Rod Räddstor i fjällen
Roddis är nu tillbaka på hemmaplan efter sin första fjällvecka, i Fjätervålen i norra Dalarna. Under veckan har Roddis fått många nya namn Roy, Rolf, Räddstor (passande namn från karaktären i SVT:s Snapphanedramatisering) Rodmaster, Rod-i-Pod och i-Rod. Ja, kärt barn har många namn och han blev mer än omtyckt av våra vänner H & M.
Fining!
Ja, i annandagens gryning klev vi upp, varför såhär tidigt undrade Rod. Vi styrde kosan emot Jönköping som var färdens första anhalt, för att plocka upp H & M på M:s föräldrars gård. Roddis blev utsläppt och fick sträcka ordenligt på benen. Han som aldrig försvinner kom helt plötsligt inte när vi kallade. Matte gick och letade och hittade en mycket glad Rod med nosen i en bytta med något som såg ut som havregrynsgröt. Det var grismat blandat med kattmat som var utställd till gårdens katter. Mums sa Rod! Men inte Rods mage. Efter ett par timmar började han prutta värre en skunk, något som höll i sig i tre dagar, och i norra Värmland fick vi stanna bilen en gång i halvtimmen och släppa ut en rännskitande hund. Väl framme blev det några rismål innan vi fick ordning på Roddismagen. Som sagt pruttandet höll i sig - i tre dagar - och doften var inte att leka med! Vi brände av en del tändstickor...
Roddis är så enkel att ha med sig, han gör ingen affär av nånting utan är nöjd så länge vi är med honom. Han sov i mattes säng varje natt och fixade att vara ensam de timmarna vi susade nerför pisterna. Det blev i och för sig inte mer än tre snowboarddagar, eftersom det inte kom ordenligt med snö förrän de näst sista dagarna. Mycket bus och lek ute blev det och med stor naturtomt och inga grannar på någon av tomtsidorna så kunde Rod härja fritt. Det är en sådan lyx att ha såhär mycket tid tillsammans!
Matte & Roddis på promenad i snöfallet...
Hurra för snö!
Roddis in action, på olika sätt ;)
Rods egen Ridgebackluva som matte sydde så att Roddis öron inte skulle drabbas av vaskulit - den behövdes dock aldrig för det var aldrig mer än -5 *
Rod
Husse & matte i snowboardingtagen
Roddis var så sällskapssjuk efter den dagen att när vi kom hem och behövde en varm bastu för att tina följde han gladeligen med hela vägen in. Vi är lite osäkra på hur bra en bastu egentligen är för en hund så han fick inte stanna så länge. (Bekanta till mattes moster och morbror har dock en Cocker Spaniel som aldrig lämnar bastun före människorna, så så farligt kan det kanske inte vara...)
Roddis badar bastu (!)
Både människor och hund sov mycket på semestern. Här en sömnstudie över älskade älskade Roddis.
Så kom då nyårsnatten. Vi tänkte att det var smart att behålla vår vana att åka till fjällen över nyår eftersom Rods tidigare familj berättat att han är mycket skotträdd. Det smäller och pangar även till fjälls, men inte närmelsevis så mycket som det gör här i stan där vi bor. Smällandet började även i fjällen innan nyårsnatten, men Rod brydde sig knappt alls då. Han spanade in våra reaktioner och när vi (mycket medvetet) låtsades som ingenting la han ned huvudet och fortsatte med det han höll på med - dvs. SOV!
På nyårsnatten blev smällandet givetvis värre och Rod oroligare och lite skakis - men han klarade det fint och över all förväntan! Vi spelade musik och drog ned rullgardinen. Roddis följde oss dock som ett litet plåster och låg till och med över fötterna under handfatet när vi var i badrummet. Husse som är en mycket klok själ kröp till kojs redan vid 23.40 och Rod följde med honom under täcket. Han var beredd på vad som och somnade nästan med huvudet på skaft, han skakade men sov djupt 00.30 och så var det över. Nu här hemma i stan där det kan smälla till ordentligt fortfarande kommer han till oss, tankar lite trygghet och sen återgår han till de han gjorde sekunden då det smällde till.
Roddis och husse under täcket
Nåja, glädjen att komma hem för Roddis del gick inte att ta miste på. Efter en dramatisk bilresa hem med en tappad ljuddämpare och en stor gran tvärs över vägen så kom vi äntligen hem! Rod glädjeskuttade in och gick sedan och strök sig mot allt han tycker om, precis som en katt! Han rullade sig på rygg på vardagsrumsmattan och strök sig emot dubbelsängens tre sidor! Det var en mycket lycklig RR-kille som somnade igår kväll. Borta okej - men hemma fantastiskt bäst!
OBS! Roddis och mattes julaftonstupplur finns att beskåda här.
Fining!
