Hundus idiotus
Om någon skulle stanna och fråga mig vad jag håller på med när jag glatt strör ut bitar av en rökt lammfiol i en fyrkant på gräset, samt gömmer små bitar av lammfiol i ett träd så skulle de med all säkerhet klassa mig som galning.
Det finns en diagnos för sådant här...
Hundägande (Hundus idiotus)
Är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att andelen som tillfrisknar är låg.
Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten skaffat hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, t.o.m. hagel och drivis, under bästa sändningstid på tv, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till blåaktig nyans, vilt skrikande KOM HIIIIT! Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses patienten ofta ståendes i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra patienter, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Till högtidsdagar köper patienten ofta under stort hemlighetsmakeri morötter och hamburgare i plast (med inbyggt pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och spara t.ex till jul. På högtidsdagen tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog, oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ned på presenter vid jul, hundens födelsedag och eventuella namnsdagar.
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bl.a. omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt en motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par varv och får då olikfärgade plastband som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är 500-800kr.
Det finns även andra symptom som t.ex. när patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Omyndigförklarande är ej att rekommendera trots att det varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.
Rod och husse slappar i soffan hos husses mormor och morfar på Gotland
Ikväll ska Roddis sova hos "mormor" och "morfar" för matte och husse ska hem till kompisar i obygden och dricka vin och sova över. Kompisarnas hund är sjuk och får inte träffa andra hundar under medicineringen, därför får Rod stanna inom Kalmars gränser, och träna på sin självständighet- nyttigt! Vi är dock bortbjudna i morgon igen... till husses mamma på födelsedagsbrunch och då är Rod nästan mer bjuden än oss.
Det finns en diagnos för sådant här...
Hundägande (Hundus idiotus)
Är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att andelen som tillfrisknar är låg.
Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten skaffat hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, t.o.m. hagel och drivis, under bästa sändningstid på tv, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till blåaktig nyans, vilt skrikande KOM HIIIIT! Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses patienten ofta ståendes i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra patienter, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Till högtidsdagar köper patienten ofta under stort hemlighetsmakeri morötter och hamburgare i plast (med inbyggt pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och spara t.ex till jul. På högtidsdagen tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog, oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ned på presenter vid jul, hundens födelsedag och eventuella namnsdagar.
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bl.a. omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt en motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par varv och får då olikfärgade plastband som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är 500-800kr.
Det finns även andra symptom som t.ex. när patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Omyndigförklarande är ej att rekommendera trots att det varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.
Rod och husse slappar i soffan hos husses mormor och morfar på Gotland
Ikväll ska Roddis sova hos "mormor" och "morfar" för matte och husse ska hem till kompisar i obygden och dricka vin och sova över. Kompisarnas hund är sjuk och får inte träffa andra hundar under medicineringen, därför får Rod stanna inom Kalmars gränser, och träna på sin självständighet- nyttigt! Vi är dock bortbjudna i morgon igen... till husses mamma på födelsedagsbrunch och då är Rod nästan mer bjuden än oss.
Kommentarer
Postat av: Cornelia & Enzo
Hej på Er och tack för Grattiset, det var himla kul att det gick så bra :)
Skrattade gott åt texten här, för det är inte annat än att mankan hålla med;)
Trevlig helg och drick lite vin för mig med *ler*
Kram Cornelia & Enzobus
Postat av: Nettan
Jag känner igen det där, min sjukdom ligger latent i kroppen men jag tror, dock utan att rådfrågat någon speciallist, att den är på gång att bryta ut inom ett eller ett par år! ;)
Postat av: Patricia & Moa
Åååh finaste brorsan!!!
Postat av: Anonym
Han skötte sig exemplariskt hos mormor och morfar. Fast vid 05 tiden på morgonen tyckte han nog att vi kunde stiga upp. Suckade lite, men lade sig att sova lite till. Hundar är ju också människor, som Melkers mormor så vist sa en gång! Jag tror Rod förstår mer än vi tror.
Trackback