Hemma igen!
Puh! Nu är matte & Roddis hemma igen efter finfinfina dagar med husse och alla vännerna! Snart är husse hemma igen och allt blir som vanligt...
Vi klev upp i onsdags - långt innan gryningen - något Rod tyckte var lite väl tidigt och onödigt, men okej får man frukost vid halvfemsnåret när man heter Rod så är allt okej...
Väl framme i Öret låg matte & Rod i sängen nästan hela dagen... Framåt eftermiddagen tog vi bussen ut till universitetet och hälsade på husse på jobbet.
Hos husse på jobbet. Men hur kul är det här egentligen? sa Rod. Kan vi inte leka något? Händer det inget här eller?
Klockan fem var det dags för hunddejt med Nevyn. Husses & mattes fd. grannars Ridgebackfröken. Hurra sa Rod. Hurra sa även Nevyn.
En ung man i sina bästa år från Vereus Qoya och en ung dam i sina bästa år från Anzantras.
Matte och husse höll på att frysa ihjäl i vinterkylan och vi begav oss hemåt efter en knapp timme i Antarktistemperaturen. Vi hann en sväng till vännen M, där Roddis hälsade på förra Örebroturen. Roddis hittade till och med rätt dörr i trapphuset. Hos M finns bara en litenliten matta (IKEA:s lilla runda ullmatta) men man kan rulla ihop sig till minimal storlek om man heter Rod.
Tråkigt nog har husse bara en 90 cm bred säng hos sig så Roddis fick - hör & häpna - sova på golvet! Usch å fy sa Rod om det! Får det verkligen gå till så?
Torsdagen spenderades, bland annat, i husses lya med lilla V. Rod njuter i fulla drag av att umgås med en sådan mysig liten tjej... Lilla V sjöng alla sånger hon kan för Rod bl.a. "Valpen min" och så "Du är det finaste jag vet" av Björn Afzelius.
Såhär kul har vi det! Lilla V och Roddis, nästan jämnåriga (bara ett människoår emellan)
På kvällen var det "te & scones-bjudning" hos vännerna F & Å, och Roddis hängde såklart på och lät sig beundras. Han visade även upp sina oerhörda kunskaper i konsten att snarka högt...
På fredagen packades matsäckarna med korv och varm choklad. Lilla V och hennes mamma + Rod och matte styrde kosan mot Kilsbergen, nordväst om Öret. Vi knallade en liten, liten bit på Bergslagsleden och grillade korv vid vackra Björktjärn. Naturligtvis blev inte Roddis utan korv...
Rod spanar ut över Björktjärn.
Snyggast i skogen!
Efter en dag i skogen sov Roddis som en stock. På kvällen knallade vi genom ett kyligt Örebro hem till lilla V:s familj och lät oss väl smaka av en finfin fredagsmiddag med vin därtill. Rod hjälpte till med disken, artig som han är, han lyssnade tålmodigt på Mora Träsk och sällskapade en stund med lilla V i sängen när det var "god natt dags". Sedan knallade vi hem igen... till sängen och golvet.
Idag, lördag, hann vi med ett sista hundbus med fröken Nevyn. Vi gick en tur runt gärdena vid Markaskogen i sydöstra Örebro, våra gamla strövmarker med vår älskade Levis. Rod och Nevyn röjde runt precis som man ska när man är två stycken tvååriga ridgebacks med energi till tusen.
Kolla in Rods "mördarblick"...
Det är svårt att fånga dem på en och samma bild... med något slags fokus över huvud taget.
Okej, vi sitter still en sekund om vi måste... (och Rod måste alltid visa sina familjejuveler...)
Såhär ser vi ut! Ett stycke husse, en Roddis och en matte...
Tågåkande är numer en av de normala ingredienserna i Roddis vardag och han är kung på det! Han har bland annat sällskapat med en 10-veckors valp som åkt ända från Gällivare, med skrikande katter, påflugna hundar, låtit sig klappas av en udda och påträngande men snäll konduktör i Mjölby som bjöd på sockerbitar när matte tittade bort och även fått en spritkyss av en a-lagare, innan matte hann fatta det. Rod drar till sig alla, han överöses av komplimanger från alla håll... och, ja han är ju finast!
Något dramatiskt tyckte dock Rod att det blev när ett 20-tal Bajenfans skulle dela livsutrymme med honom i en och samma tågvagn. Ett mentaltest är en fis i vinden jämfört med att åka tåg med 25 kraftigt överförfriskade, sjungande och skrålande Hammarbyare. Rod gjorde sig osynlig och klämde in sig mellan mattes och tre andra personers knän... och överlevde! Tack ni som delade med er av era knän och ben så att Rod kunde gömma sig undan världen en liten stund.
Han fick sedan med beröm godkänt av "mosters" alla middagsgäster och nu vilar han ut hemma i dubbelsängen. Nu får det vara slut på äventyren för ett tag... Rod vill bara gå vanliga promenader, vila i sängen och äta mat på sin vanliga plats.
Vi klev upp i onsdags - långt innan gryningen - något Rod tyckte var lite väl tidigt och onödigt, men okej får man frukost vid halvfemsnåret när man heter Rod så är allt okej...
