Dopparedan!
Bild 1. Rod väntar på varsågod från "momor"
Bild 2. Rod deltar i julmatstillagningen
Bild 3. Skräckinjagande "Hönapöna"
Bild 4. Sammetsöra
Dan före dopparedan
Under eftermiddagen var vi hemma hos barndomsvännen M och hennes föräldrar som hemskt gärna ville beundra Rod. En "lejonhund" har varit deras hemliga dröm länge, och nu fick de chansen att träffa en livs levande hemma i sitt eget vardagsrum. M's pappa bredde ostsmörgåsar till Rod och bjöd honom även på några prinskorvar. En punschpralin slank tydligen till och med ned någonstans mitt i allt. Är det jul så är det...
Roddis snusade igenom hela deras lägenhet, där egentligen två katter regerar, minutiöst . Dessa katter var dock lägligt instängda i sovrummet, mest för deras egen skull. Känns så bra att gå bort med Rod och träna honom i att slappna av hemma hos andra. Passivitetsträning är nyttigt för en sprallig Ridgeback som vill ha koll på allt och det går bättre och bättre. Han vill dock ha järnkoll på var jag är hela tiden, och jag kan inte gå på toaletten utan att han följer med. Men han kan varva ned och till och med sova en stund då och då.
I Fjätervålen där vårt nyår ska firas med vänner, långt ifrån smällare och annat otyg är det knappt någon snö alls och i skrivande stund bara en ynka minusgrad. Gissar att jag inte behöver paniksy en mössa till Rods sammetsöron i morgon.
Stilstudie med tomteluva
(Med, med en på sned tvärsöver och så utan...)
(Han har ett mystiskt skärsår på nosen upptäckte jag idag, vet inte hur det uppkommit, men det ser värre ut på bild än i verkligheten, tack och lov)
Rod bakom familjegranen (var annars liksom) ser ut som han nosar på en jättepumla.
Nu ska vi iväg och hämta "moster" vid tåget...
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
Från oss alla till Er alla
En riktigt god jul med god mat, vila och härligt umgänge önskar vi Er!
Ett gott slut och ett gott nytt 2007 likaså!
Roddis tackar alla som besöker hans blogg och lämnar kommentarer efter sig... sån't är skoj!
Nu stressar vi med det sista... julklappar, godis och mat. I morgon kommer husses mormor & morfar med taxen Basse på middag. Roddis firar sedan jul med matte och mattes familj i Kalmar medan husse far till Skåne med tjocka släkten och kommer tillbaka på juldagen. På annandagen far vi vidare mot Dalafjällen, där vi hoppas på snö och kyla! Snowboardarna står och darrar av förväntan i förrådet ;)
Ät, vila och njut!
Må väl, så hörs och ses vi på det nya året!
Tre ridgebacks på språng
Idag blev det ett efterlängtat och välbehövligt rejsande med både Bella & Thaba. Vi möttes för en regnvåt promenad i fårhagen. Tre ridgebacks fick sträcka på benen och jaga varandra i flygande fläng.
Rod posar på en sten i fårhagen
Vi som tyckte att Thaba och Rod var svåra att fånga på samma bild förra gången vi sågs, hur är det då inte att få en Bella, en Thaba och en Rod stilla på en och samma bild?
Första rabiessprutan
Matchvikten är numer 48,7 kilo, alltså -1 kilo sedan förra veterinärbesöket. Det syns faktiskt runt Roddis midja...
På kvällen var vi bjudna till jobbarkompisen J på glögg och Trivial Pursuit. Roddis charmade alla, till och med väldigt hundrädda jobbarkompisen P som till och med tyckte att Rod var fin! Roddis fes illa, tuggade ben och sov under vardagsrumsbordet. Nyttig social träning, att koppla av hemma hos någon annan. Mer sån't behövs!
Såhär trötta är vi just nu, bara en vecka kvar till jullovet!
