Vereus Qoya's Ever So Clear Sirius a.k.a "Rod"

Familjen i "sovrummet" i bussen

Nu är vi hemma igen! En bister tullare med myndig stämma släppte in oss i Sverige efter att ha tittat fundersamt i Roddans pass. (Ärligt talat tror jag inte att de riktigt vet vad de kollar efter...) Ingen veterinär har hittills lyckats fylla i passet korrekt, så hur ska tullen kunna veta vad som är rätt? Nåja, huvudsaken var ju i alla fall att vi kom in i Svedala.

En mycket vänlig fransk veterinär med namnet Jean-Noël (ungefär Johan-Julafton på svenska) gav Roddan Drontal mot dvärgbandmask i onsdags, han var mycket imponerad för han hade aldrig ens sett en livs levande Rhodesian Ridgeback!  Sedan påbörjade vi de många milen hemåt... och anlände Sverige i natt, men orkade inte längre än till en bensinmack utanför Markaryd där vi bäddade ned oss och körde hemåt först i morse. Så nu är vi hemma utan större missöden. Vi höll ju på att stryka med i Hamburg på vägen ned men klarade oss utan en skråma, endast intrumentbrädan har vissa märken...
 
Roddan har haft tre "hund-epics", inga allvarliga!

1. Någon snodde hans ena matskål i Camargue
2. En argsint, tillsynes herrelös, hanhund gav honom ett bett i vänster skinka på stranden i La Franqui, matte fick rycka in och sjasa iväg den andra hunden. Detta satte dock inga djupa spår i Roddan som forsatt att glatt lekt vidare med både tikar och hanar som vi träffat.
3. En labradorhane "antastade honom sexuellt" i St Girons genom att överfalla honom och jucka, något som snabbt avstyrdes av alla hussar och mattar, och så gick vi vidare. Roddan fattade nog inte ens vad som hänt... han ville bara springa ned till stranden och bada.

Det kommer att ta lång tid att gå igenom de ungefär 550 bilderna som finns i kameran. En reseberättelse dröjer likaså...här ska nu packas upp och grejas så det står härliga till. Jag behöver nog inte ens skriva hur lycklig Roddan är att återse sitt hem. Nu behöver han inte längre bo i en folkabuss, som han trodde, för resten av sitt hundliv...

Det är så coolt att vi kunnat semestra med Roddan, han är en dröm att ha med sig och har fixat biffen galant. Inget gnäll någon gång och han har visat att man kan lita på honom till 100% när det gäller att träffa andra hundar. Han är så otroligt snäll och go' och han är väl värd alla hundratals komplimanger han fått resan igenom av alla han träffat. Att vara tillsammans dygnet runt som vi nu varit, på liten yta dessutom, gör verkligen att man växer samman ännu mer. Roddan har vuxit ännu mer mentalt av allt han varit med om och vi har blivit ommöjligt ännu tajtare... Nu får vi väl börja ensamhetsträna igen... morgondagens baluns blir första träningspasset.

À bientôt!