Lökdipstjuven

Igår kväll spelade Marit Bergman på studentkåren som ligger i nästa kvarter... Givetvis var matte där med vänner och förfesten utspelades givetvis hemma hos oss. Innan vi gick iväg för att hämta middagen på kvarterspizzerian Rodsäkrades hemmet snabbt då han fick vara själv de fem minutrarna. Trodde jag ja! När jag öppnar dörren möts jag av en överlycklig vitprickig hund... Vad har jag glömt framme? Jo! Lökdip... den lilla detaljen hade jag missat, men inte Rod! Jag ljuger inte när jag säger att han hade lökdip ända ut på rumpan och på svansen... och på den nyvättade och nystrukna duken på bordet. ROOOOD! Det är bara att le och se glad ut när man är så klantig!


Dessa bilderna är visserligen på Rod när han har vaniljsås på hela nosen... men de illustrerar lökdipshysset på ett nästan rättvisande sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback