Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Rod har varit lite krasslig de senaste dagarna. Nosen är snustorr och ändå nyser han och fnyser. Det har i och för sig blivit bättre än dagarna innan idag, men vi har ändå en veterinärtid inbokad på onsdag så får vi se vad de säger. Grannen med 3 hundar säger noskvalster och det kanske det är. Men min erfarenhet säger att hundarna då brukar "snorkla" mer inåt med nosen än vad Rod nu gör så det kanske bara är en liten vanlig förkylning. På onsdag får vi veta och tills dess tar vi det lite piano.


Rod har somnat på ett ställe där han aldrig sovit förut, med nosen på avdelning E (pedagogik) i köksbokhyllan sover han i solen. Över huvud taget ligger han mer direkt på golvet än han gjort innan. Det kanske är värmen? Och kanske även möjligheten att sola sig?

Mattes mamma sa idag "tänk vad Rods personlighet har utvecklats sedan han kom till er" och det är faktiskt väldigt sant. Han uttrycker mer egen vilja, tar för sig och undersöker föremål som är skrämmande eller som avviker på ett för honom intressant sätt. Idag var vi ensamma hemma han och jag, och jag står i duschen när jag hör honom tydligt ge ifrån sig ett ljud han aldrig gjort förut. Inte ett skall. Jag kommer ut ur duschen och han visar med tydlighet att det är något vid dörren. Jag öppnar och utanför står en kvinna som vill ha hjälp med att leverera ett par glasögon till grannen mittemot, som inte är hemma. Det var det Rod ville tala om för mig, att någon knackat på. Kvinnan i trappen frågar mig också "har ni en sydafrikan hemma?" och jag fattar inte ett ord av vad hon menar. Hon pekar på Rod, "ja, är inte det där en Rhodesian Ridgeback"? Joorå, matte är dummare än tåget bara.

Rod har också börjat med en ny grej. Han hämtar fina presenter ur sin låda till de som besöker oss när det ringer på vår dörr. Han kan dock inte riktigt överlämna dem än. Men han hämtar något fint ur leklådan som han sedan triumfatoriskt springer varv på varv med genom lägenheten. Helst förbi gästen i hallen många gånger. Om gästen lockar på honom kan det hända att han glatt delar med sig.


Rod förstår inte varifrån jag ropar. Fotot är taget från badrumsfönstret ner på vår innergård.

Efter mattes jobb slutat nu i eftermiddag överraskade Rod och husse med att komma dit med bussen och vi styrde kosan mot Öland och solen och vindarna. Rod blev överlycklig av att matte helt plötsligt dök upp i framsätet och höll på att hoppa ur skinnet av glädje. Husse ville surfa innan eftermiddagsbrisen tog slut så fortfort körde vi till Haga Park. Rod släpptes ut och sprang omkring och snusade med öronen fladdrande i vinden... badade framtassarna och pinkade på varje enbuske inom synhåll. Tyvärr glömde husse kameran, så det får bli två gamla strandbilder idag. Sedan jobbade matte lite i solen och Rod låg i gräset och spanade på vad husse hade för sig med de andra grodmansklädda surfkillarna.

Efter två timmar åkte matte och Rod hem, husse fixade skjuts med andra surfare hem. Matte och Rod körde till Eriksöre för att leta efter den berömda agilitybanan för att tjuvträna lite, men vi hittade den inte. Kanske är hindrena inte utställd för säsongen ännu... Okej Roddis kanske är lite för stor för sporten agility, men lite hinder- och balansträning är alltid bra för självförtroendet. Jag har ingen större förhoppning av att han klarar "däcket" haha...


Inkallning på Tofta strand, långfredagen 2007


Älsklingen i solen på Gotland

Om någon skulle stanna och fråga mig vad jag håller på med när jag glatt strör ut bitar av en rökt lammfiol i en fyrkant på gräset, samt gömmer små bitar av lammfiol i ett träd så skulle de med all säkerhet klassa mig som galning.

Det finns en diagnos för sådant här...

Hundägande (Hundus idiotus)
Är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att andelen som tillfrisknar är låg.

Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten skaffat hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, t.o.m. hagel och drivis, under bästa sändningstid på tv, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till blåaktig nyans, vilt skrikande KOM HIIIIT! Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses patienten ofta ståendes i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra patienter, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Till högtidsdagar köper patienten ofta under stort hemlighetsmakeri morötter och hamburgare i plast (med inbyggt pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och spara t.ex till jul. På högtidsdagen tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog, oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ned på presenter vid jul, hundens födelsedag och eventuella namnsdagar.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bl.a. omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt en motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par varv och får då olikfärgade plastband som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är 500-800kr.

Det finns även andra symptom som t.ex. när patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Omyndigförklarande är ej att rekommendera trots att det varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.


Rod och husse slappar i soffan hos husses mormor och morfar på Gotland

Ikväll ska Roddis sova hos "mormor" och "morfar" för matte och husse ska hem till kompisar i obygden och dricka vin och sova över. Kompisarnas hund är sjuk och får inte träffa andra hundar under medicineringen, därför får Rod stanna inom Kalmars gränser, och träna på sin självständighet- nyttigt! Vi är dock bortbjudna i morgon igen... till husses mamma på födelsedagsbrunch och då är Rod nästan mer bjuden än oss.

