap Couronne gjorde vi Camargue pa riktigt! Och har sett hundratals flamingos vada i saltbassangerna.... Sa himla coola! Vi vildcampade langst ute vid havet pa stranden vid Beauduc, en timmes bilfard bortom allfarvagen, direkt pa stranden... Supermysigt sa lange det var dag, men klockan ett pa natten vackte M oss och vi var tvungna att packa ned talt och grejer fort som tusan. Tidvattnet hotade oss bakifran och vi var radda att inte kunna ta oss darifran alls! Dessutom var myggen inte att leka med... Roddan har varit bucklig hela han, anda tills idag! Men Camargue ar en fantastisk naturupplevelse ,aven om den natten inte var sarskilt rolig.

Nu hanger vi alltsa i La Franqui och jag sitter i hamnen i Port Leucate pa turistinformationen medan husse och Roddan inventerar surfaffarer.... Vi blir nog har ett tag innan vi ska bestamma oss for slakten pa atlantkusten eller Julia och Johan i Lyon. Summa summarum ar allt underbart och vi har nu efter en vecka borjat komma in i semesterlunken. Det tog ett tag, men nu sa....

GRATTIS TUSENFALT Ems och Tobbe till er lilla Alice!!! Hon ar sjukt sot och ruskigt lik dig Ems!!! Kan inte vanta tills jag far komma hem och snusa pa henne!!!!! Grattis aven Peter och Malin till er lilla flicka, de som ser dem kan val halsa fran mig!!!!

Ha det nu sa bra hemma i kalla Svedala, fortare an vad ni tror ar vi hemma igen....

Bises!

Via ett stopp i Växjö körde vi Kalmar-Odense på åtta timmar igår och anlände mitt i natten. Vi sov i bussen, mitt i stan, utanför vår vän B:s tjejs hus. Vi som "bara" skulle droppa B här, precis som förra året har nu blivit kvar... Idag har vi gjort Odense till fots och Roddan har blivit både beundrad för sin vackerhet och utskälld för att han råkade pinka i stan. Enligt en otrevlig dansk snubbe kostar det 600 pix i böter minsann. Vi ursäktade oss och förstod inte riktigt hans upprördhet då Roddan bara pinkade några droppar på marken.

Vi får väl se om vi nu "fastnar" här ytterligare en kväll och hänger med B & C eller om vi rullar vidare nedåt Tyskland senare i afton. Nu blir det antingen surfing i Kerteminde eller stan med en eftermiddagsdrink Hur som haver är det semester och hurra för det!

Om några timmar rullar vi söderut och är tillbaka om någon månad eller så... Vi önskar alla bloggläsare en skön sommar och en fin semester! Det ska vi ha... Bloggen uppdateras när andan faller på och när vi snubblar över en internetuppkoppling.

Au revoir!

Det är gott att vara lärarhund de sista veckorna innan sommarlovet. Då får man fika i parken och lyssna på poesi eller sitta på läktaren på Fredriksskans och titta på friidrottstävlingar... Roddan njuter av allas uppmärksamhet och av att vara ute mest hela tiden. Han är så otroligt enkel att ha med sig och gillar läget var som.


Anledningen till att vi inte längre kan vara på gården på ett tag...

Vår gård är just nu en måsbarnkammare och vaktas argt av en måsmamma och en måspappa. Ungen har som sig bör trillat ur boet och sitter och piper på gräsmattan. Måsarna attackerar en ovanifrån när man hämtar sin cykel, slänger sopor eller vattnar sina utekrukor. Det känns som om man fått vildvittrorna i Ronja Rövardotter som grannar. För Roddan är det traumatiskt att jagas av arga måsar så vi skippar gården för ett tag och hänger i parken eller på någon uteservering.

Världens bästa hund har fått kursdiplom och sökt och spårat som bara den hela kvällen tillsammans med alla mysiga hundar och mattar i skogarna väster om Läckeby. Även om Roddan inte är någon spårmästare måste jag erkänna att kvällens viltspår var hans bästa någonsin och matte har lärt sig att verkligen se när Roddan jobbar och lita på hans förmåga... Sökandet är bara pang på och jätteroligt mest hela tiden tycker Rod.


Roddan spanar och sniffar efter figgen och matte peppar upp honom till att nästan, nästan dra  i halsbandet, men bara nästan...


Posar lite för pudeln "Kajsa Bergkvists" *studs studs* matte som får ställa upp som fotograf...


Och så iväg på kommando...

Älskade hund, att se dig i ditt esse gör mig alldeles varm i hjärtat. Vem hade kunnat ana vad du kunde lära dig, hur du kunde utvecklas och växa... det känns ibland som det var igår du var så ynklig att du var rädd för våra vänner hemma hos dig själv och rädd för ditt eget trapphus. Nu kan du söka och hitta figgar i skogen som du kan visa din matte. Du vågar ta klöven i munnen i slutet av ett viltspår... den som du först, för bara ett år sedan, var rädd för... Du är bäst!