Ja, i annandagens gryning klev vi upp, varför såhär tidigt undrade Rod. Vi styrde kosan emot Jönköping som var färdens första anhalt, för att plocka upp H & M på M:s föräldrars gård. Roddis blev utsläppt och fick sträcka ordenligt på benen. Han som aldrig försvinner kom helt plötsligt inte när vi kallade. Matte gick och letade och hittade en mycket glad Rod med nosen i en bytta med något som såg ut som havregrynsgröt. Det var grismat blandat med kattmat som var utställd till gårdens katter. Mums sa Rod! Men inte Rods mage. Efter ett par timmar började han prutta värre en skunk, något som höll i sig i tre dagar, och i norra Värmland fick vi stanna bilen en gång i halvtimmen och släppa ut en rännskitande hund. Väl framme blev det några rismål innan vi fick ordning på Roddismagen. Som sagt pruttandet höll i sig - i tre dagar - och doften var inte att leka med! Vi brände av en del tändstickor...
Roddis är så enkel att ha med sig, han gör ingen affär av nånting utan är nöjd så länge vi är med honom. Han sov i mattes säng varje natt och fixade att vara ensam de timmarna vi susade nerför pisterna. Det blev i och för sig inte mer än tre snowboarddagar, eftersom det inte kom ordenligt med snö förrän de näst sista dagarna. Mycket bus och lek ute blev det och med stor naturtomt och inga grannar på någon av tomtsidorna så kunde Rod härja fritt. Det är en sådan lyx att ha såhär mycket tid tillsammans!
Matte & Roddis på promenad i snöfallet...
Hurra för snö!
Roddis in action, på olika sätt ;)
Rods egen Ridgebackluva som matte sydde så att Roddis öron inte skulle drabbas av vaskulit - den behövdes dock aldrig för det var aldrig mer än -5 *
Rod
Husse & matte i snowboardingtagen
Roddis var så sällskapssjuk efter den dagen att när vi kom hem och behövde en varm bastu för att tina följde han gladeligen med hela vägen in. Vi är lite osäkra på hur bra en bastu egentligen är för en hund så han fick inte stanna så länge. (Bekanta till mattes moster och morbror har dock en Cocker Spaniel som aldrig lämnar bastun före människorna, så så farligt kan det kanske inte vara...)
Roddis badar bastu (!)
Både människor och hund sov mycket på semestern. Här en sömnstudie över älskade älskade Roddis.
Så kom då nyårsnatten. Vi tänkte att det var smart att behålla vår vana att åka till fjällen över nyår eftersom Rods tidigare familj berättat att han är mycket skotträdd. Det smäller och pangar även till fjälls, men inte närmelsevis så mycket som det gör här i stan där vi bor. Smällandet började även i fjällen innan nyårsnatten, men Rod brydde sig knappt alls då. Han spanade in våra reaktioner och när vi (mycket medvetet) låtsades som ingenting la han ned huvudet och fortsatte med det han höll på med - dvs. SOV!
På nyårsnatten blev smällandet givetvis värre och Rod oroligare och lite skakis - men han klarade det fint och över all förväntan! Vi spelade musik och drog ned rullgardinen. Roddis följde oss dock som ett litet plåster och låg till och med över fötterna under handfatet när vi var i badrummet. Husse som är en mycket klok själ kröp till kojs redan vid 23.40 och Rod följde med honom under täcket. Han var beredd på vad som och somnade nästan med huvudet på skaft, han skakade men sov djupt 00.30 och så var det över. Nu här hemma i stan där det kan smälla till ordentligt fortfarande kommer han till oss, tankar lite trygghet och sen återgår han till de han gjorde sekunden då det smällde till.
Roddis och husse under täcket
Nåja, glädjen att komma hem för Roddis del gick inte att ta miste på. Efter en dramatisk bilresa hem med en tappad ljuddämpare och en stor gran tvärs över vägen så kom vi äntligen hem! Rod glädjeskuttade in och gick sedan och strök sig mot allt han tycker om, precis som en katt! Han rullade sig på rygg på vardagsrumsmattan och strök sig emot dubbelsängens tre sidor! Det var en mycket lycklig RR-kille som somnade igår kväll. Borta okej - men hemma fantastiskt bäst!
OBS! Roddis och mattes julaftonstupplur finns att beskåda här.
Kommentarer
Postat av: Patricia & Moa
Ååååh va vi är avundsjuka på att ni fått se snö!!!Moa älskar verkligen snö speciellt om hon lyckas få det att yra omkring :)! Skönt att nyår gick så bra, Moa blev lite orolig precis vid 12-slaget men gick och la sig efter 5 minuter kändes jätteskönt.
Jo vi ska jobba lite extra på flytten ny har varit på väg ner i snart 2 år men aldrig lyckats få tummarna loss :(.
kramisar från oss
Postat av: Ems
Vilken härlig semestervecka ni verkar ha haft, trots att det bara blev tre dagars snowboardåkande. Skönt att bara komma iväg till andra miljöer och tanka nya krafter och umgås med älskade och vänner! Vilken duktig roddis ni har också...och så vacker! *Kram*
Postat av: palme johansson
Hallo. Man kan lugnt säga att pruttarna inte var att leka med. Jag har aldrig varit äckelmagad men efter ett par dagar men Rods doser känner man sig främmande för att stoppa i sig olika saker. Som tur är håller jag på att friskna till och näsan kan åter andas go fabriksluft på Hisingen.
Trackback