Vi är helt sålda på Roddan Smultrontass...
Nu har Roddis övertygat oss totalt om sin "förträfflighet" och vi kan bocka av ytterligare saker från provmånadschecklistan.
Nästa vecka har vi tid för veterinärbesiktning "so I guess he is going to stay here..." Det visste vi väl i och för sig på ett eller annat sätt redan från start, men nu känns det defivitivt när han visat sig funka i vår vardag och även med både andra hundar och med barn. Men framförallt funkar han så bra här med oss, i vår familj och flock!
Hundtanterna Lajka (Flatcoated Retriever) 6 år och så Coffee (Flatcoated Retriever) 4 år fick sig igår en leksugen Rod i närkamp. Det är "farmors" bästa väninnas hundar och Coffee är helt ny i deras flock. Både Lajka och Coffee är omplaceringsvovvar.
Nåväl... Rod blev topptrimmad vid åsynen av dessa fina brudar, de var dock inte lika intresserade och hade inte alls lust att leka. Han gjorde sitt bästa för att gasa i gång dem men lyckades inte riktigt. Han sprang varv på varv för att de skulle inse hur snygg och fin på alla sätt och vis han var. De fräste till några gånger på tikars vis och Rod vek undan och fogade sig... Coffee vaktade sin nya flock och Rod höll sig därför på sin kant. Till slut gick de alla tre för sig och nosade och "gillade läget" på ett avslappnat sätt. Det blir mer socialisering framöver, något alla tre behöver.
Idag mötte vi en liten pojke på 5 år på stan som klappade Rod på alla ställen på hela kroppen, på "tuppkammen på ryggen" (som ridgen ser ut i en 5-årings ögon), på svansen och överallt. Rod stod blickstilla och lät sig klappas och klämmas på med stort tålamod med viftande svans och en lång blöt tunga som slickade små pojkhänder rena från glass... När vi går genom stan med Rod hör vi komplimangerna från folk... de tycker att han är så vacker! Vi också!
Jag är så trygg med Rod och det känns som om han verkligen litar på oss. Han har knytit an och det känns som om det är vi som är hans husse och matte...faktiskt. Han knöt an ganska så direkt, men när han nu studsar upp för trappen efter sista kvällsrundan kan jag inte låta bli och tänka på den Rod som med darrande ben stod längst ner i trapphuset för drygt två veckor sedan och som sedan inte ens vågade gå trappan ned för en kvällsrunda.
Full fart framåt!
kul att det går så bra för er ... vi e här varje dag och håller koll på er *blink*=)..jättekul å få läsa om honom iallafall .. Ha det gott