Grillpremiär!
Ikväll var det dags för grillpremiär, i alla fall hemma i vår egen trädgård. Tzatsiki, klyftpotatis och mattes mammas fantastiska marinad på köttet, det kan inte bli så mycket bättre! Roddan höll ställningarna i trädgården... lät bli att jaga bort kaninerna (!!!) och pinkade på påskliljorna istället. Han tyckte mest att grillen luktade illa och lät även bli kotletterna...
Ingen kommer här fram när jag spanar vid staketet!
Husse är lyrisk efter att äntligen fått hem sin custom-made kiteboard från England efter en låååång väntan! Rod nosar på sockerdricksträdet (det ser ut som Pippi Långstrumps, fast det är ett vanligt päronträd) som just spruckit ut i grönska.
Idag har Rod varit till stor belåtenhet för sin husse och matte. Han har varit på löparrunda med husse och sprungit lös bredvid. Han har tagit det piano i på gården och är lyhörd som vanligt och ligger lydigt kvar när matte platsar honom.
Tidigare i veckan var det dock lite sådär med lyhördheten, det är som om han kommit in i en tonårsperiod och är mer ettåring än snart treåring. Lyssnar inte och går sina egna vägar. Han börjar bli mycket mer trygg och litar på oss och vågar därför mer... det känns som om vi ännu mer kan ställa krav och visa var skåpet ska stå. Även om man är lilla , fega och försiktiga Rod så får man inte äta fågelbajs och man måste komma på inkallning ovillkorligen snabbt. Samtidigt gör det oss otroligt glada att han verkligen vuxit! Han tar för sig av livet, njuter av livet, utforskar och verkligen lever... vilken hund han är om man jämför med för ett drygt halvår sedan! Knappt vi tror det själva.
Att man kan älska en hund så mycket...
Ingen kommer här fram när jag spanar vid staketet!
Husse är lyrisk efter att äntligen fått hem sin custom-made kiteboard från England efter en låååång väntan! Rod nosar på sockerdricksträdet (det ser ut som Pippi Långstrumps, fast det är ett vanligt päronträd) som just spruckit ut i grönska.
Idag har Rod varit till stor belåtenhet för sin husse och matte. Han har varit på löparrunda med husse och sprungit lös bredvid. Han har tagit det piano i på gården och är lyhörd som vanligt och ligger lydigt kvar när matte platsar honom.
Tidigare i veckan var det dock lite sådär med lyhördheten, det är som om han kommit in i en tonårsperiod och är mer ettåring än snart treåring. Lyssnar inte och går sina egna vägar. Han börjar bli mycket mer trygg och litar på oss och vågar därför mer... det känns som om vi ännu mer kan ställa krav och visa var skåpet ska stå. Även om man är lilla , fega och försiktiga Rod så får man inte äta fågelbajs och man måste komma på inkallning ovillkorligen snabbt. Samtidigt gör det oss otroligt glada att han verkligen vuxit! Han tar för sig av livet, njuter av livet, utforskar och verkligen lever... vilken hund han är om man jämför med för ett drygt halvår sedan! Knappt vi tror det själva.
Att man kan älska en hund så mycket...
Kommentarer
Trackback