Så är vi hemma igen efter en "utflykt" till ostligare longituder och Roddis har fått besöka Gotland för första gången i sitt liv. Färja dit och hem i hundsalong, inga problem för Rod.



Vi anlände på långfredagen och blev emottagna med öppna famnen på Hajdungs, som är den gård där husses mormor & morfar bor. Under påsken var huset fullt med tio personer från  10 - 80 år och två hundar. Taxen Basse och Roddis fick samsas snällt om kärleken och alla godbitar som bjöds från bord och diskbänk. Inga problem med den saken heller. Rod och Basse är lite av samma hundtyp och inte ens ett morr om ett ben hördes på fyra dagar. Den sista dagen såg vi dem till och med pussas lite...

Nåväl efter ankomst stuvade vi in husses moster, morbror + kusiner + Rod + husse & matte och styrde kosan emot Tofta strand för en långpromenad efter allt stillasittande. Det är sommartid Gotlands i särklass populäraste strand, då brukar vi inte ens besöka den, men nu var det helt turisttomt och vi kunde följa strandkanten ända till Gnisvärd. Rod premiärbadade för säsongen.

 
Rod kastar sig i vågorna på Tofta strand

På lördagen letades det först påskägg i hus och trädgård, sedan åkte vi inte till stan för en fika. Rod stannade med övriga gänget och hann inte ens märka att vi var borta. Kan att ha och göra med påskbordförberedelserna i köket... Ibland när vi lämnar honom med andra människor på ett nytt ställe blir han lite ledsen i ögat en liten stund- men inte denna gång. På eftermiddagen blev det trädgårdsjobb, kortspelande, deckarläsning och middagssovning som sig bör på semestern.
 
På söndagen lämnade hela högen Hajdungs och åkte på  picknicksutflykt till Furillen norr om Slite. Vi åt våra medhavda bullar och drack vårt kaffe i solen. Sedan åkte vi hem via Lärbro och Gotlands Vårsalong med konst av amatörer och proffs, som husse dock skippade till förmån för att hänga med Rod i  folkisbussen. Om husse får välja mellan hund och kultur är valet inte svårt. Tur att Rod har en sådan husse eftersom matte jämt måste titta på tavlor och annat. Eftermiddagen ägnade vi åt  trädgårdsjobb i några timmar och tur var väl det för när vi vaknade på annandagen var det SNÖ ute.


Vattnet på Furillen är nästintill medelhavsblått...

Roddis och hans matte posar för husse

På påskannandagens morgon lyckades husses mamma få upp matte ur sängen innan hon knappt vaknat och övertygade henne om att vara med och yoga. Rod är inte den som är den och hängde på han också efter en drill i snöyran. Helt klar är Rod bättre på "stående hund" än vad någon människa kan vara... För matte som tycker Yoga är nog svårt att var det inte helt enkelt att yoga med en hund PÅ Yogamattan - men hon har träningsvärk idag så något måste hon ju uträttat.

Vi som planerat spårläggande över kalkstensheden på måndagen - lagom svårt för Rod - fick med snopna miner alltså istället bevittna en smärre snöstorm.. nästan... det snöade i alla fall nästan hela dagen.


Obligatoriska kortet i trappan, där alla husets hundar genom åren förevigats. Totte, Titus, Mungo, Felix och även Leva såklart.


Vi andra släpade grenar och kvistar i oändlig mängd och gjorde tre majbrasor (här på fältet där Rod står) att brännas senare i år. Rod bara solade sig... och bar bort en del av pinnarna till andra delar av trädgården.


Påskhund!


Eftersom hundar också är människor, allt enligt husses mormor, gäller på Gotland regeln att hundar får vara i soffan. Men gud så trist husse, måste du verkligen jobba? säger Rod.




Snöbeviset från annandagens morgon

Och med en, av trötthet nästan medvetslös, hund packade vi in oss och for hem. Efter att Rod i fyra dagar varit utomhus mestadelen av tiden dessutom varit okopplad, sprungit lös, umgåtts med tre barn, en tax och inte sovit en blund på dagarna som han brukar, så gick hans ögon i kors. Han somnade in nästan direkt på färjan trots skällande hundar i hundsalongen. Han sov gott i sin korg nästan hela vägen hem. Matte och Roddis tog sovmorgon ända till halvtio i morse... är det påsklov så är det!

Helgens Rodskratt bjöd husses morbror på när han lösryckt ur sitt sammanhang hörde matte säga till husse att vi lika gärna kan beställa tid för höftledsröntgen nu när EU-passets blodprov ska fixas hos veterinären. Morbror J förstod det som att Rods höfter skulle kollas av anledningen att han ska utomlands med oss. "Varför?" var den självklara frågan, han ska väl inte till Rio (på karneval och dansa samba)? Haha...

Tusen tack husses tjocka släkt för en underbar påskhelg! Hoppas att vi ses snart igen...