Massageklapp!

Idag har Roddan inkasserat sin juleklapp... Hundmassage! En tjej som är matte till två beardistikar som vi gått kurser med utbildar sig just till hundmassör på Axelsons gymnastiska institut. Inom kort hoppas hon kunna bedriva verksamhet som "Hundmassören i Kalmar" och vi har fått den fina chansen att låta Roddan vara en av hennes praktikhundar under hennes utbildning. Finemang sa Roddan och somnade så småningom mitt i behandlingen. Vi gick igenom hans tidigare historia och hans liv just nu... Medan vi pratade kurade han ihop sig på massagebädden... Han var väldigt fysisk och intim med massören som ett bevis på sin uppskattning!

Jag som matte fick se honom i ett "nytt ljus" med en hundkunnig person som tog i honom på ett sätt som någon aldrig tidigare gjort... Hon lät hela tiden Roddan styra och "tala om" vad som var okej och inte... han tackade nej till effleurage men var annars väldigt tillfreds! Jag fick veta att han var jämn i muskulaturen, välmusklad men också att han har en spänning höger bak som kan bero på en sträckning eller liknande. 

Otroligt häftigt att se hundmassage på nära håll, och inte alls som min hemska erfarenhet från 2000 i en iskall brukshundsklubbstuga med studsande pudlar ,då mina tankar hela tiden gick till min stackars hund som fick sitta i bilen i minusgrader och vänta. Nej, såhär ska hundmassage vara! Roddan njöt i stora drag och efter avslutad behandling gick han i dvala...

Tusen tack hundmassören!

Från oss alla - till er alla

FRÅN OSS ALLA TILL ER ALLA - EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT 2009!


Roddan och julgranen - utan pynt, nyhuggen i Kråkgärdeskogen

Så är en julstöksvecka till ända, med jullovsavslutning för matten vilket betyder mer tid för Roddilainen. I fredags cyklade(!) vi hurtigt till brukshundklubben och tränade... Roddan hälsar att han äntligen vågade bestiga det stora A-hindret, och när han väl gjort det fanns ingen hejd på honom. Tokfnatt är förnamnet och sedan rusade han upp och ned från båda sidor. Bildbevis finns i mattes mobil för de som inte tror honom.

På lördagen begav sig två preggon, två ridgebacks och två hussiga skogshuggare till Kråkgärde för att upprätthålla den fina traditionen från förra året. Med sig hem fick de ett antal granar varav en står klädd bredvid vår kakelugn. Den lutar betänkligt, men tar stöd emot tidigare nämnda ugn och väggen.

Nu är skinkan griljerad och  klapparna nästan färdiga. Ikväll blir det grötkokning och pepparkaksbak. Roddan är helnöjd med alla matdofter och att vi är hemma med honom hela tiden.

Vi kan även upplysa om att vår ytterdörr nu är lagad av en snäll man som liknade tomten. Så nu slipper matten och Roddan ringa Securitas för att ta sig in i hemmet. Det känns ganska skönt nu såhär i juletider...

EN STOR JULEKRAM MED BARR I HÅRET OCH MÅNGA JULESNAPSAR (för er som får dricka) ÖNSKAR VI ER!

Här följer nu en bildkavalkad från de mindre seriösa granhuggarna...












Kalaskulan

Här kommer senaste bilden med Roddan och hans matte på...  (Okej, okej Roddan är inte i bildens fokus - men han kan skådas i  vänstra hörnet)



Okej det är lika bra att berätta - det går nämligen inte att dölja särskilt väl längre. Roddan är på väg att axla nytt ansvar... tillsammans med sin husse och matte är han på väg emot helt okända äventyr... denna gång i form av en kalaskula som beräknas vara färdig i början av maj. I kalaskulan bor en boxare alt. cirkusakrobat med gymnastiska talanger och vem det är det väntar hela flocken med spänning på att få veta.

Vimsflocken

Idag när matten kom hem vid halvåttatiden fann hon ytterdörren olåst och öppen. Inte på vid gavel eller så, men likväl inte stängd. En glad hund mötte henne i hallen, en hund som alldeles uppenbarligen var ensam hemma. Hussen syntes inte till någonstans... och det visade sig mycket riktigt vid telefonkontakt att han var och handlade mat sedan en timme tillbaka. När matten frågade varför han inte stängt dörren menade han att han låst den (?!) Hur som haver, hunden var kvar i lägenheten, ensam men glad i hågen och hade alldeles uppenbart stannat kvar i hemmet trots att många människor passerat i trapphuset.
 
Hade det varit hussens och mattens förra hund hade de i detta nu sökt sin hund över hela staden. Det behöver man dock inte göra när man har att göra med en Rod. Han stannar där han är och ser ingen anledning att sticka eller ens öppna dörren. Inte hade heller någon granne sett sig nödd att stänga in honom.

Matten är glad att det denna gång var hussen som var vimsigast i flocken. vanligtvis brukar det vara hon själv som gör tokiga saker. Vi kan även tillägga att vi försvarar hussen med att han har väldigt mycket att tänka på på jobbet och att han åker till fjällen med sina kompisar på torsdag. Stressen är alltså en viktig faktor i sammanhanget.

Vimsigast eller ej... bäst av alla är Roddan som stannar där han lämnas!