Två år
Idag är det på dagen precis två år sedan husse hittade en viss annons på www.srrs.org som fick oss att ringa Vereus Qoya och sedan en familj i Uppland. Någon ville omplacera en 21 månader gammal RR-hane och ej till en barnfamilj. Att vi vågade ringa kan nog idag te sig lite underligt. Vem hade egentligen inte trott att hunden åt småbarn till frukost?
Men det var ju inte så, det var bara en hund som behövde mer än vad barnfamiljen han bodde i just då kunde ge. En hund som behövde några som oss. Och det blev en lyckträff och långt mer fantastiskt än vad vi kunde tro! Vi som trodde att vi aldrig skulle komma över förlusten av Leva. Vi är så enormt lyckliga att vi vågade ringa, att vi lät nyfikenheten segra över alla tvekanden. Idag är han vår fantastiska hund som vi älskar över allt annat. Vår Rod!
Men det var ju inte så, det var bara en hund som behövde mer än vad barnfamiljen han bodde i just då kunde ge. En hund som behövde några som oss. Och det blev en lyckträff och långt mer fantastiskt än vad vi kunde tro! Vi som trodde att vi aldrig skulle komma över förlusten av Leva. Vi är så enormt lyckliga att vi vågade ringa, att vi lät nyfikenheten segra över alla tvekanden. Idag är han vår fantastiska hund som vi älskar över allt annat. Vår Rod!
Kommentarer
Postat av: sara
jag är också glad att ni var nyfikna den dagen!
världens bästa roddi-poddi :)
Postat av: Anna, Maja och Hedda
Vi håller med, vi öär också glada att ni ringde. Rod är verkligen en fantastisk kille!!! Kram från oss
Postat av: Camilla
Ååååh du skriver sådär så man får en tår i ögat, snyft,snyft...
Gucci och jag bara MÅSTE få träffa Farbror Rod på riktigt någon gång!!!
Kramar från oss!
Postat av: Patricia, Moa & Sancy
Tack snälla!! Jag är sååååå glad och stolt över lillskiten! Nu är det inte långt tills vi ses igen ;)!
Kramisar
Trackback