Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Att se husse träna "rulla runt" med Roddan med ostskivor i handen är hysteriskt roligt. Ett kommando som är klurigt inomhus för en hund som är så känslig som Rod. Han kan inte rulla åt något håll där en möbel är närmare än dryga metern... Haha!

Roddan är nu helt på det klara med att han inte sover i vår säng. Han fuskar ibland när vi inte är hemma, men han gör inga smygförsök på natten. Det positiva är att sängen inte längre primärt är ett grustag och att den känns fräsch betydligt längre... man måste inte byta lakan stup i kvarten helt enkelt. Nackdelen är väl att det är mindre hundgos men också att Roddans sovmorgnar har upphört helt. Nu är han uppe före faan på morgonen, INNAN vi gett några livstecken ifrån oss ens en gång. Nu kan han till och med uppfordrande sitta och stirra på en vid sängkanten och låtsaspipa för att få uppmärksamhet. När vi kliver upp är det krigsdans och sladdande runt på parkettgolven med ett tuggben i munnen. Man blir nästan arg på hans enorma livsglädje varje morgon när man själv är så trött att man inte ens vet vad man heter. Ibland går han även upp och kastar runt sina ben i något annat rum sådär vid halvsextiden... En sak är klar! Han trivs här!

På den tiden han sov i vår säng var det alltid långa sovmorgnar och man fick nästan be honom om att få gå ut med honom innan man hastade iväg på morgonen. Den tiden är alltså förbi. På gott och på ont.

För övrigt är det mest löptikar och alla nya dofter i kvarteret som är intressanta. Att gå gatan ned kan ta en evighet om Rod får bestämma. Nu får han ju inte det... så det går lite fortare. Men OJ vad hundtätt vårt nya område är... det är många lyktstolpar, elskåp och trädstammar att pinka in ska ni veta!

Snö och kyla ger en yster hundfarbror som skuttar runt som värsta valpen!