Väl framme i Öret låg matte & Rod i sängen nästan hela dagen... Framåt eftermiddagen tog vi bussen ut till universitetet och hälsade på husse på jobbet.
Hos husse på jobbet. Men hur kul är det här egentligen? sa Rod. Kan vi inte leka något? Händer det inget här eller?
Klockan fem var det dags för hunddejt med Nevyn. Husses & mattes fd. grannars Ridgebackfröken. Hurra sa Rod. Hurra sa även Nevyn.
En ung man i sina bästa år från Vereus Qoya och en ung dam i sina bästa år från Anzantras.
Matte och husse höll på att frysa ihjäl i vinterkylan och vi begav oss hemåt efter en knapp timme i Antarktistemperaturen. Vi hann en sväng till vännen M, där Roddis hälsade på förra Örebroturen. Roddis hittade till och med rätt dörr i trapphuset. Hos M finns bara en litenliten matta (IKEA:s lilla runda ullmatta) men man kan rulla ihop sig till minimal storlek om man heter Rod.
Tråkigt nog har husse bara en 90 cm bred säng hos sig så Roddis fick - hör & häpna - sova på golvet! Usch å fy sa Rod om det! Får det verkligen gå till så?
Torsdagen spenderades, bland annat, i husses lya med lilla V. Rod njuter i fulla drag av att umgås med en sådan mysig liten tjej... Lilla V sjöng alla sånger hon kan för Rod bl.a. "Valpen min" och så "Du är det finaste jag vet" av Björn Afzelius.
Såhär kul har vi det! Lilla V och Roddis, nästan jämnåriga (bara ett människoår emellan)
På kvällen var det "te & scones-bjudning" hos vännerna F & Å, och Roddis hängde såklart på och lät sig beundras. Han visade även upp sina oerhörda kunskaper i konsten att snarka högt...
På fredagen packades matsäckarna med korv och varm choklad. Lilla V och hennes mamma + Rod och matte styrde kosan mot Kilsbergen, nordväst om Öret. Vi knallade en liten, liten bit på Bergslagsleden och grillade korv vid vackra Björktjärn. Naturligtvis blev inte Roddis utan korv...
Rod spanar ut över Björktjärn.
Snyggast i skogen!
Efter en dag i skogen sov Roddis som en stock. På kvällen knallade vi genom ett kyligt Örebro hem till lilla V:s familj och lät oss väl smaka av en finfin fredagsmiddag med vin därtill. Rod hjälpte till med disken, artig som han är, han lyssnade tålmodigt på Mora Träsk och sällskapade en stund med lilla V i sängen när det var "god natt dags". Sedan knallade vi hem igen... till sängen och golvet.
Idag, lördag, hann vi med ett sista hundbus med fröken Nevyn. Vi gick en tur runt gärdena vid Markaskogen i sydöstra Örebro, våra gamla strövmarker med vår älskade Levis. Rod och Nevyn röjde runt precis som man ska när man är två stycken tvååriga ridgebacks med energi till tusen.
Kolla in Rods "mördarblick"...
Det är svårt att fånga dem på en och samma bild... med något slags fokus över huvud taget.
Okej, vi sitter still en sekund om vi måste... (och Rod måste alltid visa sina familjejuveler...)
Såhär ser vi ut! Ett stycke husse, en Roddis och en matte...
Tågåkande är numer en av de normala ingredienserna i Roddis vardag och han är kung på det! Han har bland annat sällskapat med en 10-veckors valp som åkt ända från Gällivare, med skrikande katter, påflugna hundar, låtit sig klappas av en udda och påträngande men snäll konduktör i Mjölby som bjöd på sockerbitar när matte tittade bort och även fått en spritkyss av en a-lagare, innan matte hann fatta det. Rod drar till sig alla, han överöses av komplimanger från alla håll... och, ja han är ju finast!
Något dramatiskt tyckte dock Rod att det blev när ett 20-tal Bajenfans skulle dela livsutrymme med honom i en och samma tågvagn. Ett mentaltest är en fis i vinden jämfört med att åka tåg med 25 kraftigt överförfriskade, sjungande och skrålande Hammarbyare. Rod gjorde sig osynlig och klämde in sig mellan mattes och tre andra personers knän... och överlevde! Tack ni som delade med er av era knän och ben så att Rod kunde gömma sig undan världen en liten stund.
Han fick sedan med beröm godkänt av "mosters" alla middagsgäster och nu vilar han ut hemma i dubbelsängen. Nu får det vara slut på äventyren för ett tag... Rod vill bara gå vanliga promenader, vila i sängen och äta mat på sin vanliga plats.
Kommentarer
Postat av: Annie, Martin och Nevyn
Hej! Det var roligt att se er i helgen. Ni får lova att höra av er nästa gång ni är i Örebro.
Det var roligt att få träffa Rod, vilken trevlig RR ni har fått tag i - mycket energi men samtidigt så lugn (precis som det ska vara :)).
Vilka fina foton ni har fått på polarna! Roligare kompis har Nevyn inte träffat på länge.
Trackback