Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Medan alla andra åkte in till Kalmar för att se KFF spöa AIK och därmed knipa Allsvenskans silver, så åkte Roddan och jag åt rakt motsatta hållet, ut till lugnet på Dunö, för att hälsa på Anna & Nisse. När vi kom ut på gården kryllade det av poliser på andra sidan staketet.... det var säkerligen något huliganpådrag för så många poliser har jag inte sett runt vår husknut sammanlagt på det dryga året vi bott här.


Roddan i finaste höstskrud


En profilbild, bara för att ni ska kunna se hur många poliser det faktiskt stod ute på vår gata...

Nåväl, Dunö i höstskrud med polaren Nisse, det är toppen, säger Rod.


Kan lekinviter bli tydligare än såhär? Även om bilden i sig är oskarp...


Men bara eeen tungkyss, snääälla Roddan?


Sedan var brottningen i full gång.


Ibland var Roddan så snäll att han la sig ned så att Nisse fick vara störst ett tag...


Meh, varför ska du ligga ned, kom så springer vi istället....


Ja, ja jag har snart vilat färdigt...


Tjihoo!!! Inte en av åtta tassar i marken, slå det om ni kan...

Sedan började det skymma eftersom det vi idag övergått till vintertid... Roddan och jag tackade för oss, och det goda fikat, och styrde kosan emot  den stora stormarknaden för att försöka köpa hundmat för andra gången denna vecka. Men den var slut... igeeen.... som tur är skickade Anna och Nisse med oss en säck Pro Plan som de vunnit när de sopat banan med de andra Eurasierna i utställningsringen denna sommar... Tack för det! Nu slipper Roddan gå hungrig.

Det är helt underbart strålande höstväder här på södra östkusten. Klara krispiga dagar med sol och hög luft... Idag vaknade vi dock inslagna i en ruggig, grå och kall dimma, men framåt eftermiddagen sken solen igen från en klarblå himmel. Roddan och husse har varit ute på en fotosession vid Stensö fiskeläge. Såhär vacker är vår fina prins!

Oj, oj, oj tiden bara svischar förbi. Vi sparkar i höstlöv och sover tillsammans under täcket. Just inkomna från en tur i hagarna runt flygplatsen... förra helgen utflyktade vi på Alvaret med Hanna & Magnus som var på besök. Roddan tackar Hanna för finfina morgonpromenader! Hur som haver på alvaret fastnade Roddan på några fina bilder som kommer här.


Cheese...


Roddan är ett riktigt savanndjur och alvaret är det närmaste en savann man kommer häromkring





Sedan somnade vår prins utmattad med huvudet under kuddarna...

Annars händer det inte så mycket. Roddan har  börjat vakta något mer än innan, lite "muff muff" och lite mer misstänksamhet mot underliga människor. Inte ofta, och det är egentligen inte alls konstigt med tanke på alla studentfyllon som vinglar omkring i vårt kvarter och gärna vill klappa den fina, stor hunden. Tack men nejtack säger vi då... Vi undrar om Roddans lilla vaknade vaksamhet beror på mer hemtamhet eller om han plötsligt av någon anledning blivit mer osäker. Vi låtsas helt som om det regnar... och låter inget fyllo klappa honom alls.

Veckorna går så svindlande fort och när husse jobbar häcken av sig framför datorn var eviga kväll så blir det inte mycket till bloggande... men nu så!

Ikväll kommer våra vänner Mangan och Hanna från Götet... Hurra för det! Senast vi sågs åt Rod grisfoder på Mangans föräldrars gård och fjärtade outhärdligt nästan hela vår fjällsemester. Vi hoppas på "a good second impression" så att de kan få uppleva Rod som den fantastiska underbara hund han är! Utan hundpruttar!


Favoritbild i repris... såhär ser det ut i vår trädgård även nu...

Det är så himla roligt att traska runt med Roddan, han väcker verkligen allas, och då menar jag allas, uppmärksamhet. Ingen i Kalmar stad går oberörd förbi honom... och det är väl både för att han är så fin och så stor! Nåväl... nästan ännu mer roande är det att höra folks kommentarer och på en och samma dag (igår) fick vi först på morgonen höra "han är inte så gammal va..." och så tio timmar senare "å han måste vara gammal..." Haha... Rod är både ung och graciös med börjar också bli grå under hakan.