Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Nu är det verkligen höst på riktigt och kyligare både ute och inne. Rod vägrar att sova någon annanstans än i värmen mellan oss i sängen... och vi låter honom hållas och flockkänslan är stark! Han vandrar fortfarande lite på nätterna, men inte alls i samma utsträckning som de första veckorna.

Över huvud taget börjar Rod ta det mesta coolare. Han har för längesedan kommit över rädslan för skyltdockorna i upplysta skyltfönster på kvällsrundan genom stan. Han kan exempelvis även passera flera statyer som han tidigare gått i stora bågar runt och han nosar nyfiket på de mest underliga saker som kan dyka upp på trottoaren framför honom. Han hälsar glatt på grannarna och spanar nyfiket in i öppna portar och dörrar vi passerar.

Igår "lekte vi gömma godis i ett träd" och det tar ett tag innan Rod fattar uppgiften och poängen med den. Han älskar förvisso godis, men att nosa, klättra, balansera och krångla för att fånga en Frolic i en barkspringa där går väl ändå gränsen för fåniga saker en matte kan hitta på, ser det ut som han tänker.

Det kan vara knepigt att motivera till hjärngympa och stimulans i form av problemlösning eftersom han är så ovan vid det. Det är nog den största utmaningen för oss framöver. Att komma på inkallning och sätta sig i "fotposition" funkar nästan perfekt numer, men att leta efter något som är gömt eller använda hjärna och nos för klurigheter är svårare! Det handlar om självförtroende, självförtroende, självförtroende och vi hoppas att han växer med de uppgifter han får och att hans tilltro till sin egen förmåga ökar!  Eftersom hans nos är så fantastisk vill vi gärna spåra med honom... och efter jul hoppas vi på att få plats på en aktiveringskurs hos en IMMI-instruktör.

Husse är nu borta i dryga två veckor (vi åker i och för sig  till honom på en minisemester nästa vecka) men därför blir bilduppdateringarna framöver sparsamma...


Här bor jag! Rod i hans egen trädgård där vi tränar lydnadsmoment när andan faller på...