Fullspäckad vecka
Det har varit en intensiv vecka med fullt hus, och olika vänner på besök. Rod älskar att ha människor runt sig och är glad och nöjd. Han är inte ett dugg blyg längre utan delar generöst med sig av nosbuffande och kel.
Igår, lördag, packade vi frukost med ostmackor, varm choklad och så Frolic förstås i utflyktskorgen... och körde till Sandbergen på sydvästra Öland.
Rod på stranden vid Sandbergen. 10 grader i vattnet och snålblåst.
Rod bevisade att inkallningen inte alls sitter (såklart!) och stack efter en Golden Retriever som passerade uppe i skogen.
Ajabaja!
Han kom tillbaka som ett skott efter lååånga sekunder och antagligen var han aldrig framme vid den andra hunden. Men vi fick vråla en hel del... Oj, oj... det måste vi träna på! Inkallning med störning.
Medan jag, Roddis och vännen J gick längs stranden, la husse ett spår i perfekt spårterräng. Efter frukost och promenad i strandkanten var det dags för spårarbete. Nu vet Rod direkt vad det är som ska göras. Sele och lina fungerar som en signal och hans nos börjar jobba direkt. Trots det spårade han ganska okoncentrerat och slarvigt, vilket kan ha berott på flera olika saker.... Vi gjorde ingen affär av det och han hittade spårslutet utan problem. Hurra för det!
Rod och husse följer spåren av just husse...
Vännen J och Rod i samspråk...
På lördagskvällen var det finfin middag med J och vännen E. Rod fick smaka på allt såklart, om än i sin matskål. Popcorn kan han fånga i luften om han anstränger sig. Det är tur att husse och matte har snälla vänner som delar med sig eftersom husse och matte själva är så snåla med allt ;)
Igår, lördag, packade vi frukost med ostmackor, varm choklad och så Frolic förstås i utflyktskorgen... och körde till Sandbergen på sydvästra Öland.
Rod på stranden vid Sandbergen. 10 grader i vattnet och snålblåst.
Rod bevisade att inkallningen inte alls sitter (såklart!) och stack efter en Golden Retriever som passerade uppe i skogen.
Ajabaja!
Han kom tillbaka som ett skott efter lååånga sekunder och antagligen var han aldrig framme vid den andra hunden. Men vi fick vråla en hel del... Oj, oj... det måste vi träna på! Inkallning med störning.
Medan jag, Roddis och vännen J gick längs stranden, la husse ett spår i perfekt spårterräng. Efter frukost och promenad i strandkanten var det dags för spårarbete. Nu vet Rod direkt vad det är som ska göras. Sele och lina fungerar som en signal och hans nos börjar jobba direkt. Trots det spårade han ganska okoncentrerat och slarvigt, vilket kan ha berott på flera olika saker.... Vi gjorde ingen affär av det och han hittade spårslutet utan problem. Hurra för det!
Rod och husse följer spåren av just husse...
Vännen J och Rod i samspråk...
På lördagskvällen var det finfin middag med J och vännen E. Rod fick smaka på allt såklart, om än i sin matskål. Popcorn kan han fånga i luften om han anstränger sig. Det är tur att husse och matte har snälla vänner som delar med sig eftersom husse och matte själva är så snåla med allt ;)
Kommentarer
Postat av: Patricia
Ja, klöven var väl uppskattad :)! Moa började ¨leka¨ med den på en gång och när hon sen fattade att DOM(fick med oss Pascha's klöv oxå) skulle följa med hem till VÅR frys då växte Moa ännu en decimeter!!! Stolt som en tupp :)!
KramKram
Trackback