Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

I morse klev husse upp klockan 5 för att ta tåget till jobbet i Örebro. Rod klev också upp klockan 5, men insåg snabbt att husses plats i sängen  var både varm och ledig. Pax för den, sa Rod. Klockan 6 vaknade jag av klockan med Rod i mina armar och vi gick upp och ut för en rejäl rastning innan Rods första ensamhetsträning tog vid på riktigt. Vi var nästan alldeles ensamma ute i Kalmar vid den här tiden och tog vägen genom Stadsparken.


Rod följer påbudsskylten, väluppfostrad och artig som han är.



Det är inte alla hundar som får ta morgonpromenader i så historisk miljö som Rod. Vi har hittat en bra plats för  lösspringande och inkallningsträning, på baksidan/framsidan (hur man nu vill ha det) av Kalmar slott.


Här kan man springa fritt!



Det märks att Rod börjar bli varm i kläderna. Han vågade springa framför mig på morgonrastningen och försvann till och med utom synhåll en liten stund, dock kom han tillbaka innan jag hann gömma mig. Han fick också ett "Ridgeback-ryck" och for runt som ett jehu när jag inte tyckte att han skulle äta svampen som växer på gräset vid slottet. Nu är det dags att börja sätta gränser och ställa krav på riktigt! Kontaktträningen ger resultat och nu har han fattat grejen med ögonkontakt innan han slänger sig över maten (han hetsäter, vilket vi också måste jobba med) och ögonkontakt även innan han hoppar ur bilen.


På väg ner i Slottsfjärden för ett morgondopp.




Man kan dricka samtidigt som man badar! Praktiskt va?




Rod poserar. (Han hoppade faktiskt upp självmant!)



På vägen hem mötte vi en konstig gubbe som frågade vilken ras Rod var av. Han var också vänlig nog att upplysa oss om att Rod såg fullkomligt livsfarlig ut. (Vardå någonstans?, tänkte jag. ) Att Rod tyckte att gubben var värd ett par dova skall höll jag nästan med om...


Såhär trött blir man när man haft roligt.



I skrivande stund är jag hemma och Rod har klarat 4 timmar ensam alldeles galant! Det fanns spår i soffan av att en viss hund legat där, men det är inget som Rod känns vid... Kuddarna på golvet som Rod föst ner när han bäddat har ingenting alls med honom att göra. Nu ligger ögontjänaren under soffbordet och slumrar...