Husse vid tangenterna
När matte åkt till Luleå får husse träda in och skriva lite i bloggen för att hålla alla uppdaterade. Och helgen som gick spenderades på Öland, med surfing vid Hagapark där Rod sprang lös i flera timmar. Ja, lite kallt tyckte han allt att det var och visst var det skönt när husse tog fram vindjackan som är lite fodrad. Men annars tyckte Rod inte att det gjorde något att det drog kring öronen. För står man inte still utan hoppar runt mest hela tiden och leker med andra hundar som kommer förbi, utan att fråga husse om lov, så fryser man ju inte. Är man strategisk så sparar man ju också det obligatoriska doppet till sista stund exakt innan man ska åka hem. Då behöver man inte springa runt blöt och frysa. Husses lite bittra min för att man dels blöter ner bilen, dels sandar ner extra mycket är inget att bry sig om. Hur som helst, skönt är det sedan att få komma hem och krypa ner i sängen och bara mysa. Något Rod gjorde resten av lördagen.
Söndag inleddes med en träff med Zindra, men Rod tyckte nog att hon var lite väl mycket ”på”. Herregud vad valpar kan vara jobbiga och dessutom skräckinjagande. Rod tryckte sig därför hellre mot husses ben än att hålla på att springa runt och leka så där helt hysteriskt. Två år och några månader och man börjar ju bli gammal trots allt. Nej, denna dag gillade Rod mer den långa promenaden genom Kalmarsundsparken. Den var mycket lugnare och behagligare. Kvällen spenderades senare hos ”farmor” medan husse åkte och spelade undervattensrugby i en dryg timme och där fick tydligen Rod lite adventsfika. Även hundar gillar pepparkakor och lussebullar. 
Husse till vänster... (Båda bilderna är tagna av R. Wallén)
Sitta fint
Nu åker matte till Luleå för att hälsa på tjocka släkten i några dagar och Roddis och husse får vara solokvistar hemma med varandra, därför blir det ingen uppdatering här förrän nästa vecka någon gång.
Må väl i decembermörkret!
Första advent
Roddis och jag firade första advent med fullt hus! (Husse är i Öret, men kommer ikväll hurra!) Fem fikagäster och Rod var i sitt esse! Inte alls lika blyg och försiktig inledningsvis som mot gästerna dagarna innan, men så är det också alla våra närmaste och som alla älskar hundar och speciellt Rod. Roddis sprang varv på varv med sin dalmatiner när gästerna kom.
I söndags (första advent) var Rod med mig på stan, ända in på Expertbutiken och faktiskt sa ingen någonting alls! Jag vägrar binda honom i en lyktstolpe och brukar därför inte ha med honom alls om jag måste in i affärer. Men nu fick han följa med och det gick så bra så!
I fyra dagar har jag jobbat stenhårt med Rods möten med andra hundar och faktiskt så känns det som om det gett resultat! Inte ett skall på fyra dagar - alltid något - även om han fortfarande blir lika uppvarvad. Den som blir mest mentalt utmattad av detta är nog ändå jag som vrider ut och in på mig själv med kontaktövningar, godislockande och avledningar enligt alla konstens regler.
På morgonpromenaden idag klev en trevlig man fram och sa "jag intervjuar alla Rhodesian-ägare" och så berättade han om sitt intresse för rasen och frågade oss en massa, och jag kan ju inte annat än skryta om Rod, säga att han är en urmysig hund och att Ridgeback onekligen är en speciell ras till både sätt och utseende. Jag rekommenderade SRRS om han skulle kunna tänka sig en omplaceringshund... och givetvis rekommenderar vi Vereus Qoya.
Var man än går i denna lilla stad så väcker i alla fall Rod folks uppmärksamhet... och jaa, han är ju finast!
Lökdipstjuven
Dessa bilderna är visserligen på Rod när han har vaniljsås på hela nosen... men de illustrerar lökdipshysset på ett nästan rättvisande sätt.